Efter IFK Norrköpings genanta förlust mot Gais valde man att sparka tränaren Jan Andersson. Istället knyter man till sig den legendariska coachen Bob Lindeman. Han löses från sitt kontrakt med Slough Town FC och anländer i veckan som kommer. Gissningsvis kommer man att spela enligt fyra-fyra-fyra-uppställningen, vilken visat sig effektiv under mister Lindemans styre. Käftsmällen applåderar tränarbytet och börjar så smått drömma om Champions Leauge. Mot trettonde SM-guldet.

Jag har kommit i kontakt med en konstnär från Finspång. Han är liksom jag förföljd av socialdemokrater sedan årtionden. Nu beslutade vi oss för ett gemensamt projekt: Han ska måla av mig i olja. Tyvärr kostar det ganska mycket, tusen kronor för att vara exakt, därför hoppas jag på er läsare att donera en slant. Tänk så vacker tavlan kommer att bli. Den kommer att hängas upp i lokalen på Kråkstigen 4, där alla medlemmar kan njuta av den. Visst låter det spännande? Du kan börja skänka redan nu.

Fan, jag har betett mig illa. Jag fick Ismedin att slå mig, bara för att jag var en sådan bitch. Nu ångrar jag mig. Jag elskar hans fasta kropp, hans svällande muskler. Jag har ringt honom på mobilen utan att få svar.

Jag gillar eldiga killar, macho män. Svenska mesar går fet bort. Nu måste jag försöka vinna till baka Ismedin. Jag ska bjuda honom på en av sugning, eller kanske steka fisk pinnar till honom. Jag gråter så mascaran rinner ned för ansiktet.

Anna-Fia

Bellman var slut på systembolaget. Slut! Min favorit! Vad göra? Fick vackert köpa ett annat märke, men det har funkat bra, jag är nu full. Eftersom den bara ligger på 5,7 procent krävs det några extra för att uppnå önskad effekt, men jag dricker så gärna lite till. Planen är att runt midnatt dra till Burger King och sedan hem igen för fortsatt drickande. Sova kan jag göra på söndag. Även Spendrups kan skänka skön berusning.

Jag har fallit pladask för en skön kille på jobbet. Han heter Johan och är så gullig. Hans mamma är från Syrien och han är härligt blandad mellan vit och brun. Sedan har han en stor rumpa, något jag verkligen tänder på.

Jag talade om för honom hur jag kände och han reagerade tyvärr negativt. Nåja, han lugnade snart ned sig. Jag gav honom några slängkyssar, sedan ville jag inte gå längre.

Kanske blir det han och jag, det vet endast Gud. Jag vill begrava min snorre i hans trånga ändtarm. Jag drömmer om honom, han är nog en vilde i bingen. Homosex när den är som bäst.

Vi minns Sepp Dietrich som somnade in på dagen 46 år sedan. Han var en av få med rangen Oberstgruppenführer och utövade stort inflytande på Tysklands krigsmaskin. Han satt några år i fängelse, men levde i frihet på ålderns höst. En hjärtattack ändade hans liv, inte en rysk kula.

Det tog över en timma att komma hem. En timmas väntan och skramlande på den så omhuldade spårvagnen. Den är obekväm och känslig för störningar och det fick jag sannerligen uppleva idag.

Gick från jobbet tjugo över ett och väntade, väntade, väntade... Till slut ringde en tant lokaltrafiken och frågade var minitricken tagit vägen. Urspårning, blev det korthuggna svaret. Se där, jag fick vatten på min kvarn. En buss kan inte spåra ur.

Ersättningsbuss kom, men vi blev utschasade där två linjer möter varandra. Sprang som Carl Lewis för att hinna med den väntande spårvagnen. Kling-klang, skrammel och stön, här kommer vi.

Allt sket sig sedan på Östra Promenaden. Vagnen rullade fram i krypfart och stannade sedan helt sonika. Jag höll mig lugn i kanske tio minuter, sedan brusade jag upp.

Jag satt längst bak och där fanns två "tågvärdar". Jag begärde att de skulle öppna dörrarna och släppa av oss. Jag hade ju öl som väntade och ville inte försmäkta i en rostig spårvagn. "Doo, det er for faaarligt" blev svaret från den ena värden.

Paniken växte, jag får ju ångest av att känna mig instängd. Som en skänk från ovan öppnades sedan dörrarna, efter vad som verkade vara en evighet. Så mycket för den lata tågvärdens bluff.

Jag var inte hemma förrän klockan tre och hamnade efter i mitt supschema direkt. Detta försöker jag nu ta igen. Jag har svept fyra öl. Ska till en kompis som bor längs linje tre, men aldrig att jag nyttjar lokaltrafiken. Jag går heroiskt de tjugo minuter det tar. Jag får väl ta en öl för varje kvarter jag klarar av. Öl kontra östgötatrafiken - ölen vinner elva gånger av tio.

Jag utgör spjutspetsen i alkoholisternas förtrupper, således ligger ett stort ansvar på mig. Jag har lovat mig själv att vara full varje dag och det har jag hållit sedan tonåren.

Det är nu torsdag och alla vet väl vad det betyder. En dag från drängfylla. Nåja, jag suktar efter chanser att festa och det innebär att jag åter tar till flaskan. Jag firar att det är endast en arbetsdag mellan mig och svår berusning.

"Det är taskigt med min lever, men nåt fanstyg ska man ha". Kunde inte sagt det bättre själv. Jag ska skruva av korken och slänga den. Måste sluta, det finns flaskor att tömma. Hare gött!