Jag genomlider just nu dag 34 som rökfri. Vore cigaretterna kanske hälften så dyra som idag tror jag faktiskt jag hade fortsatt att röka, så straffskatten på tobak funkar för mig och mitt rökstopp. Visst kan jag sakna den avkoppling ett bloss skänker, men inte nog för att få mig att trilla dit igen. Jag tror faktiskt jag har slutat för gott denna gång efter ett antal tafatta försök. Det gäller att bestämma sig och stå fast vid sitt beslut så är kriget vunnet. Kriget mot den fördöma tobaken. Jag har varit slav under den alldeles för länge. Nu får det vara nog. För gott!

MVH/Herr X

Jag känner mig fortsatt mörbultad. Detr gör ont i vänster skinka och höger höft liksom tryckas innåt och får mig att gå på sniskan. Eftersom jag behövde något att äta blev jag tvungen att gå till mataffären en bit bort, kanske en femminuterspromenad. På vägen dit kändes det okej, men på hemvägen började höger höft krångla och byxorna hasa ned. Detta trots att jag bytt till lite tajtare brallor. Väl inne i lägenheten började jag åter gå som en fällkniv och var tvungen att gå och lägga mig. Hjälp, jag har blivit invalid! Jag ska höra mig för om massage är bra mot mina besvär. Det finns eller fanns en massör här i stan som drivs av en knutte. Där har jag varit en gång och kanske skulle jag gå till baka dit. Eller så går jag till en thai-salong och blir masserad. Jag känner att jag skulle behöva konsultera vården först, kanske är det en operation jag behöver. Vi får se hur det här slutar, mitt julfirande är i fara om jag inte ens kan gå i tio minuter utan att få svåra besvär.

MVH/Herr X

Jag har lågt blodtryck, så har det varit hela livet. Igår skulle jag gå till Apoteket och kände snart hur det spände i höger ryggslut. Tog mig med visst besvär till Apoteket oh undrade om jag skulle våga gå till närbelägna ICA, vilket jag gjorde. Men ryggen förrvärrades och det var med stort besvär jag la mina varor (en chipspåse, ett sexpack 2,8:or och en tvåliters-Coca-Cola) i min medhavda ryggsäck.

Promenaden hem blev hemsk, jag kan inte ha sett klok ut där jag stappland framåt kraftigt böjd till vänster med överkroppen. Fick sätta mig på trappsteg utanför portar och pusta ut. Jag bet ihop, men när jag hade kommit ungefär ett och ett halvt kvarter från mitt hem stöp jag i backen. Jösses amalia, vad var det som hände egentligen? Jag kom inte upp, hur mycket jag än försökte.

Som tur var dök det upp en bil med två godhjärtade personer i. Mannen som körde gav mig sin arm, men jag orkade inte resa mig ändå. Dessutom hade byxorna ramlat ned oroväckande mycket. De ringde ambulansen vilken kom. De ville skjutsa mig till sjukhuset, men vem vill sitta där och glo i tolv, tretton timmar?

De fick upp mig på fötterna och jag sa att jag ville gå hem och den manliga ambulansmannen höll i min arm och den kvinnliga ambulanssjukvårdaren höll i mina byxor. Vi kom in genom porten och när mannen skulle öpppna min dörr tappade jag byxorna helt och hållet.

Jag satte mig ned och de tog blodtrycket på mig, eller om det var sänkan. Han fortsatte tjata om att jag skulle med till akuten, men jag svarade nej. De fick åka iväg utan mig. Sedan la jag mig på sängen, men undrade var min plånbok och telefon var och då stöp jag i backen flera gånger under mitt letande. Jag fann för gott att gå och lägga mig och har det senaste dygnet återhämtat mig.

Saken är den att jag skulle tagit min injektion på mottagningen, men vid elva på förmiddagen ringde jag mottagningen och sa att jag ej kunde komma. Det betyder att jag har press på mig att få sprutan imorgon istället. Jag känner mig totalt manglad och spänningen i ryggen vägrar att släppa. Törs jag försöka ta mig till mottagningen, eller ramlar jag ihop även imorgon?

MVH/Herr X

Vad säger du, Bosse? Ska vi inte ta och gå ut och roa oss imorgon? Jag förlåter dig din snålhet, det är en del av dig som person. Men en hundring kunde du kanske bjuda på? Det blir ju till två mellanstora öl och vore förträffligt. Själv sitter jag på 400 spänn, så med din hundring kan jag alltå få ihop pängar till hela tio öl. Wow! Nu är min dispyt med Fikret i baren över och jag ser fram emot att gå på hans pub igen. Vad säger du, ska vi inte ta och göra stan ihop? Vi är värda varsin fylla, tycker du inte? Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Idag firar jag en månad, 31 dagar, som rökfri. Det är en milstolpe som heter duga och jag häpnar över hur lätt det var att sluta med tobaksjoxet. Jag fimapde för gott, la bara av. Visst snusar jag, men någon last ska man väl få ha, eller? Det blir inte många prillor per dag, så gissa om jag sparar pengar på mitt rökstopp. I framtiden, kanske nästa år, ska jag försöka bli kvitt snusandet också. Vi får se hur det blir med den saken och hur det i så fall går. Nu ska jag njuta av faktumet att jag kämpat mig igenom hela 31 dagar. Rekordet är bara 21 dagar borta.

MVH/Herr X

Hå,hå, ja, ja... Det är dag 30 utan bloss här för mig. Det funkar, men just nu är jag rätt sugen på en cigarett. Men det går ju inte med mindre än att jag går till en nattöppen mack. Jag får klara mig utan blossen idag också med andra ord. Faktiskt har jag inte haft något sug att tala om under dagen. Däremot just nu är jag fasligt sugen på att dra ned lite rök i lungorna. Bara en cigarett, snälla någon?!? Jag kom nyss hem från en kompis och han rökte. Det triggade mitt begär. Jag kom ju att tänka på att det finns något som heter cigaretter och att de kan vara alldeles ljuvliga att röka. Men jag visade lite ryggrad när jag som bäst behövde det och avstod från att tigga till mig en pinne av honom. Den ståndaktige tennnsoldaten, det är jag, det.

MVH/Herr X

Två storartade tävlingar har idag avgjorts. Först slog England Irak med sex två, sedan delade USA och Nordirland på poängen i en rafflande kamp. Det var kul att Kristian Bale fick göra ett mål för sitt Nordirland. Imorgon går turneringen vidare, då väntar nya, rafflande tävlingar. Det blir att äta chips, dricka läsk och bara njuta av fotbollskonsterna. Nu när Sverige inte är med, dåliga, dåliga, dåliga Sverige, får vi hoppas på Tyskland. Fotboll är världens största sport och EM är det främsta idrottsevenemanget om du frågar mig.

MVH/Tjotta Olssons överman

Det stormar i mitt huvud, jag måste komma till ro. Den enda lindring jag kan få är den jag får av en trevlig psyksyrra i andra änden av telefonen. Törs jag ringa AE (akutenheten) igen? Det borde nog inte vara någon fara, för det är säkert ett par veckor sedan jag ringde dem senast. De är min pysventil när trycket i mitt huvud blir för stort. Ska det vara så förbaskat svårt att förstå från vårdens sida? Jag vet inte hur många samtal de får så här på nattkröken, men det kan väl inte vara så många. Fotboll är jag sugen på att snacka, matlagning likaså. Och så lite om min psykiska ohälsa. Jag tycker att mina samtal till AE är bra och de hjälper mig att härda ut. Men jag behöver en hjälpande hand att ta mig ur mitt avgrundsdjupa hål, ska det vara så svårt att förstå för vården? Jag testar att ringa, jag bryr mig inte om de tycker att jag är efterhängsen. Jag tarvar hjälp.

MVH/Herr X