PIVA har sju salar och det är bara en patient i varje. En L-formad korridor. I ena änden finns en soffa och ett bord. Några meter bort ett bord och stolar, det är där man äter måltider. Finns ett smalt utrymme där maten serveras från, ett pentry.

I andra änden av korridoren en öppen yta, ett rum där det finns två eller tre bekväma fåtöljer. Det är rakt fram och till höger. Till vänster är rökrummet, det enda på hela sjukhuset, PIVA har dispens.

I lilla L:delen av korridoren finns ett besöksrum och personalrum. Dit går man och påkallar uppmärksamhet om man vill ha sin cigarett tänd, eller om man har något att prata med personalen om. Just det, i långa delen av korridoren finns ett personalrum där skötarna ibland är. Jag vet inte vad de gör därinne.

Frukost runt åtta på morgonen, lunch med kaffe klockan tolv, eftermiddagsfika klockan tre, middag klockan fem och kvällsmål klockan halv åtta. I samband med det brukar medicinerna delas ut.

Hur är det då att vara inlagd på PIVA? Mördande tråkigt. Har man otur störs man om nätterna när patienterna vrålar ut sin ångest. Har man tur får man ta sig en cigarett om man vaknar, annars låser de rökrummet klockan elva.

På PIVA hamnar gräddan av stadens fnoskiga typer och jag är en återkommande gäst där. Garanterat enkelrum och frikostigt med cigaretter är ju finemang. Men oftast hasar jag bara i korridoren fram och tillbaka. Jag gör det tills läkaren beslutar att jag kan vistas på vanlig avdelning där patienterna endast är måttligt sinnessjuka. Hamnar man där får man gå ut och ta luft en gång i timman, fast de första dagarna blir det endast efter måltiderna och då med personal.

Du skulle testa på två veckor på PIVA. Inte helvetet på jorden, bara nästan.

MVH/Herr X

Imorgon blir det en utedag och -kväll. Ska träffa två vapendragare vid ett ställe klockan tolv och vi skyndar oss till baren. Jag kör på lättöl, så får de andra två bli fulla och galna. Jag har pengar på kontot, men alkohol går inte så bra ihop med mina mediciner, därför tar jag det lugnt med alkoholstarka varor.

Jag ska även beställa in en kötträtt, en välkommen paus från de där eländiga kartongrätterna jag kör med vanligtvis. En tvåhundring kan jag tänka mig att lägga på mat och lika mycket på lättöl. Då blir kistan full och jag kan tillfredsställd hasa hemåt.

De jag ska träffa har jag tagit många fyllor med och skojiga saker hittade vi på i parti och minut främst på 90-talet. Nu är jag lite äldre och har inte samma ork och energi, men kul kan jag fortfarande ha.

Pubhäng med bästa polarna. Vilken storartad dag jag ska ha.

MVH/Herr X

Jag ringde aldrig akutenheten (AE) inatt. Personalen undrar väl vad som hänt mig. Däremot kommer jag att ringa senare idag. Jag väntar tills tristessen slår till, då lyfter jag luren. Kommer naturligtvis att be om mer benso, det gör jag varje gång jag ringer. Att läkare ska vara så snåla med att förskriva sånt man mår bra på. Kvack, kvack, kvackare! Vi hörs senare ikväll, AE!

MVH/Herr X

Jag och Bosse Rulltårta ska på krogen, ett ställe kallat Titans. Samma lokaler där klassiska Olaipuben låg i många år. Det där jäkla God vän har jag fått nog av. På Titans är det lite finare folk än på God vän, så jag klär upp mig, tar på mig skjorta. Hoppas på trubadur, då ska jag önska "House of the rising sun" och klappa takten. Spana efter brudar ska jag också. Vem vill sitta hemma och pimpla i sin ensamhet? Inte jag i alla fall.

MVH/Ronny

Jag och kompisen satte oss på en bänk på Stortorget. På bänken bredvid satt tre kolsvarta afrikaner och drack öl och den ena uslingen tiggde en cigarett av min kompis. Afrikaner som tar sig en fylla, det tillhör inte vanligheterna. De brukar väl hålla sig inomhus och tugga på khat, inte sitta på en parkbänk och supa. Jag hoppas att jag inte fick ebola eller något annat otrevligt. Man vet aldrig med afrikaner.

MVH/Hasse Promille

Ja, god morgon på er, ungdomar. Idag är det fullt upp. Jag ska duscha frugan, jag tar ut henne på baksidan av huset och spolar av henne med min trädgårdsslang. Skrubba sig får hon göra med rotborsten jag köpte för dyra pengar. Jag gör allt för min fru, min kärlek vet inga gränser.

Efter det ska hon laga till middag. Hon ska få värma en burk ravioli och koka ris. Ris gillar de i hennes efterblivna land, så naturligtvis ska hon få smaka några riskorn. Man måste ta hand om sin fru.

På eftermiddagen finner du mig i herrummet, då dukar jag fram punschen och tar mig några glas. Det är jag väl värd efter att ha lagt så mycket tid och engagemang på min lilla fru. Säkert blir det lite godsaker också.

Dessutom står ett besök hos sillstryparen på agendan, bäst att jag ordnar med det innan jag sjunker ned i min fåtölj. Har jag väl satt mig ned vill jag sitta kvar och bara njuta, inte plågas av måsten.

En alldeles vanlig dag för en högst ovanlig medborgare. Jag är inte bara revolutionär, jag är en livsnjutare ut i fingerspetsarna.

MVH/Arg motalabo