Jag har problem med ringmuskeln och måste låta den vila nån vecka eller två. Jag kommer inte att föra upp några objekt i rumpan under tiden jag återhämtar mig, inte ens en blyertspenna eller mitt favoritspex: stoppa upp en flaskhals där bak. Mitt sexliv är synnerligen vidlyftigt och det sliter på kroppen. Man är ju ingen ungdom längre, så tid för återhämtning måste ges. Det blir inget brottas av, men jag siktar på en storstilad comeback om en till två veckor. Hunger är den bästa kryddan och som jag hungrar efter en karl redan ikväll. Men nej, jag får lägga band på mig. Som tur är har jag en stor samling filmer med killar som gillar, de kommer att hålla mig sysselsatt. Bara nu jag inte skaver sönder snorren när jag hålls och drar i den. Oj, hur ska det gå att leva en tid i celibat?

MVH/Lennart K Lindström

Jag tog en chansning, jag klädde på min stolliga lilla fru och tog med henne till speceristen. Hon slapp strypkopplet och jag vill inte dra på mig människors intresse, då det inte är varje dag man ser folk rasta sina fruar på det sättet. Strypkopplet kommer ofast på när jag motionerar min lilla dåre.

Väl i affären fick frugan välja fritt bland kattmaten. Det blev både Friskies och Whiskas, blöt mat med spår av kyckling. Själv köpte jag småkakor och punschrullar. Det blev lite vanlig mat också, bland annat en kartong ris som jag solidariskt kommer att dela med mig av. Lita på att jag ger frugan prima kost.

Lunchen, stekt falukorv och pasta med vitlökssås, är tillagad och uppäten för länge sedan. Givetvis fick lilla frun smaka på maten, men bara ett par tuggor. Hon är liten i maten och det passar mig bra, då får jag större ekonomiskt utrymme att köpa mig själv det som ger livetguldkant.

Jag är så ömsint att jag baxnar. Lita på att min lilla fru håller av mig.

MVH/Arg motalabo

Jag är herr Tvärtom. Jag lider av en allvarlig psykisk sjukdom, men det kan man inte tro. Jag har inga större problem att befinna mig i folksamlingar, då mina tankar flyter runt bland en massa andra människor. Annars är det vanligast att vara rädd för att exponera sig och få sina tankar lästa. Inte heller mitt intellekt påverkas negativt av min sjukdom, jag är inte som den genomsnittliga patienten, lite trög och smådum. Dessutom biter inte mina antipsykotiska mediciner på psykosen. Jag har i dagsläget oklar dos Clozapine och injektion av okänd styrka, Cisordinol. Tidigare har jag haft Zyprexa, Risperdal, Risperdal Consta, Zypadhera och Haldolinjektioner. Inget har hjälpt, förutom Clozapine, men inte ens den tar bort alla mina symptom. Vidare insjuknade jag ovanligt sent, så gissa om jag tvivlar på min diagnos. Jag skulle tro att mitt stora problem är min ofantliga intelligens, vilken gör att jag inte passar in någonstans. Diagnos överintelligens, det vill jag ha papper på.

MVH/Herr X

Prick klockan tio var jag utanför Systembolaget och väl inne nappade jag åt mig sju starköl av bästa sort, nämligen Stockholm. Vi var ett mindre gäng som beslutade att gå till Hörsalsparken, ett centralt beläget torg i sten och betong. I skuggan blev det lite kallt, men mest sken solen och där och då var det riktigt varmt och skönt. Närvarande var bland annat Skäggiga mannen, Mannen med det illröda ansiktet och Finske mannen.

Finske mannen var på gott humör och drog ordvitsar, växelvis på svenska och finska. Mannnen med det illröda ansiktet skötte sin mage (bajsade) i ett buskage, men vinden blåste åt rätt håll, inga otäcka ångor nådde i varje fall min näsa. Det var snutfritt och varuhusvakterna har ingen makt att störa oss när vi satt där vi satt.

Runt tre på eftermiddagen gick jag tillbaka till Systembolaget och köpte mig åtta öl till. Men jag lämnade glada gänget bakom mig, jag gick hem till mig istället. Nu sitter jag hemmma i stugvärmen och bara njuter. Idag var en givande dag och jag hoppas morgondagen ska bli lika bra som denna.

MVH/Hasse Promille

Det blev en vända till mottagningen imorse för att få min lilla spruta i rumpan. Var där strax efter tio och hade nästan två timmar på mig innan jag var tvungen att senast vara där. Mellan klockan tio och tolv utdelas hugg i skinkan där jag går. Sjukskötaren sa att han sett att jag ringt akutenheten, AE. Han undade om jag ville kontakta psykakuten igen, men jag tackade nej. Sen kollade han upp vad min kontaktperson (KP) gjorde och hon var upptagen, men han sa att hon skulle ringa mig innan dagen var slut. Inget telefonsamtal fick jag, se där. Det var inte så farligt, jag ringde för att jag var rastlös och inte kom till ro. Kanske det blir en repris ikväll, det beror på om jag pallar att ligga på sängen eller inte. Lite får de stå ut med på AE.

MVH/Herr X