Jag har svårt att acceptera att avdelningen för oss med psykosproblematik har slagit igen. Den låg i skarven mellan Skarphagen och Klockaretorpet, därav benämningen Skarptorp.

Nio rum fanns, varav ett par med kapacitet att hysa två inlagda. I runda slängar elva patienter fanns där som mest. Lägg till en skapligt stor bemanning, så förstår man att här fanns det hjälp och rehabilitering att få, inte bara en tids inlåsning.

Ville man gå ut var det oftast inga problem. För det mesta var dörrarna olåsta. Väl ute stod man bokstavligt talat i ett skogsbryn, vilket var väldigt avkopplande. Vilda djur fanns det gott om, bland annat tämligen orädda ekorrar och diverse fjäderfän. Naturen fanns där och det lugnade en orolig själ.

Två svepskäl fanns för att lägga ned den bästa avdelning jag satt min fot på. Det första: Man fick inte hysa folk med LPT. Det var ju bara att låsa dörrarna så hade man kommit runt detta "problem". Andra anledningen var mögel i lokalerna. Varför sanerades dem inte? Det borde inte ha varit allt för dyrt.

Är det så att vi med psykisk sjukdom ska straffas? Låsas in i de påvra lokalerna på Vrinnevisjukhuset. Avdelningar där allsköns diagnoser blandas, utan att man får vare sig hjälp eller stöd. Avdelningar där personalen låser in sig på expeditionen, eller tar fikapauser varje kvart, hellre än att hjälpa de intagna.

Jag kan bara tala för mig själv, men är det så att jag försämras i mitt mående kommer jag inte frivilligt att söka vård. Då får de bussa polisen på mig. Jag vet vad det vill säga att endast planlöst vandra fram och tillbaka i korridorerna. Ingen bland personalen känner sig manad att prata en stund, eller ens fråga hur man mår. Man är helt utlämnad till sig själv. Ta dina tabletter och håll käften; Det är Vrinnevisjukhusets policy.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...