Det har blivit dags för två medlemmar från UFO-Norrköping att förses med varsin medalj. Det är Förtjänsttecknet i plåt som går till två eldsjälar, vi kan kalla dem Martin och Emil.

Martin belönas efter att han på egen hand varit i Kolmårdsskogarna och fotat intressanta fenomen och Emil för sitt evinnerliga slit med att bre smörgåsar och koka kaffe åt oss andra.

Det känns bra att kunna ge något tillbaka, inte bara kräva, domdera och hetsa. Tillväxten är god på UFO-fronten, med det gamla gänget sida vid sida med färskingar. UFO-Norrköping siktar mot Sirius.

Det har blivit dags att uppmärksamma en av Tredje Rikets mest tongivande personer, chefen för SS, Heinrich Himmler. Ni kan väl det mesta om honom, så jag fattar mig synnerligen kort. Himmler väcker känslor, oavsett om man beundrar eller hatar honom. En nitisk herre, utan tvivel.

Rykten talar om att han inte alls avled den där majdagen, utan att han flyttade till en ytterst hemlig bas i Antarktis. Om så är fallet kanske han lever än, med hjälp av det gåtfulla folket som bebor jordens inre och deras medicin- och läkekonst. Hur som helst, idag går våra tankar till Gudrun, Helge och Nanette Dorothea.

Du har läst en minnesartikel från SFKO

Att de inte tröttnar, agenterna. Tog en svängom vid lunchtid och efter ca två kvarter började de hänga efter mig. Jag gjorde inget spännande, ändå släppte de mig inte ur sikte. Jag fullföljde min promenad och nu har jag kikaren framme, för att se om de ligger och trycker nere på gården. Lämna mig ifred.

Det är dags att skänka Walter Krüger en tanke, den listige och driftige herr Krüger. Titeln Obergruppenführer uppbar han med stolthet och finess och det var tur för korpral Adolf att han hade rediga män som Krüger att förlita sig på.

Den legendariska pansardivisionen Das Reich hade nog ingen bättre härförare än vår Walter. Tyvärr kunde han inte tänka sig ett Tyskland och en värld utan nationalsocialismen, så han avslutade sitt eget liv strax efter krigsslutet. Nästan 70 år har gått, men Walter Krügers minne lever än.

Du har läst en minnesartikel från SFKO

Hjälp, nu har jag bara sju öl kvar och jag har en sen kväll och en lång natt framför mig. Varför gick jag aldrig till systembolaget idag, varför var jag så lat? Jag kan ju köpa nya imorgon, men jag vill ha ett rejält rus även idag. Jag tror bestämt jag dricker en flaska Theralen och sover bort timmarna tills systembolaget öppnar dörren imorgon. Det suger i tarmen och jag har inte mycket att erbjuda.

Då var det dags igen, nysvenskar gick bärsärkagång, denna gång åter i området kring Rinkeby. Respekten för lag och ordning är lika med noll, dessutom gnälls det över att polisen gör sitt jobb. Polisen har all rätt i världen att bruka våld, detta tycks inte dårarna acceptera eller ens förstå.

Händelser som denna kommer att inträffa allt oftare och med grövre och grövre våld. Samtidigt väller det in analfabeter och kat-mumsare till Stockholms förlorade förorter. Vilken lysande utveckling.

Ska vi inte ta och skylla allt på den rasistiske svensken? Vita människor har mage att fly de ghetton många förorter numera är. Vi vägrar konvertera till islam, vi sitter framför bingolotto och heilar. Stackars Muhammed, kaos i hemlandet och kaos i förorten.

Sjukskrev mig och köpte en påse öl. Jag satte mig i parken bakom stadshustornet och hann väl dra i mig två burkar, när jag fick se ett bekant ansikte. Det var självaste Pelle Snörvel, en gammal suparpolare. Jag vinkade och ropade hans namn och han kände fortfarande igen mig.

Pelle Snörvel har suttit på torken en längre tid, men nu var han ute och väldigt törstig. Han pep iväg och handlade en allldeles egen påse öl och sedan drack vi oss fulla alltmedan vi pratade gamla minnen och fick uppdateringar om varandras liv.

Det känns som igår när vi både blev haffade för fylla det där nyåret i slutet av åttiotalet. Eller när Pelle spräckte byxbaken efter en vådlig vurpa på ostadiga ben. Eller när... ja, vilka minnen. Nu har vi bytt telefonnummer och ska snart ses igen. Pelle Snörvel och Hasse Promille, vilket radarpar.

Har nu avnjutit en ishockeymatch som så många andra. Tyvärr syntes en riktig fuling på läktaren, statsminister Fredrik Reinfeldt. Denna apmänniska försöker plocka billiga poäng, han gillar minsann sport som den dumma massan. Han förtjänar ett slagskott på pannan. Sveriges farligaste man hör hemma i Kumlabunkern, inte på en vip-läktare. Usch!