Jag skriver av mig, jag "gnäller av" mig. Det är särdeles tungt att bära på psykossjukdom och vara tungt medicinerad. Varje dag är en kamp för överlevnad. Inte dygnets alla timmar, men de flesta. Ibland kopplar jag bort tankarna om mitt eländiga liv genom att spela TV-spel eller porrsurfa och det funkar, men bara för stunden.

Jag har nu medicinerat med bland annat Clozapine och Stesolid och jag hoppas på viss lindring inom cirka en timma. Det tar ett tag för medicinerna att hinna verka i min kropp.

Tänk att jag fram till i början av 2000-talet hade ett välfungerande liv. Jag arbetade, sprang i skogen, åkte motorcykel, styrketränade och lagade mat. Nu har jag tappat allt det jag en gång hade.

Att sitta och uggla om nätterna är jag bra på. Dagarna försöker jag bara att sova bort, jag har just inget uppe att göra. Som tur är har jag fått kontakt med en olycksbroder med schizofreni i botten och vi samtalar ett par timmar om dagen, skulle jag tro. Helt ensam är jag inte, men återigen, det lindrar bara för stunden, dessa samtal.

Jag är sugen på att ringa akutenheten, men vad ska de göra? Be mig komma dit för att det ska beslutas om inläggning eller inte? Inlagd vill jag inte bli, inte minst för att jag försöker hjälpa mina föräldrar kanske fem dagar i veckan. Med mig inlagd, hur ska de få mat och få sina sopor slängda? Jag får förlita mig på att min syster ställer upp för dem, men hon arbetar och har egen familj, så det kanske inte går att lösa.

Hade jag haft en pistol hade jag blåst skallen av mig för länge sedan. Jag lever, men mycket mer är det inte. Tro fasen att döden känns lockande.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis kommit hem efter en sväng på puben. Det blev tre öl för mig och jag satt i baren och skickade ut sköna vibbar. Det gick så långt att en kvinna tilltalade mig, men tyvärr blev det inget ragg. Varken på henne eller något annat kjoltyg. S...

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...