Mitt liv är i en snabbt nedåtgående spiral. Jag mår sämre och sämre, utan hopp om tillfrisknande. Jag lider av den psykiska sjukdomens motsvarighet till cancer, nämligen paranoid schizofreni. En överjävlig sjukdom som kan smula sönder livet och drömmarna till stoft på nolltid.

Har varit sjuk detta millenium säger läkarna. De borde veta vad de snackar om (hoppas jag). Det är som att jag utan att röra en muskel sett mitt liv förstöras och mina drömmar förintas. Jag har ingen ork att kämpa emot, trots att allt går åt helvete.

Just nu matas jag bokstavligen med mediciner. Vården litar inte på mig, så de kommer varje morgon och kväll och kollar så att jag sköter mig. Det känns förnedrande. Sprutor är inget alternativ, det har jag testat (Risperdal Consta), men de bet inte på mig. Då återstår giftet Leponex. Den gör mig till en impotent zombie.

Innan jag insjuknade hade jag fritidsintressen. Jag sprang i skogen (milen på under 40 minuter, det ni!), spelade fotboll (fruktad vänsterback), tränade på gym och åkte motorcykel. Jag hade till och med en tjej som jag tyckte om att pussa på. Idag är allt borta.

Nu sitter jag framför en flimrande datorskärm och deppar. Är det så här livet kommer att gestalta sig? Ensam, nojjig och utfryst. Jag tror tyvärr det. Jag ser ingen ljusning i sikte. Tänk om man kunde få hjälp att somna in. En spruta, sedan är det morsning för gott. Isåfall; Tack för kaffet, vi ses på andra sidan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...