Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag chansar...

Sent nittiotal eller tidigt 2000-tal började jag dra mig undan mer och mer, då det kändes jobbigt att vara bland folk och lusten att göra saker kraftigt avtog. I takt med att jag drog mig tillbaka började jag dricka desto mer. Konstigt nog skötte jag jobbet skapligt förutom att jag blev hemskickad för fylla en gång och blev anklagad av min chef att ha varit full på jobbet ytterligare en gång.

Samtidigt märkte jag att jag blev mer och mer misstänksam mot min omgivning. Jag slutade att ringa till kompisar, då jag misstänkte att de ville mig illa, och när jag gick hem från jobbet tog jag ofta omvägar, för att de lejda mördarna skulle få det lite svårare.

Jag pajade en fast telefon och två mobiltelefoner när jag plockade isär dem. Jag letade efter bevis på att mina telefoner var avlyssnade, men naturligtvis hittade jag inget konstigt. Det var bara min hjärna som spelade mig ett spratt, inser jag nu. I samma veva tänkte jag mycket på vad jag åt och var det var inhandlat, då rädslan för att bli förgiftad hela tiden fanns där. Kort sagt: Jag var paranoid.

Jag blev till slut inlagd mot min vilja, så kallad tvångsvård. Där blev jag ordinerad Zyprexa och jag förblev inlagd/inlåst en månad. Detta var tidigt 2006 och när vi nu skriver 12:e november 2007 har jag åkt jo-jo in och ut på stadens "dårhus" i 19 månader. Jag har varit mer inlagd än vad jag har varit ute i verkligheten och detta har varit förödande för både min initiativförmåga och mitt självförtroende.

Personalen som jag har kommit i kontakt med (mentalskötare och sjuksköterskor) har varit reko och behandlat mig med inte bara professionalitet, utan även medmänsklighet. Vi har lirat kort (tror nog jag slår självaste Vildsvensken på fingrarna), spelat minigolf och bowling och lagat mat tillsammans. Det har hela tiden varit öppna kort emellan oss...trodde jag i min enfald..!

Så idag hölls ett möte mellan mig, en mentalskötare och en sjuksköterska. De var som katten kring het gröt och jag förstod att de hade dåliga nyheter, bara inte riktigt hur dåliga. Då släppte de bomben; De vill ha in mig på ett gruppboende.

Herrejesus, vilka kretiner! De har fått allt om bakfoten. Visst, jag har en släng av en psykossjukdom med paranoia, men jag är inte schizofren och jag är inte deprimerad. Jag har haft det lite jobbigt de senaste åren, men jag håller på att kämpa mig tillbaka. Då kommer denna dolkstöt!

Sanna mina ord: Mig får de aldrig in på något gruppboende. Vårdpersonalen tror att de gör sitt jobb, men de är bara läkarnas lakejer och läkarna i sin tur står på regimens avlöningslista. Jag är regimkritisk och...ja, ni förstår. I Sverige finns inga gulag, men vi har psykkliniker och gruppboenden där dissidenter låses in.

Jag kommer att kämpa. Jag kommer att kämpa mot polisen. Jag kommer att kämpa mot vårdpersonalen. Jag kommer att kämpa mot alla och envar som hotar mig och min frihet. "I ain't being caught alive", för att citera Jon Voight i filmen "Runaway train". Så det så...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis kommit hem efter en sväng på puben. Det blev tre öl för mig och jag satt i baren och skickade ut sköna vibbar. Det gick så långt att en kvinna tilltalade mig, men tyvärr blev det inget ragg. Varken på henne eller något annat kjoltyg. S...

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...