Äntligen börjar det röra på sig i Europas mittpunkt. Wolfgang von Oben tog ledarpositionen, detta utan demokratiskt tjafs. Han låter hälsa att han firar sin nya position med knödel och korv.

Herr von Oben är mycket skicklig individ och räds icke hetluften. Tänk bara när han pardonlöst kastade ut hela Frankfurt-avdelningen. Det var som att kapa ruttna grenar, men det vägrade motståndarna inse. Nu är Tyskland friskt och på frammarsch, allt tack vare Wolfgang.

Man kan inte arbeta för jordens bästa och samtidigt kompromissa i viktiga frågor och stillasittande se sitt folk gå under. Vår Wolfgang lade ribban högt. Miljoner människor lämnas på vår döende planet, resten embarkerar stjärnkryssarna och söker ett nytt hem. Jag fruktar inget, in Wolfgang We Trust.

MVH/UFO-Sverige

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...