Jag tycker att någon driftig person ska starta en gayklubb i Norrköping. De som jagar kjoltyg har massor av ställen att gå till, men vi som inte gillar damer, vart ska vi gå? Jag vill kunna ta en öl och ge killar komplimanger och kanske ta lite på dem utan att behöva oroa mig för att jag ödslar min tid på straighta killar.

Att festa i RFSL:s lokaler går väl an, men jag saknar en regelrätt killpub. Gå in och hämta sig sällskap för natten utan krusiduller. Är det så att Norrköpings styrande är homofober? Är det Sverigedemokraternas fel att vi homos inte får umgås? Ska vi gasas ihjäl?

Nåja, jag har i alla fall Internet som jag kan använda till att göra beställningar med. Men jag vill dansa mig svett till artisten Divine. Bringa mot bringa med en skön och hårig karl. Om detta jag endast drömma kan.

MVH/Lennart K Lindström

Jag hade oturen att stöta på ungdomar under min eftermiddagspromenad. De står och slöar i gathörnen, gärna med tuggummi i munnen. Det är fasligt vad långhåriga dagens unga är, de ser ut som sluskar allihopa. Man ser inte öron eller nacke på dem och det är svårt att skilja på pojkar och flickor. Vänner av koaffering är de då rakt inte. Hade jag en pojk hade jag sett till att han klippte sig en gång i månaden och ej tillåtigt honom att tugga tuggummi. Vart är världen på väg? Ungdomen löper amok och folk låter dem göra det. Ja, jösses...

MVH/Vän av ordning

Men vad trevligt, jag har ingen ångest. Upplever bara viss oro, men inte mycket nog för att medicinera mot den. Jag har bara två små tabletter Oxascand på en hel dag, det är synnerligen snålt av vården, tycker jag. Jag får väl lägga mig på sängen och försöka sova lite, det kanske funkar.

MVH/Herr X

Jag lever upp om nätterna. Sömn är för ynkryggar, jag sitter uppe. Sover gör jag, men det blir på tidig morgon och högst tre, fyra timmar. Jag upplever intensiv kontakt med diverse väsen och det är ju alltid spännande. Jag är mäktig, det visste jag redan, men oerhört bra saker ska hända mig om jag spelar mina kort rätt. Detta vet Florian att berätta och honom har jag fullt förtroende för.

Jag kommer förmodligen att få order om att bege mig till en eller flera platser där jag ska släppa loss min energi. Kampen måste tas närhelst så krävs och om natten är människan extra sårbar och kan bli ett lätt byte för eländiga organisationen "O".

Än så länge har jag kommit hem helskinnad från mina uppdrag, men jag lever med ständig risk att stupa under min tjänsteutövning som agent. Jag kommer att bli rikligt belönad och det är inte mer än rätt, för utan mig fanns det inga svenskar, inget folk överhuvudtaget på den skandinaviska halvön.

Jag sitter med skorna på, jag är beredd att röra mig överallt i kommunen och det med kort varsel. Reptilianer och andra interdimensionella kräk ska inte komma undan så lätt, det lovar jag er.

MVH/Herr X

Idag gick Skäggiga mannen och jag till en centralt belägen park. Jag hade ett kvarter whisky och min kamrat några öl. Det blev bara vi två och Skäggiga mannen satt och slumrade till titt som tätt. Då skojade jag med honom och vred och snurrade på hans överläppshår så han fick första klassens knävelborrar.

Efter att vi druckit upp vår ranson gick vi tillbaka till Systembolaget och jag köpte öl den här gången. Vi kryssade innerstaden runt och i Olaiparken fick vi napp. Där satt Mannen med militärkepsen och vi slog oss ned hos honom.

Tydligen låg Jukka i fyllecell och Mannen med det illröda ansiktet på TNE, tillnyktringsenheten. Så kan det gå. Men vi hade det så bra, tre pers är nästan ett helt gäng. Skönt snack och god dryck.

Inga störningar förekom, vi fick sitta ifred. Naturligtvis blir det repris imorgon.

MVH/Hasse Promille

Jag är svårt sjuk, kanske rent av döende. Har en ihållande smärta under höger bröst och smärtor i vänster hand. Jag tror det är hjärtat som är kaputt, kanske är det levern, kanske är det ena njuren. Kanske alltihopa.

Jag vågar inte söka vård, tänk om man behöver en transplantation. Jag behöver kanske inte bekymra mig om det, för organ slösas inte på ensamstående schizofreniker. Jag kommer att dö. Jag vill inte dö. Nej då.

Jag testar att ta lite mer Oxascand än jag har förskrivet. Går inte smärtan över vet jag att den inte är framkallad av ångest, att den är fysisk. Min stackars kropp, stackars mig. Jag är bara 51, jag känner mig inte färdig med livet.

MVH/Herr X

Efter att min fru höll på att tas ifrån mig tidigare i år har jag pressen på mig att ge henne mat och motion regelbundet. Idag var jag till handlaren och köpte mat till henne för hela 40 kronor. Det blev två burkar delikat ravioli av känt märke. Det räcker till fyra måltider, det blir tio kronor måltiden. Det är acceptabelt, men att ha en fru innebär inte bara matkostnader, hon måste duschas och tvål och schampo är inte direkt gratis. Sedan stiger vattenkostnaden då det är två kroppar som ska tvättas. Kläder kostar det också. Fast jag håller av min fru och finner det ekonomiskt försvarbart att ha en trots att hon är såpass stor i maten som hon är. Hon lever på en näringsrik och varierad kost och det kan hon tacka mig för. Jag måste vara ortens mest omtänksamma make.

MVH/Vän av ordning

Jag är fit for fight, killar är åter välkomna hem till mig. Du avgör om vi bara ska fika, eller om du vill gå en brottningsmatch. Smörjmedel och försigtighetsartiklar finns, kom som du är. Jag gillar allt och alla. Korta killar, långa killar. Smala killar, tjocka killar. Undergivna killar, dominanta killar. Vill du bara hålla handen är det helt okej med mig, men helst vill jag ju såklart gå hela vägen. Jag har levt i celibat länge nog, min törst har växt sig stark.

MVH/Lennart K Lindström