Blir bara mer och mer rastlös och har stora svårigheter att uppehålla mig i lägenheten. Kan få svårt att andas och får absolut noll avkoppling. Kan endast koncentrera mig sporadiskt och korta stunder. Jag vet snart inte vad jag ska göra, det känns som jag kommer att krevera snart.

Som grädde på moset förvägrades jag sömnmedicin, fick endast mitt antipsykotikum när jag var på psykosenheten för medicinhämtning. Det tycker jag var ogint av läkaren, att nonchalera mina problem. Vad vill de? Att jag ska bli frisk på ett minimum av medicinering, eller att jag ska ringa och gråta i telefonluren, så att de får känna sig mäktiga?

Jag har två åtgärder för att få fason på stämmningsläget. Den första är att supa mig full, men jag tycker att jag har testat det grundligt förut. Det slutade med att jag blev alkoholist, då jag knappt vågade göra något utan att ta mig en sup. Kunde för f*n dricka en liter brännvin om dagen utan att bli full. Usch, dit vill jag inte igen.

Åtgärd nummer två är betydligt skonsammare för kroppen, ja rent av bra (förutom fotblåsorna jag får). Jag går på ändlösa och planlösa promenader. Jag traskar helt enkelt runt utan mål som en riktig byfåne. Men vad tusan, vad är det för knas? Jag kan ju inte vara ute och gå all min lediga tid.

Jag tänker ta mig i kragen och ringa psykosenheten och be...nej, kräva, lugnande eller sömnmedicin. I nuläget är jag en tickande bomb. Jag fruktar att jag ska göra något dumt. Gud vet vad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...