Jag och två personer till var på Rosegarden, stället med godast buffé. Det finns rikligt med olika rätter och jag la mest krut på nudlar och det friterade, bland annat små vårrullar. Jag tog för mig av godsakerna tre gånger, sedan tog det stopp. Vi var på plats klockan tolv när de öppnar och så dags är jag inte vrålhungrig. Hade i och för sig kunnat ta en tallrik till, men det kändes onödigt. 179 spänn kostade kalaset och det är ett bra pris. Mycket godare än snabbmat, jag är trött på turkpizzor och kebabslamsor. Jag kan tänka mig att gå dit ensam och äta, så mycket lockar Rosegarden. Fem Zyprexa av fem möjliga till stället.

MVH/Herr X

Det blir ingen expedition denna vecka. Anledningen är att vår sektionschef herr X har taskig rygg. Planen var att bege oss till Vrinneviskogen, denna mytomspunna skog som löper längs Hageby och Navestad. Men eftersom man aldrig vet vad som väntar så ställer vi in hela expeditionen. Vi kan inte släpa på X samtidigt som vi blir beskjutna med laserstrålar från elaka reptilianer. Som tur var informerade X mig redan igår, så jag slapp köpa bröd, smör, ost och prickig korv i onödan. Vi siktar på att bege oss ut i urskogen i mellandagarna istället. Kampen mot den utomjordiska invasionen går vidare, det kan ingen jul i världen ändra på. Vi är planetens spjutspets, sanna mina ord. Krya på dig, herr X. Klaatu barada nikto.

MVH/Er Organisatör

Jag kom upp och iväg till fysioterapeuten. Tog en taxi för nån hundralapp, då jag ej fixar att gå så långt. Väl där klämde den kvinnliga terapeuten på mitt ryggslut och hon visade några övningar som jag ska göra. Jag fick även med mig ett papper där övningarna jag ska göra dagligen finns beskrivna. Jag har gjort dem ståendes, jag har gjort det liggandes, men inte fan hjälper dem. Jag var en sväng på Mötesplats Helknas och det gick bra att gå dit kanske främst för att där fanns bänkar i parti och minut. Men efter att jag lämnat mötesplatsen gick jag in på ICA, den ligger på vägen hem och gick därifrån med en plastpåse med en läsk och en färdigrätt i. Då började det strama i ryggen och vips så gick jag snett framåtlutad. Det finns bara en bänk på vägen hem och den satte jag mig förstås på. Uppbådade mod att lämna den tillfälliga tryggheten på bänken och fortsätta stappla fram. Väl inne i trappguset var jag tvungen att sätta mig på ett trappsteg och åter samla krafter för att komma upp till mitt våningsplan. Jag klarade av att handla och ta mig hem, men det var fan nätt och jämnt. Jag ger mitt träningsprogram nån vecka till, sedan ringer jag charlatanen igen och kommer att kräva antingen massage eller en spruta med Akineton i musklerna. Så här kan jag inte ha det.

MVH/Herr X

Imorse var jag på glasbanken och köpte mig sex burkar Bellman, en lagom stark öl som man kan dricka rätt många av för att bli riktigt full på. Runt tio stycken är det optimala för mig. Naturligtvis var mina polare där och vi gick i samlad tropp mot Hörsalsparken. Jag hade dagen till ära på mig min vinterjacka för första gången. Vi slog oss ned på bänkarna och började ta för oss av vår alkohol. Snart lossade våra tungor och vi drog historier, valser och vita lögner som sig bör när man tar sig lite starkt. Men det var i kallaste laget, så jag fick resa på mig för att inte plåga min rumpa med en iskall parkbänk. Det blev som så att jag tackade för mig efter bara ett par timmar, snutfria timmar, och gick tillbaka till Systembolaget för sex burkar till. Jag blev inte nekad att köpa ut, en riktig karl klara sex ynka öl utmärkt. Nu är jag hemma sedan flera timmar och har bara två burkar kvar. De sveper jag snart i mig och sedan lägger jag mig. Vi tar väl en repris imorgon, grabbar?

MVH/Hasse Promille

Imorgon klockan kvart över tio ska jag vara hos en fysioterapeut för att kolla upp min arma rygg. Jag har adressen och en liten vägbeskrivning, räcker det för att hitta rätt? Det blir att ringa efter en taxi en timma i förväg, så ska jag nog hinna hitta rätt. Adressen är Slottsgatan 116, räcker det att säga det till chaffisen? Jag måste åka taxi då jag ej nyttjar lokaltrafiken och för att min rygg inte håller för en promenad dit. Förhoppningen är att de ger mig ett gymnastikprogram, så kan jag träna bort det onda och handikappande. Hur jag ska komma hem är en annan historia, men det blir väl en taxi. Tänk om mina besvär bara försvinner, simsalabim och sådana grejor. Jag hoppas på det.

MVH/Herr X

Hos konditorn blev det fyra karlsbaderbullar med äpplemos och två punschrulllar med rosa marsipan på. Jag är konservativ, men chansade och köpte dem ändå. Nu har jag fått i mig två punschrullar av den rosa varianten och de smakade förträffligt. De står sig väl mot de gröna. Men lilla frugan då, kanske du undrar? Henne går det ingen nöd på, hon har det så bra där nere i källaren. Vi har tillsammans utarbetat en strategi för hur hon ska hålla sig smärt och välmående; Människomat varannan dag och härligt krispigt torrfoder övriga dagar. Vi kalasar båda två. Imorgon är det tags att plocka upp henne från källaren för att hon ska få laga mat till mig, gammal hederlig köttfärssås. Men det är morgondagens bekymmer. Just nu och resten av kvällen vill jag bara njuta och ha det bra. Jag höjer glaset fyllt med punsch och utbrister i ett innerligt skål till just dig som läser det här. Skål!

MVH/Arg motalabo

Det blev en sväng till bästa puben God vän. Jag hade en hundring på fickan och för den fick jag hela två starköl. Jag ville ha mer, men frågade inte Fikret i baren om jag fick kritsa. Jag vet ju inte när och om jag har råd att betala tillbaka och Fikret ska ha slagit ihjäl en person, så jag ville inte ta några risker. Nåja, jag insöp atmosfären och slog migi slang med God vän-chilenarna. De var så trevliga, men tyvärr fick jag inte låna en slant av dem. Det blev att sitta kvar ett tag efter att jag gått torrt och spana in det övriga klientelet efter ett villigt fruntimmer. Inga var där, det var bara stammisarna, grabbarna. Jag fann för gott att gå hem, det var nästan plågsamt att se övriga besökare förlusta sig. Ska försöka skrapa ihop en tvåhundring och återkomma redan till helgen. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Då var dag 53 utan rökning här. Faktiskt så har jag ett visst sug efter en cigarett eller två. Eller tre, eller fyra. Igår gick det lätt som en plätt att vara utan ciggen, idag svårare. Men jag tänker kämpa med näbbar och klor för att försöka vara varaktigt rökfri. Jag har inga cigaretter hemma och tänker inte gå ut och köpa några med tanke på min dåliga rygg. Det är bara att bita ihop och visa lite ryggrad. Lite klipppanischer som vi säger här i Östergötland. Åh, det är så mysigt att sitta framför datorn eller TV:n med en cigarett i handen och puff-puffa på den. Men det är ett avslutat kapitel för mig hoppas och tror jag.

MVH/Herr X