Jag har bestämt mig, jag köper en så kallad CD-spelare imorgon. Då får jag börja om från början med min favoritmusik. Finns det ens skivor på formatet CD att köpa med Skånska Lasse eller Ludgo-Pelle? Trehundra kronor har jag råd med. Jag öser hundralappar över frugan, då måste jag få lägga några på mig själv och mitt välbefinnande. Ett hem utan musik är som ett kök utan spis.

MVH/Vän av ordning

Både jag och Bosse Rulltårta har lite dåligt med kosing, så idag blir det ingen pub för oss. Jag har köpt ett sexpack folköl, den billigaste sorten och har börjat dricka av dem. De smakar bra, men något rus får man inte. Blir nog inte förrän på fredag vi går på puben. Håller man upp några dagar har man mer pengar att lägga på fyllan än om man köper öl varje dag. För övrigt anser jag att God vän bör förstöras.

MVH/Ronny

Jag var i en teknikbutik här i stan för att köpa en grammofon. De hade ingen. Inte en enda! Det som fanns var apparater som spelar upp digitala skivor, så kallade CD. En jag tittade på kostade 299 kronor, men det är mycket pengar. Jag måste sova på saken. Dessutom har jag inga CD-skivor (tautologi), jag har stenkakor och LP-skivor. Jag tvingas ta språnget från stenkaka till CD. Vilka sjuka tider vi lever i. Fy!

MVH/Vän av ordning

Jag har världens slöaste kontaktperson. Jag har mejlat, jag har ringt. Inget svar. Då återstår bara att ringa akutenheten och be dem om tabletter. Vad gör kontaktpersonen om dagarna? Han sitter väl och surfar på betald arbetstid, för svara i telefon gör han inte. Jag måste ha lite piller och det illa kvickt.

MVH/Herr X

Jag köpte mig en modern skivspelare på 70-talet då det blev allt svårare att få tag i nyproducerade stenkakor. Nu har den lagt av helt och hållet. Det innebär att jag måste gräva djupt i plånboken, för en grammofon måste jag ha.

Jag har en stor samling musik, jag har säkert ett tjugotal alster med mina favoriter på formatet LP. Det blir att gå till elektronikbutiken här i staden och slanta upp, för de vill jag kunna spela när helst andan faller på.

Det är tur att jag är försiktig med pengarna när oväntade utgifter som denna dyker upp. Observera att jag kommer att fortsätta behandla lilla frugan förstklassigt, hon kommer inte att utsättas för någon försämring bara för att jag tagit på mig spenderbyxorna.

MVH/Arg motalabo

Jag har återigen räddat landet från ytterligare infiltration. Jag fyllde en PET-flaska med vatten som Florian välsignade och tog den med mig till Broocmansplan strax söder om stadens centrum. Väl på plats skvätte jag ut vattnet på strategiskt väl valda platser. Det innebär att det är omöjligt för reptilianerna att landa utan att skada sina farkoster.

Jag tömde hela flaskan. En grisbil åkte förbi och grisarna i den tittade på mig, men jag hade inte tid med mennlösa snutar. Jag tog sikte på Odalgatan i Oxelbergen. Där stod jag i ett gathörn och koncentrerade mig till det yttersta. "Nu kan du gå hem" sa en röst till mig. Se där, ytterligare en attack avvärjd.

Jag kommer att lägga mig och sova två, tre timmar, sedan gör jag mig redo för nästa uppdrag. Jag räddar världen, men ingen förutom ett fåtal upplysta får någonsin veta det. Sådant är livet för en frontsoldat.

MVH/Herr X

Vår Kenta Kawasaki från Tokyo kämpar på. Han delar personligen ut lappar på stadens gator och det går utomordentligt. Eftersom han är japan finns han i teknikens framkant, han skriver ut A4:ark på sin fina färglaserskrivare.

Budskapet för dagen är att de (japanerna) ska vara fredligt inställda till de alien greys som dagligen besöker landet, då de är rasligt närbesläktade. Många är de japanska kvinnor som befruktats med utomjordisk sperma och fött halvaliens.

Tyvärr blev en polispatrull närgången häromdagen och körde honom till ett av stadens sjukhus, men eftersom Kenta är fullt frisk fick han gå hem utan påföljder.

Nu sitter han på kammaren och har mejlkontakt med mig, English Bob och vår amerikanske kämpe Max Byce. En samordnad offensiv mot den tröga massan är att vänta, detta på tre olika kontinenter.

Kör hårt, Kenta. Om alla japaner var som du hade ni tagit över ert land för länge sedan.

MVH/Ledningsgruppen

Nu ere illa. Jag har höga röster som skriker på mig och säger åt mig att göra en massa saker. Gå till Broocmansplan, gå till Refvens grund. Gör si, gör så. Tyst på er, jag vill inte ha ert så kallade sällskap.

Jag tog min ynkligt lilla dos benso för ett tag sedan och den kanske hjälpte, men inte var det med mycket. Jag vill ha dubblerad dos, kan inte gå runt utan lugnande långa stunder.

Jag vet inte om jag törs ringa akutenheten när jag mår risigt. De kan ju få för sig att jag är sjuk och låsa in mig en månad.

Fy fasen, jag får trava runt på stadens gator med magsmärtor och ångest. I stunder som denna tänker jag att det vore skönt att hamna på Avdelning 25B, men bara ett par dagar, inte längre än så.

Jag har stor vana med oro och ångest, men inte har jag blivit bättre på att hantera det. Jag ropar på mamma, men hon hör mig inte.

MVH/Herr X