Jag har vigt natten åt att titta igenom den ypperliga serien Futurama. När jag först hörde talas om att den skulle produceras blev jag eld och lågor, men efter ett par avsnitt blev jag tveksam. Dock växte den och idag rankar jag den högre än den döende Simpsons-serien. Doktor Zoidberg är en naturlig favorit. Han får till och med mig att framstå som lyckad. Tar en liten paus vid datorn, men snart ska jag återgå till TV:n. Det blir säsong tre och jag förväntar mig gapflabb så kraftiga att grannarna ringer störningsjouren.

Detta är tunga rader att skriva. Jag, Ronny, har varit hemma hos X och hållit honom i handen. Det är rörigt i hans huvud just nu. Han ringde mig på kvällen och var desperat. Jag tog spårvagnen hem till honom och möttes av en människospillra.

Tydligen har han stora problem med illasinnade röster och ångest. Jag fick i honom en duktig dos benso och den hjälpte delvist. Jag såg på hans medicinpåsar att han slarvat rejält med medicineringen, men valde att inte gnälla på honom. Han var i behov av stöd och jag tror han fick det.

Hans största skräck är att bli inlagd igen och jag kan förstå honom. Den som sett insidan av psyket vill inte dit igen i första taget. Fast fortsätter det så här vete tusan om jag inte kontaktar vården. X kanske gör något dumt, skadar någon annan eller sig själv. Som tur är ska vården ringa honom denna vecka. Jag hoppas han inte gör en "Marlon Brando", spelar frisk, utan säger som det är. X behöver professionell hjälp, jag är endast en mental krycka.