Jag fick inte napp på sajten jag hänger på, jag blir utan kille denna helg. Men jag har fina minnen från tidigare i veckan när jag var med två personer samtidigt. Jag kan ju lägga mig på sängen och försöka återuppleva de stålhårda grepp vi tog på varandra. En dag är inte nödvändigtvis bortkastad bara för att den inte bjuder på brottning, man kan roa sig med andra saker. Men helst går jag en match eller två om dagen, så'n är jag.

MVH/Lennart K Lindström

Tänk att jag varit frisk en gång. Jag fick så kallad paranoid psykos på 00-talet och ända sedan dess har jag varit vårdkonsument av värsta slag. Vi snackar piller och inläggningar. Men jag hade ett rätt schysst liv innan Sjukdomen slog till. Arbetade på fabrik och trivdes med både sysslorna och arbetskamraterna.

Jag började med fotboll i Hageby IF som barn och fick utmärkelsen bästa spelare två gånger. Jag la tyvärr av med fotbollen då jag började jobba tvåskift som 18-åring. Men jag hade hela tiden kontakt med en barndomsvän och spelade i hans olika lag på 90- och tidiga 00-talet.

Dessutom sprang jag i skogen (milen på 40 minuter) och styrketränade. Jag var i synnerligen god form. Idag är jag kraftigt överviktig och det kan jag till viss del skylla på medicinerna jag tar, men även på att jag dricker så mycket läsk, mitt enda riktiga nöje.

En sak jag saknar är mina motorcyklar. Jag hade först en Honda, sedan en Triumph. Mitt hastighetsrekord är 240 kilometer i timman (på mätaren), oftast körde jag dock rätt lugnt. Jag sålde min hoj när jag flyttade och idag har jag inte råd med tanke på att jag är förtidspensionerad.

Skulle jag dö knall och fall har mitt liv alltså inte varit dåligt, jag har haft mina lyckliga år. Nu sitter jag och blir sentimental...

MVH/Herr X

Nej, jag fick inte en hel dag utan besvär. Nu har oron börjat komma och den växer sig starkare hela tiden. Jag kan parera med två Oxascand, men det räcker inte hela kvällen. Det får bli ett samtal till akutenheten, men jag väntar tills jag mår sämre. Jag vet varför jag får oro och ångest, vad har det med min diagnos att göra? Röster och paranoia kan jag ta, men ångest står jag inte ut med. Jo, visst gör jag det, men det är plågsamt. Tänk om man får prata med en godhjärtad person på akutenheten som via läkare ger mig lite mer benso. Det är upp till läkaren att ta beslut om, men jag tror att den man får prata med när man ringer AE oftast struntar i att kontakta läkare. Jag tar till kedjerökning och läskdrickande, det lindrar en smula. Snart ringer jag er, AE.

MVH/Herr X

Jag känner mig helt återhämtad efter att ha brottats med två killar på en gång tidigare i veckan. Det innebär att jag kanske beställer hem sällskap genom en sajt på nätet. Jag har dryck att dricka och kex att mumsa på. Det kanske stannar där, vi kanske bryter arm, vi kanske tumlar runt i min säng. Vi får se. Jag vill nå klimax i en annan persons kroppsöppning.

MVH/Lennart K Lindström

Jag har varit på grillning med ett gäng. Vi höll till i ett grönområde rätt centralt. Jag grillade inget, jag var bara där för att umgås och dricka öl. En av deltagarna gjorde dumheten att slänga mat till måsarna och jag bara väntade på en blaffa i huvudet. Jag tackade för mig när min lilla ölranson var uppdrucken. Visst var det trevligt, men helst sitter jag hemma.

Oxascanden gjorde susen, nu har jag lugnat ned mig. 20 milligram räcker för att göra mig skön, men de går ur kroppen rätt fort, så jag skulle vilja ha 20 mg till att ta till. Jag kommer att prata sport med AE, men även be om mer benso. Men det gör jag varje gång jag ringer. Att ständigt vara påverkad av mediciner är finemang och lika skönt som en fylla. Synd att det inte är god smak på tabletterna, öl är ju gott.

MVH/Herr X

Min kontaktperson går inte att få tag i, jag har ringt flera gånger denna vecka. Det innebär att jag måste ringa akutenheten. Jag vill ha lite snabba piller, no questions asked. Stesolid och fentanylplåster är det jag vill ha. De säger när jag ringer dem (AE) att de inga tabletter ger, men det stämmer inte, det gör de visst. Ikväll blir det alltså allvar, inget sport- eller filmsnack. Önska mig lycka till.

MVH/Herr X

Det var jag och Mannen med militärkepsen som satt vid Stortorget. Var övriga lirare höll hus vet jag inte, men man kan inte träffa alla varje dag. Vi hade varsin påse öl och lät oss väl smaka. Faktiskt åkte det förbi en snutbil, men grisarna såg inte att vi drack. Skönt. Mannen med militärkepsen gick in i buskarna och bajsade och eftersom han ofta gör det hade han med sig en rulle toalettpapper. Själv pinkade jag flera gånger. Jag vattnade buskarna och Mannen med militärkepsen gödslade dem. Vi inte bara festade, vi tog hand om växtligheten.

MVH/Hasse Promille