Idag var jag aldrig till Systembolaget, jag har bara legat på sängen förutom en snabbvisit till mataffären. Köpte mig en kartongrätt, cigaretter och folköl, allt det som en ungkarl behöver. Nog ska jag klara av en nykter dag och kanske till och med en nykter helg. Folköl har jag gott om, tror tre oöppnade sexpack och ett öppnat av vilket jag dricker av nu. Man sparar rätt mycket pengar på att avstå från alkoholköp och min ekonomi är inte den bästa. Det får bli att droga ned sig med benso för att härda ut.

MVH/Herr X

Mina fiender kommer från Andromedagalaxen, många ljusår bort. Nu har de tagit offensiven mot jordiskt liv till en ny nivå, de har muterat viruset covid-19. Deras plan är att slå ut mänskligheten från planeten och sedan befolka den med sin egna eländiga ras. Har du ryggrad bör du komma med i kampen hos oss i "I". Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi avvärja attacker från utomjoridskt patrask. Klaatu barada nikto.

Jag är sugen på en dyr, ny klocka. En Rolex vill jag ha, jag hade fejk-Rolex på 80-talet. Nu vill jag ha äkta vara. Tyvärr är jag svag för bling-bling och tarvar då en klocka i guld och en sådan går på över 100 000 spänn. Ska jag slå dessa tankar ur hågen, eller ska jag slå till på en "dyring"? Mitt senaste köp kostade mig 18 400 kronor och min smärtgräns går vid 60,- 70-tusen. Vad göra? Hur göra?

MVH/Herr X

Jag var med min syster till kyrkans lokaler för att planera min mamas begravning. Det enda jag kom att tänka på var att jag vill att de spelar psalmen "Blott en dag". Som tur var bröt jag inte ihop under samtalet, alltid något. Jag är inte bra på det här med sorg, men klarade mig som sagt bra idag. Snart blir det väl dags för en ny begravning, då min pappa ligger på sjukhus med för mig oklara orsaker. Gode Gud, hjälp mig med mitt sorgearbetet.

MVH/Herr X

Under dagens obligatoriska samtal till akutenheten, AE, sa en ljuv röst till mig att jag var välkommen dit och att jag inte behövde oroa mig för en inläggning. Tror de att jag är tappad bakom en vagn? De lurar upp folk till dem och tvångsvårdar dem först i 28 dagar, sedan tre månader i stöten efter förhandling i förvaltningsrätten. Det är inget för mig. Jag får väl fortsätta sitta som på nålar och härda ut ångesten och allt annat jox som kommer av min psykossjukdom. Inlagd tänker jag inte bli, jag ska på mammas begravning och besöka pappa på sjukhuset. Born free, that's what I am.

MVH/Herr X

Min pappa fick åka till sjukhuset imorse efter att han ramlat och pratat sluddrigt. Han kommer att hållas kvar på observation. Fan, jag klarar inte med mer sorg! Min lilla pappa har inte långt kvar, men då återförenas han med sin fru och sitt yngsta barn. Jag ska be för dig, pappa. Jag älskar dig...

MVH/Herr X