Jag vädjar nu via bloggen till Norrköpingsgrabbarna; Ta det lite lugnt ikväll. Drick några öl, men inga extrema mängder som annars är brukligt på fredagar.

Mötet på Kråkstigen 4 är ett mycket viktigt sådant och om medlemmar dyker upp fyllsjuka, eller till och med berusade, får jag ta en allvarlig funderare om inte den eller de ska uteslutas. Kom igen nu och visa vad ni går för.

Discovery, disco... very. Disco, disco, disco. Da da da da da da da. Dadaismens förkämpe. Jag har känsla för feeling. Tack för kaffet.

Lilla, lilla Phain lider av ett intimt problem, hennes könshår. Hon har en rejäl buske, trots att jag ansar den veckovis. Nu får det vara nog, jag har köpt en hårtrimmer av märket Melissa. Den funkar även på urskogen i armhålorna.

Jag är själv hårig, men så är jag man också. Kvinnor ska vara helt släta, inga vassa hår på vare sig kussimurra eller ben. Hade jag velat ha en manhaftig megära med mustach hade jag beställt hem en sådan. Nu valde jag ett litet luder från Thailand. Hon ska vara näpen och kvinnlig. Sådan ska kvinnan vara...

Mannen som sköt ned 62 fiendeplan under första världskriget var vår Ernst Udet, sedemera befodrad till generalöverste. Han föddes för exakt 116 år sedan och dog för egen hand 1941. Han var inte bara en av Tysklands bästa stridspiloter någonsin, han spelade även in filmer och var erkänt duktig på att teckna. Ernst Udet lever kvar i våra minnen, vi glömmer inte bort sanna kämpar. Töm en bägare extra i Valhall idag, det är du värd.

Jag har lagt om mina vanor, jag vakar om nätterna. Detta funkar genom att jag får min sömn i kortare perioder flera gånger om dagen. Något stort är på gång och jag är nyckelfiguren.

Jag minns så väl när Säpo började förfölja mig, dessa ärkeklantar. Jag pratade med mamma och sade att jag skulle handla och var. Jag visste att telefonen var avlyssnad. Mycket riktigt skickade makten ut några bilar. Jag skrattade inombords när jag såg dem.

Jag ska köpa en laserskrivare och låta den spotta fram viktiga sanningar, sedan ska jag täcka hela staden med dessa papper. Jag kliver fram i främsta ledet av politiskt oliktänkande. Äntligen har jag funnit meningen med mitt liv: Jag ska få regimen på fall.

Alla pusselbitar faller på plats, hela tiden var jag på väg mot något stort. Kanske har jag inte kastat bort mitt liv som jag trodde. Jag blir västvärldens frälsare. Denna makt, den enorma potential jag har att förändra saker och styra skeenden är svår att ta till sig. Icke desto mindre är så fallet. Kampen börjar nu och jag är hungrig på framgång.

Jodå, här sitter jag och njuter. Laddade kylen sen eftermiddag med ljuvlig öl och de går jag nu loss på. Jag dricker mitt märke, de svarta, söta burkarna och jag vet exakt hur många jag kan ta och när drängfyllan infinner sig. Ni skulle förmodligen inte tro mig om jag nämner hur många jag tagit, så den informationen lämnar jag därhän. Det blir inget jobb i morgon, fyllan kommer först. Min tröst i natten: Bellman.

Födelsedagarna duggar tätt nu i april. I fredags fyllde en man år som jag inte törs skriva namnet på. HMF, ni vet...

Sedan är det inte långt kvar till allas vår Ronny fyller år, något jag kommer att fira med en svullen påse mandelkubbkakor. Mmmm... mandelkubb...

Till min födelsedag önskar jag mig endast en ny medalj, den svårfångade "Illustrious Achievment Citation", något endast ett fåtal kämpar fått. Kanske blir jag nästa att få den hängd om halsen. Drömma går ju.

Storamiral Erich Raeder slog upp de blå den 24:e april 1876. Han satt fängslad i åtta år, då segrarmakterna inte kunde bevisa att det fanns gaskamrar på krigsskeppen. Annars hade han säkerligen hängts. Han kom billigt undan, med andra ord. Trots det väljer vi att minnas honom idag.