Plockade fram en gammal LP-skiva med John Edmond och när de ljuva tonerna började ljuda från mina högtalare blev jag svårt sentimental. Jag drömde mig tillbaka till 60- och 70-talet, när landet Rhodesia var ett föredömme för hela Afrika; Ett tryggt och stabilt land med väl tillvaratagna naturtillgångar, blomstrande lantbruk och förstklassig sjukvård.

Arkitekten bakom landets uppsving och tätposition som afrikas mest välmående land var Ian Smith, en gentleman av den gamla stammen, vilken fegt mördades för endast några år sedan i Sydafrika. Han måste ha plågats svårt av att se sitt forna land förfalla och förvandlas till en våldsam och fullfjädrad oroshärd, likt de flesta afrikanska länder av idag.

Idag leds landet av den notoriske kommunisten Robert Mugabe, en förbrytare av rang, med blodsbesudlade händer. Han tycks angelägen att förvandla landet till ett söndertrasat och efterblivet land av Somalias kaliber och han är på god väg.

Varför befinner sig hela den afrikanska kontinenten på en veritabel medeltid? Är det inte dags att sluta skylla på forntida kolonialisering och den onde vite mannen? Det kanske är dags att ta ansvar för sina egna handlingar och byta ut macheten och AK-47:an mot plogen och kanske till och med datorn. Jag ser gärna att Afrika tar klivet in i 2000-talet. Inte njuter jag av att se den afrikanske mannen och kvinnan ligga apatiska på det stampade jordgolvet med flugor kryllandes kring ögon och mun. Res på er och arbeta för en ljusare framtid, hellre än att hugga händerna av varandra för påstådda brott mot islam eller dela ut drakoniska straff som följd av efterblivna klanstrider.

Afrika av idag är en skamfläck på vår jord. Inte hjälper de enorma summor västvärlden gödslar över kontinenten, allt tycks försvinna i fickorna på ett fåtal kriminella i ledarpositioner. Det är något fundamentalt fel på denna debila del av världen. Visst, Sverige kan ta emot tusentals afrikaner, men vad fan hjälper det? Jag är pessimistisk vad gäller framtiden för denna kontinent. Kanske skulle vi isolera den och låta stammarna slakta varandra utan att vi lägger oss i. Det finns två vägar att gå: Hand i hand framåt, eller som idag, med händerna slutna kring skarpslipade machetes. Visar befolkningen ingen vilja att förändras önskar jag dem alla en snar död.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...