Hej i natten. Detta är en smått upprörd X, nyligen hemkommen från min senaste vända på psyket. Det hela började i fredags, då jag begav mig ut på stan med ugnsfolien i ett stadigt grepp. Jag ställde mig på stadens huvudgata, Drottninggatan och sträckte generöst ut en remsa till förbipasserande. Jag upplyste dem om regimens övervakning och erbjöd dem ett enkelt och många gånger tillräckligt skydd mot detta.

Konstigt nog var det ingen som nappade på idén (förutom en utländsk man som inte kunde svenska), så jag harklade mig och ropade ut mitt budskap högt och tydligt. Jag fick med det mesta, inklusive anledningen till Palmemordet och kände att jag inte gjorde detta förgäves. En upplyst människa är bättre än ingen.

Jag viftade frenetiskt med folien för ytterligare uppmärksamhet och nog fick jag den, fast inte av dem jag ville. Någon knackade mig på axeln och jag snodde runt och fann mig stirrandes två bistra polismän i ögonen. De frågade mig vad jag höll på med och jag förklarade lugnt och sakligt mitt motiv. Det skulle jag inte ha gjort, för de ledde mig till en väntande polisbil och blev inknuffad i baksätet.

De roffade åt sig min plånbok och började tjattra i radion. Jag tänkte att nu blir jag väl förd till Säpos lokaler i polishuset, men bilen åkte inte åt det hållet när den väl började rulla. När vi närmade oss Gamla Övägen hann jag tänka att vi var på väg till Vrinneviskogen där jag skulle komma att avrättas med ett nackskott. Strax därefter uppenbarade sig dock en välbekant syn: Stadens sjukhus och jag förstod var resan skulle sluta. Psyket.

Det blev den sedvanliga rutinen, en rutin jag känner allt för väl. Visitering, spruta i skinkan och lämnad ensam i ett kalt rum.Kanske ska jag vara tacksam att jag inte blev bältad (fastspännd i sängen) och att jag fick ett par mål mat, men att man inte kan informera allmänheten om statens övergrepp utan att bli inlåst överskuggar det lilla positiva med en inläggning.

Denna gång låg jag bara inne över helgen, sedan tvingades man släppa mig på fri fot. Nu är jag hemma igen och lika stridslysten som vanligt. Kampen för sanning och rättvisa fortsätter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis kommit hem efter en sväng på puben. Det blev tre öl för mig och jag satt i baren och skickade ut sköna vibbar. Det gick så långt att en kvinna tilltalade mig, men tyvärr blev det inget ragg. Varken på henne eller något annat kjoltyg. S...

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...