Jag ska hälsa på min gode vän Nils-Erik, min kamrat i vått och torrt. Jag kommer inte att ta med min fru, då hon vredgat mig. Hon får stanna i källaren och hon blir utan mat idag. Hon betedde sig uppstudsigt imorse och måste få en tydlig signal om att hon gjort fel, annars bättrar hon sig aldrig.

Nils-Eriks fru kommer att steka torsk och koka potatis, rejäl husmanskost. Av princip äter jag bara svensk mat, inget sönderkryddat jox med klimpigt ris. Sådant äter de i Afrika och fjärran östern, här uppe i norr är vi civiliserade.

Nils-Erik hittade ett rekorderligt fruntimmer, jag önskar att jag vore lika lyckligt lottad. Jag får dras med min djungelvilde dygnet runt, sju dagar i veckan.

Nu knyter jag slipsen och tar på mig mina lackskor. Det ska bli skönt att komma hemifrån och slippa höra frugans skrik och bultande i väggarna.

MVH/Arg motalabo

Jag och två personer till var på Rosegarden och svullade, det var buffé. Tyvärr orkade jag bara tre tallrikar mat. Jag tog mest nudlar men även en del klyftpotatis. Riset hoppade jag över, det är så mättande. En fjärde kille skulle ha varit med, men han kom efter att vi hade gått. Han hade skrivit till mig på Facebook att han var försenad, men jag har ju ingen mobil, så såg det inte förräns jag var hemma. Nu har jag kommit hem och har även hunnit med att sova middag. Proppmätt hela da'n.

Om bloggen ej uppdateras på några dygn vet ni att de fick mig, psykiatrin har låst in mig med stöd av LPT, tvångsvård. En månad brukar jag vara inlagd, sedan är jag tillbaka. Jag tänker på er, arma stackare, som får klara er utan Käftsmällen så länge.

Saken är den att jag kommer att medicinera och om jag inte förbättras går jag upp till akutenheten och plingar på. De må säga att de inga mediciner delar ut, men det stämmer inte. Men om de lättvindigt delade ut lugnande medicin skulle alla stans psykfall gå dit. Jag har full förståelse för att de är restriktiva.

Restriktiva är de inte med tvångsvård, jag fick det två gånger förra året. Jag var lite sliten på grund av sömnbrist, det var allt. Men om det står i ens papper att man har schizofreni plockar de in en för minsta lilla.

Nu tar jag all min kvällsmedicin och hoppas på lindring. Jag vill helst inte gå hela vägen till sjukhuset, men kommer jag inte till ro har jag inga alternativ. Jag hoppas vi hörs imorgon.

MVH/Herr X

Jag har tagit en ynka tablett Oxascand, därmed är halva dagsdosen intagen. Jag får hålla hårt i den andra och sista tabletten, jag har inte mer att ta. Fast jag har ju helgens doser hemma, men dem vill jag ju spara. Det jag har för att tackla dåligt mående är svagare preparat, jag får hanka mig fram på dem. Lita på att jag kommer att ringa akutenheten och klaga.

MVH/Herr X

På lördag ska jag och några förståndshandikappade "vänner" gå på restaurang för att äta buffé. Det har tjatats på mig och till slut föll jag till föga och sa att vi kunde ses den 27:e, vilket är på lördag.

Jag får inte i mig ens hälften av vad jag skulle vilja äta, jag blir mätt så fort. Jag brukar oftast bara orka två tallrikar med mat, sedan är det stopp.

Det kostar 149 kronor och då ingår fri mängd dryck, det är taget. Jag ska äta ris. Jag ska äta nudlar. Jag ska äta klyftpotatis. Jag ska äta kött.

MVH/Herr X

Jag satt på en parkbänk och blossade och en man med mycket säregen gångstil gick runt och leatde efter något. Han frågade mig om jag sett en "tjackpåse" (trodde han sa plastpåse) och jag svarade nej. Bredvid mig på bänken låg det en bit ihopknycklad folie som han nappade åt sig och veckalde ur. Det var något svart jox där i.

Jag har inget emot att glada gänget sitter och tar sig några öl, men knarkare har jag inte mycket till övers för. Lynniga och ombytliga är de. Det är sällan man får sitta ifred i parken jag var i och det är synd.

Jag fick prata med en elak tant på AE. Hon sa att de inte gav ut någon medicin överhuvudtaget. Hon är en första klassens lögnare, annan personal har sagt att de kunde erbjuda medicin.

Jag kommer att ringa en tredje gång, jag mer eller mindre måste ha mer lugnande. Jag har smällt i mig dagens mediciner redan, nu står jag här försvarslös. Hjälp finns på sjukhuset, ge mig det då.

Fy fasen för vresig personal. De vill bara sitta och snattra sinsemellan, inte befatta sig med patienter/brukare. Komma här och störa mitt under dagens tionde kafferast.

Något som faktiskt fungerar är att hota med att ta livet av sig. Så lågt vill jag inte sjunka dock. Då slutar det med tvångsvård och det vill jag inte ha. Jag vill ha benso och det i rikliga mängder.

MVH/Herr X

Jodå, nu har jag ringt akutenheten, AE. Jag fick prata med en jättetrevlig kvinna, uppfattade inte hennes namn. Men hon sa att hon kände igen mig, det var rätt väntat. Jag klagade på ångest och smärta, men hon hade bara Atarax och Lergigan att erbjuda. Jag behöver lite motion, jag kanske skulle gå iväg till sjukhuset och pröjsa 100 spänn för sockerpiller.

Jag fick in samtalet på musik, men hon avbröt mig och sa åt mig att lägga på, då andra människor i nöd skulle kunna ringa dem. Jag gjorde som hon sa. Men hon sa inte att jag inte fick ringa igen och det kommer jag att göra.

MVH/Herr X