Visst är jag lite skadad, jag hajar till när jag ser klistermärken när jag är ute och irrar. På en plats har det förekommit sverigevänliga märken en längre period, ibland sitter de uppe flera dagar innan de ståndaktiga (stollaktiga) "antifascisterna" klöst ned dem med sina sorgkantade naglar.

Idag drog ett märke på denna plats till sig min uppmärksamhet. Ett intetsägande märke med bara text på, alltså inte avsett att locka till sig folks nyfikenhet, utan bara där för att skicka en signal till den vita människans försvarare.

Detta märke var av plast, men jag tycker bara det gör saken enklare. Man får loss ett hörn och sedan är skiten borta. Men eftersom kommunistsvinen backas upp av regimen har de förstås råd att trycka nya på löpande band. Men jag gör vad jag kan i alla fall.

"We are Dalarna" var organisationen bakom klistermärket. Jag använde en sökmotor, men jag vill absolut inte belöna dem med ett virtuellt besök, jag inser mycket väl vilken smuts de representerar.

Under första halvan av 90-talet var jag själv ute och satte upp märken. Det blev flera tusen om året och den vänstervridna blaskan Folkbladet skrev en mindre artikel om saken, eller om det var på ledarsidan det togs upp. Det gick ut på att bara för att det syntes mycket propaganda behövde det inte innebära att stödet för partiet (det var just ett parti) var stort. Där hade de faktiskt rätt, men gissa om jag njöt av publiciteten.

Inte har jag slitit ned många kommunistmärken, men några i veckan blir det i alla fall, det retar nog de blodfattiga kommunistsvinen. Gammal man gör så gott han kan.

MVH/Werner von Oben

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...