Jag har ett stort behov av att prata av mig för någon, ha någon som lyssnar på mig och det jag har på hjärtat. Genomgår just nu en tuff period och vet inte om jag reder ut det själv, eller om jag måste bli inlagd på psyket. Sorg är en stor tyngd att bära på och den håller på att ta knäcken på mig. Ikväll ska jag bedöva mig med några starköl och lite benso, jag tar till allt jag har. Man får egentligen inte blanda benso och alkohol, men det skiter jag i. Jag måste bli lullig, fly bort från den grymma verkligheten. Det är mycket möjligt att det blir ett samtal till akutenheten, jag vill ha någon som lyssnar på mig och som kanske kan delvis förstå vad jag går igenom. Men inlagd kan jag inte bli, jag måste vara ute i det fria. Skulle jag snacka till mig en inläggning kommer jag aldrig att förlåta mig själv. Då kanske du tycker att det är idiotiskt att ringa AE och det har du helt rätt i. Men vad gör man när man ingen har att snacka med?

MVH/Herr X

Min kompis slog på stort och köpte mig två kassar öl. Nu har jag möjlighet att berusa mig tre dagar i rad och så får det bli. Jag ska bara dricka lite läsk först, så går jag in på det goda lite senare. Jag kommer att dricka försiktigt, inte hälla i mig i stora klunkar. Av hemlig anledning går jag inte till Systembolaget längre, så det satt fint med lite gratisöl. Tack ska du ha, NN!

MVH/Herr X

En lång natt har tagit sin början och jag är redo för tjyvsmällar och frontalattacker från illasinnade utomjordingar. På huvudet sitter ugnsfolie, vilken suger åt sig energi som jag sedan släpper lös på väl valda platser i staden. Jag är inte ensam agent i staden, men vilka de andra är och hur många de är har jag inte behörighet att veta. Jag är fotsoldat, men det är precis det jag vill vara. Kampera vid frontlinjen, inte sitta hemma och via telepati dela ut ordrar. Jag vill ha action i mitt liv och det har jag som ärrad kämpe i "I":s sold. Jag misstänker att jag får rycka ut till Hörsalsparken, där brukar det hända grejer. Otaliga är de liv jag räddat genom åren och det känns stort. Kampen går vidare, den till och med intensifieras under natten. Jag är redo att sparka rymdödlor i rumpan.

MVH/Herr X

Jag strosade gatan fram rökandes en utsökt cigarill. Då kom en långhårig (man såg inte ens öronen) spoling fram till mig och bad om en. Jag blev paff, helt överraskad av fräckheten att antasta en oförvitlig medborgare. Jag rynkade pannan och sa ett ljudligt nej, det går då rakt inte. "Skit i det då, gubbjävel" blev svaret. Satans lymmel! På min tid lyfte man artigt på kontorshatten åt den äldre generationen, man försökte inte klå dem på pengar eller ägodelar, något som dagens osnutna spolingar hela tiden försöker. De är förstörda av socialdemokraterna, de är vana att få allt serverat på ett silverfat. Fy och usch!

MVH/Arg motalabo

Det har inte blivit någon härlig brottning på senaste tiden. Att vara på samma karlar hela tiden gör mig blasé, så jag har förlitat mig på Internet. Har rört vid mig själv framför webbkameran och samtidigt tittat på andra killar som gör saker med sina kroppar. Men inget går upp mot äkta vara, så är det ju. Det är tur att Internet finns och att det finns plattformar för killar som gillar. När lusten kommer över mig måste jag göra något åt saken. Den är frekvent återkommande, lusten. Varje dag!

MVH/Lennart K Lindström

Det var en sak jag glömde skriva om i ett tidigare inlägg. Läkaren jag besökte idag frågade om mina alkoholvanor och jag sa som det var att jag slutat med starkvarorna (att jag ska få starköl av en kompis berättade jag inte), men att jag drack ett sexpack 2,8:or om dagen. Det var inte bra, enligt kvackaren. Nähä, ser man på. Jaså, det passar sig inte att få unna sig lite go'saker ibland? Aldrig att jag kommer att sluta med folkölen, något måste jag få i mig. Jag har blivit fixerad vid att alltid ha något att dricka. Just nu kör jag på Coca-Cola, men snart går jag in på ölen. Utan mina öl blir livet knappt värt att leva. Jag är en folkölsalkoholist.

MVH/Herr X

Jag har sorg, men varför vill jag inte berätta. Den tär på mig och jag tänker hela tiden på det fruktansvärda som kommer att ske/inträffa snart nog. Det är mycket röster i huvudet, kraftig ångest och viss paranoia jag upplever.

Det blev en doshöjning av min antipsykotiska medicin och en lugnande tablett, men inte fasen märker jag av någon förbättring. Jag skulle tippa på en inläggning på PIVA innan året är slut.

Inte vill jag dränka mina sorger i alkohol heller, jag har ju slutat med starkvaror. Jag får trycka i mig Stesolid och hoppas bli skön på dem. Omedicinerad kan jag inte vara, då blir jag dunderpsykotisk. Fast jag är rädd för att jag redan beträtt vägen mot fullt utblommad psykos.

MVH/Herr X

Då blev man 200 kronor fattigare för ett samtal med läkaren. Det var första gången jag träffade på den kvinnliga läkaren, hon bröt kraftigt på ett främmande språk, men verkade rätt så bra. Jag anlände sjaskig och klar och vet att jag satt och skakade på ena benet. Eftersom mitt mående har försämrats bad jag om och fick höjd dos Clozapine. Dessutom höjdes sockerpillret Lergigan, vad nu det skulle vara bra för. Jag bad om mer benso, men naturligtvis blev det nobben. Hon såg på skärmen att jag ringt akutenheten, AE, dagen innan (igår). Attans att hela landstinget ska veta om mina dagliga samtal till AE. Nåja, Stesoliden tog inte ifrån mig, får väl vara glad för det då.

MVH/Herr X