Tar en liten morgonfylla och tittar så smått på klockan. Snart är den tio och det innebär att systembolaget slår upp portarna. Det blir en hela whisky (billigt blask) och ett knippe öl. Precis vad en törstig själ behöver. Det är alltid lika kul att trängas med a-lagarna och armbåga sig först in. Dyker jag inte upp minst en gång om dagen blir personalen orolig. Aldrig att jag missar min dagliga tur till oasen. Hepp-hepp!

Nu jävlar är det ledigt. Jag är i full färd att berusa mig. Måste grunda innan jag drar till Ronny, så att jag blir så där härligt vinglig och kaxig. Jag har ju en oerhörd alkoholtolerans, så alla öl jag köpt idag kommer nog att gå åt. Jag kan halsa en sjuttis till frukost och uppträda helt normalt i verkstaden. En annan är en viking och ingen liten prutt.

Ser ni en skäggig jävel på stan, så fråga om det är Hasse. Du kan mycket väl träffa rätt. Jag håller hårt på traditionerna, är det helg så är det botten upp. Jag är en riktig raggare med hår på bröstet. Sillmjölkar, bäst att ni gömmer er hos mamma, nu ska Hasse Promille göra stan!

Frugan får gå ut obevakad mer och mer. Idag var hon säkert borta från källaren i två timmar. Hon lever upp, det ser jag i hennes svarta små ögon. Är det så viktigt att komma ut i det förrädiska aprilvädret?

Hon hade med sig en lista från mig med saker att göra. Gå till fotoaffären och framkalla den senaste rullen med eventuella ufon på. Hämta min cykel, vilken varit inne på service (det kostade mig hutlösa 200 kronor) och köpa godsaker på bageriet.

Jag hade tydligen glömt att skriva upp vilken sorts bakelser jag ville ha, så dumma lilla Phain köpte hem ett par biskvier på vinst och förlust. Först blev jag arg och gav henne en liten klapp på kinden, men sedan veknade jag. De såg ju så goda ut.

Nu kopplar jag av med en mugg kaffe och lite likör. Phain har fått nog av intryck idag, så hon ligger på sin madrass i källaren. Jag tror bestämt att denna dag var så lyckad att den tål att göras om. Vilken lycka att ha en medgörlig liten fru.

Framåt kamrater! Ikväll är det match borta mot Ellos, en tuff nöt att knäcka, men i Snoka finns det numera kvaliteter (till skillnad från under ökenvandringen i Superettan). Jag tror och hoppas att man kommer att sälja sig dyrt, det verkar finnas klippanischer i grabbarna. Ska vi säga oavgjort, med ett mål för vardera lag? Förlust finns inte på kartan.

Vem fan lyssnar på modern musik frivilligt? Hip-hop-skit med säckiga kläder, eller kanske menlös schlager utan substans. Tacka vet jag riktig musik, så som den gjordes förr. Här är Povel en av husgudarna, ett geni uti fingerspetsarna. Musik som håller, som motstår tidens tand. Jämför det med skvalet på de komersiella radiostationerna och du vill aldrig återkomma till skiten. Jag bestämmer själv vad som snurrar i min cd-spelare och jag gör det med stolthet. Noll skval, 100 procent känsla.

Det är lika bra att börja planera med en gång, snart är det första maj. Inte pratar jag om någon lam marsch under röda trasor, nej jag snackar såklart om kortegen med schyssta raggarbilar.

Jag kommer att åka i en vrålsnygg DeSoto med underbar blå lack. I bagaget kommer vi att ha ett par dunkar hembränt och som komplement ett par plattor öl, vilka redan är inköpta.

Vi raggare har ju ett rykte och en föreställning att slåss mot, men det gör vi inte. Vi luktar snus, svett och fylla och gör det med stolthet. Allt du någonsin läst om oss är sant.

Snuten kommer ju att vara på gatorna och jag har ett rödflammigt arsel att visa dem. Att moona är ju en tradition och det kommer att stå på dagordningen även i år.

Sedan blir det fest på motorgården och vi kommer att hålla på till gryningen. Har du inte festat med raggare har du missat något. Jag räknar ned redan nu, detta kommer att bli årets händelse. Bye-bye från en äkta hillbilly.

Jag har alltid tyckt att Mats (inte hans riktiga namn) varit lite underlig. Han gluffsar i sig maten, pratar om knasiga saker och beter sig allmänt som en prima tok. Jag har ett tränat öga att se igenom en människas falska fasad och vad jag såg bakom skynket i hans fall var icke upplyftande.

Han är i själva verket tre meter lång, med grön hy och glänsande fjäll på densamma. Han härstammar från Andromedagalaxen och färdades hit med sina gelikar genom ett maskhål, universums tunnelbanesystem.

När man ska umgås med honom är det ugnsfolie på som gäller. Ge honom inte chansen att frossa på ditt lillfinger, han tar hela armen. Jag vet att hans ras konstant övervakar oss, men eftersom de böjer ljuset kring sina farkoster syns dem inte.

Jag har kontakt med flera vänliga utomjordingar, men Mats är inte en av dem. Den enda chansen att hålla dem "på andra sidan bron" är att detonera kärnvapen i deras närområde. "Kablam"! Slå ut deras utrustning helt enkelt. Sedan tar vi oss an dem en i taget. Även en blekfet jordbo kan måtta ett slag. Låt aliens bomba oss tillbaka till stenåldern, vi kan fortfarande knäcka deras skallar med en prima gren. Tellus är vår!

Idag smäller det i Göteborg. Deras version av IFK möter vår. Det kommer att bli tufft och tight, men jag tror att IFK vinner. IFK!

Heja kamrater för IFK, hedra dess färger, vita och blå, stjärnan ska lysa högt över allt, ty det har vår kapten befallt.