Hej i natten. Detta är en smått upprörd X, nyligen hemkommen från min senaste vända på psyket. Det hela började i fredags, då jag begav mig ut på stan med ugnsfolien i ett stadigt grepp. Jag ställde mig på stadens huvudgata, Drottninggatan och sträckte generöst ut en remsa till förbipasserande. Jag upplyste dem om regimens övervakning och erbjöd dem ett enkelt och många gånger tillräckligt skydd mot detta.

Konstigt nog var det ingen som nappade på idén (förutom en utländsk man som inte kunde svenska), så jag harklade mig och ropade ut mitt budskap högt och tydligt. Jag fick med det mesta, inklusive anledningen till Palmemordet och kände att jag inte gjorde detta förgäves. En upplyst människa är bättre än ingen.

Jag viftade frenetiskt med folien för ytterligare uppmärksamhet och nog fick jag den, fast inte av dem jag ville. Någon knackade mig på axeln och jag snodde runt och fann mig stirrandes två bistra polismän i ögonen. De frågade mig vad jag höll på med och jag förklarade lugnt och sakligt mitt motiv. Det skulle jag inte ha gjort, för de ledde mig till en väntande polisbil och blev inknuffad i baksätet.

De roffade åt sig min plånbok och började tjattra i radion. Jag tänkte att nu blir jag väl förd till Säpos lokaler i polishuset, men bilen åkte inte åt det hållet när den väl började rulla. När vi närmade oss Gamla Övägen hann jag tänka att vi var på väg till Vrinneviskogen där jag skulle komma att avrättas med ett nackskott. Strax därefter uppenbarade sig dock en välbekant syn: Stadens sjukhus och jag förstod var resan skulle sluta. Psyket.

Det blev den sedvanliga rutinen, en rutin jag känner allt för väl. Visitering, spruta i skinkan och lämnad ensam i ett kalt rum.Kanske ska jag vara tacksam att jag inte blev bältad (fastspännd i sängen) och att jag fick ett par mål mat, men att man inte kan informera allmänheten om statens övergrepp utan att bli inlåst överskuggar det lilla positiva med en inläggning.

Denna gång låg jag bara inne över helgen, sedan tvingades man släppa mig på fri fot. Nu är jag hemma igen och lika stridslysten som vanligt. Kampen för sanning och rättvisa fortsätter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...