Det blev en inlåsning i fyllecell för mig idag. Jag hade suttit på en parbänk med kompisarna och läskat mig. Jag erkänner, jag blev mer än lovligt berusad och ramlade på väg tillbaka till Systembolaget. Förbipasserande skyndade till och ringde polisen, vilka kom och hämtade mig. De knölade in mig i baksätet för transport till polishuset.

Väl där fick jag ligga flera timmar på det hårda och kalla stengolvet och våndas. Inte förrän klockan tio ikväll släpptes jag. "Nu vill vi inte se dig här igen" blev avskedsorden från grisen. Låter ni bara mig vara ifred ska vi nog kunna uppnå det, en total avsaknad av dagar och kvällar i cellen.

Nu pustar jag ut i hemmets lugna vrå, jag har fått nog av iskalla celler. Men tro inte att jag är avskräckt från att berusa mig på stan, det är jag inte. Jag behöver dagliga rus och om det innebär en eller flera inlåsningar på snuthuset må det vara hänt.

MVH/Hasse Promille

Då är det tre veckor sedan jag köpte en sprillans ny Longines i stål och med guldfärg. Urtavlen är fint mörkblå, på gränsen till svart och hela skapelsen är så fin, så snygg. Jag tittar på den flera gånger om dagen och kan knappt fatta att den är min, bara min och att jag kan bära den vaje dag om jag så vill. Den är sannerligen värd de 18 400 kronor jag fick hosta upp, kvalitet kostar. Denna kan jag har i årtionden, precis som min andra (första) klocka i titan från Longines den också. Visst har jag råd att köpa en Rolex, men vill inte blåsa 100 000 kronor eller mer på mannens enda smycke klockan. Jag är så nöjd med den jag har.