Jag har levt med ångest längre än jag levt med min schizofreni. Jag vet vad det innebär att inte kunna sitta vid datorn, inte kunna titta på TV, inte kunna ligga på sängen. Ångest från helvetet. Jag var mest ute och gick. Och gick. Och gick. Fick ont i fötterna, fick ont både här och där (plus att jag nötte skor något förskräckligt). Jag var på språng mest hela tiden. Efter många timmar runt om på stadens gator provade jag att gå hem. Ibland kom jag något sånär till ro, ibland störtade jag ut igen efter kanske fem minuter.

Denna ångest har klingat av. Men satan bytte taktik, han gav mig kroppsliga besvär som jag inte förrän nu inser var psykosomatiska. Jag har tills helt nyligen haft svåra besvär och varit övertygad om att döden snart skulle bulta på min ytterdörr. "Jaha, idag är det 72:a juli, är det idag jag dör" kunde jag tänka.

Jag sökte hjälp hos vårdcentralen den 29:e september 2014. Det är snart fem år med daglig ångest, med ständig ångest. Då ska man komma ihåg att jag är liksom lite allergisk mot allt vad vårdcentraler och sjukhus heter och hade gått runt med smärtor ett bra tag innan jag lyfte luren och ringde vårdcentralen.

När jag får psykoser förstår jag inte att jag är sjuk, samma sak när ångesten satt sig i kroppen. Men nu börjar jag förstå. Jag tror mig kunna mer om ångest än de flesta, men när man är mitt uppe i joxet tänker åtminstone inte jag rationellt.

Jag hoppas Gud ger mig minst 20 år till på jorden och då gärna utan ångest. Ångest gör mig konfys, men en sak vet jag efter min avbrutna golgatavandring: ångest kan döda.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...