Vilken helg jag haft. Jag hade besök av två starka karlar i sina bästa år och vi gick stenhårda matcher mot varandra. Det blev ett drygt dygn med brottning, mer brottning och ännu mer brottning. Det känns i kroppen ska ni veta. Muskler ömmar och speciellt den där bak, om jag säger så. Söndagen avrundades med en film och varsin drink och några benlås. Jag hoppas och tror att grabbarna gick hem tillfredsställda ty det var sannerligen jag. Nu har jag fått så det räcker och blir över. Det kommer att dröja ett tag till nästa match. Man börjar bli till åren kommen och orkar inte hålla på med fysisk aktivitet varje dag.

MVH/Lennart K Lindström

Humöret är på topp, jag har bara kanske en fjärdedels flaska kvar att tippa i mig. På stereon snurrade en skiva av Elvis Presley och jag dunkade takten i golvet. Då hörde jag hur det ringde på dörren och jag masade mig upp ur fåtöljen så sakteliga. När jag öppnade dörren stod där två bistra väktare, eller vad det nu kallas.

De berättade att grannar ringt dem då jag förde oväsen. Allt jag gjorde var att stampa i golvet till de medryckande tonerna och möjligtvis ha stereon på lite för högt. Eftersom jag inte hade lust att ta det till nästa steg, besök av snuten, lovade jag att sänka volymen.

Det blev att dra ned volymen lite grann och tänka på att inte stampa i golvet. Vad fanken, ska man inte kunna ta sig en liten fylla utan att stöta på patrull?

MVH/Hasse Promille

Det var väl själv den vad jag dragit på mig. Törs nätt om jämt skriva det här, men jag lider sedan en del år av schizofreni. Allt handlar inte om att gå i mer eller mindre konstant psykos, det tror jag är ett olyckligt fåtal som gör. Men jag har inte bara så kallade positiva symptom, utan även negativa sådana.

De eklaste av saker blir ett många gånger oöverstigligt hinder, bara att borsta tänderna blir ett jäkla bök. Där andra går på autopilot måste jag peppa mig själv ordentligt och ge det ett försök. Ibland lyckas det, ibland inte.

Nu sitter jag som vanligt med ångest. Den är som tur är inte så kraftig, men den förpestar mitt liv ändå. För att hitta en enda hel dag utan ångest får jag nog gå tillbaka 20 år i tiden. Ska det vara så här? Har alla ångest av varierande grad? Är jag en prinsessan på ärten? Jag tycker faktiskt inte det, men kanske är jag det. Jag hade ju ett bra liv med arbete och intressen och drömmer mig ofta tillbaka.

Jag vill inte göra som hasse Promille och låta drickandet försötra mig ännu mer. Det funkar kanske för honom, men inte för mig. Jag vet då jag varit alkoholist en hel del år. Jag får helt enkelt köra med det jag kan köra med: piller och sömn. Roligare än så blir det inte.

MVH/Herr X

Idag har det varit en slappardag. Jag gick upp vid elva och tog morgonblosset, sedan gick jag ned till jourbutiken på hörnet och fiskade upp ett sexpack Henieken. Jag ringde två polare, men fick inget svar. De låg väl och sov ruset av sig. Det blev att sätta sig i Södra Promenaden och knäppa upp den första ölen. Den smakade förträffligt. Men visst saknade jag någon att snacka med, nån att dra historier för. Ölen gick åt även fast jag inte öste i mig dem. Satt kvar ett tag till innan jag gick hem till min tomma lägenhet, tom på starkvaror alltså. Men det rådde jag bot på genom ett samtal till kranen Goran, juggen som kan fixa det mesta. Jag la en beställning på ett helrör polsk vodka och han kom förbi efter två timmar. 250 spänn kostade det, men det är billigt då de levererades till min dörr. Ja, ni kan väl gissa vad jag gör nu? Skål på er!

MVH/Hasse Promille

Mitt FC Carl Zeiss Jena ligger på tredje plats i ligan med två segrar och en oavgjord. Det är ett helt koppel med lag på sju poäng, så har även andraplacerade Erfurt. Matcherna mellan Jena och Erfurt är glödheta derbyn och jag skulle verkligen vilja vara på plats där. Anledningen till att jag håller på Jena är för att pappa är född där, då fick vi det utrett. Jag skulle tro att FC Carl Zeiss Jena skulle kunna bjuda upp till dans mot IFK Norrköping, det vore en match jag skulle ge vad som helst för att se. På fredag smäller det igen, kan det bli en seger till? Anpfiff!

MVH/Tjotta Olssons överman

Dåliga, dålig IFK Norrköping fick stryk hemma på Parken mot AIK, mer kända som pestråttorna. Det blev till slut två fyra i pestråttornas favör och noll poäng för IFK. Förlusten var inte oväntad, men att släppa in fyra mål på hemmaplan är bara uselt. Nu är det inte ett så stort gap ned till kvalplats, det börjar lukta nedflyttning om Snoka. Om en vecka går man i clinch med Varberg med samma antal vunna, oavgjorda och förlorade matcher. En sexpoängsmatch då. Och inte kan man sparka tränaren då han nyss kommit till laget. Bye, bye, Allsvenskan?

MVH/Tjotta Olssons överman

X, se till att sluta röka och sova bort dagarna. Och sluta för all del med alkoholen också när du ändå är igång. Skriv sedan in dig hos Arbetsförmedlingen och ta första bästa jobb du ser. Det är inte sunt att gå runt hemma utan något att göra, så jag förstår att din hjärna krånglar med dig. Gör som jag skrivit och jag kan garantera att du kommer ut på andra sidan vid dina sunda vätskor och med en aptit på livet. Själv går jag också hemma, men har arbetat tills sossarna fick mig förtidspensionerad redan på 70-talet. Men jag har en förnämlig hobby, jag har en liten fru att ta hand om. Tja, du kanske skulle göra som jag och lösa en biljett till Thailand och köpa dig ett litet stycke. Måla inte allt i svart, X, lyft blicken och skåda verkligheten, det Gud skapat åt oss.

MVH/Arg motalabo

Nu mår jag som vanligt; För jävligt, alltså. Men jag kan inte hålla på att ringa akutenheten var och varannan dag. Sist jag ringde var igår, tror jag, och den bravaden vill jag inte återupprepa inom den närmaste framtiden. Har du som läser detta erfarenhet av ångest, så skriv gärna några rader.

"Ångest är inget farligt", eller "ångest kan inte döda" få man höra av vården. Men det var väl själva faen då! Ångest gör att jag sitter med ständigt höga nivåer av vad det nu är, har glömt bort vad det heter. Stresshormoner kanske det är. Kortisol? Dessutom kan man som drabbad av kraftig ångest tycka att det vore lika bra att vara död. Ett sätt att få bort ångesten för gott.

Faktiskt så tror jag att jag ringer AE idag igen. De säger ju att jag får ringa dem. Jag tror jag har för mycket dödtid, tid att sitta och grubbla över måendet och rösterna. Då slår det till hårt och skoningslöst. Nåja, än slår mitt hjärta, jag tänker inte ta ned skylten så lätt.

MVH/Herr X