Stackars dig, herr X. Jag är uppriktig, det är inte fyllprat denna gång till skillnad från när jag oftast hör av mig till dig. Jag tycker att du ska ringa vården och be om deras hjälp, för hjälp kan de erbjuda lite av, åtminstone. Själv har jag storhandlat starkvaror idag och kan komma förbi med ett par starköl om du så skulle vilja. Men jag förstår att du har upplevda hårda krav på dig från vården så jag bör nog inte fresta dig att synda. Men skulle andan falla på är det bara att du slår mig en signal, jag är van från parkbänkarna att umgås med kantstötta själar. Om du skulle vilja kan jag ta med mig ett par porrfilmer, det bör få dig på humör. Det låter som ett vinnande koncept, inte sant? Du är välkommen att ringa till mig fram till klockan elva, efter det vill jag inte ha några samtal. Jag har en tid att passa, jag ska vara i Hörsalsparken tio minuter över tio i morgon bitti. Vi hörs! Idag eller en annan dag, det är upp till dig.

MVH/Hasse Promille

I skrivande stund har jag inte tagit någon cigarett under måndagen. I skrivande stund är jag bara inne på dagens andra (möjligtvis tredje) snus. I skrivande stund har jag ännu inte tagit någon öl. I skrivande stund känner jag viss stolthet över min avhållsamhet. Tydligen vill sjukvården och alla koryféer bakom kulisserna att jag ska lida maximalt innan döden inträder. I alla fall om man ska tro på diabetessköterskan. Hon kan inte ställa krav, bara önska. Men hennes önskan är inte min lag, vidare är den rent drakonisk. Jag sätter mig inte på tvären av trots, jag gör det för att jag vill ha ut något positivt av livet. Och det som är njutningsfyllt är farligt och/eller förbjudet. Det är inte bara satanister som vill njuta, jag vill också ha min beskärda del av kakan. Att frivilligt söka vård för att min hjärna håller på att paja är i skrivande stund borttaget från agendan.

MVH/Herr X

Som spritt språngande galen, språngande nog för att hoppa från köksfönstret, tar jag till alla knep jag kan komma på för att minska den värsta oron. Ett tips att ta till är att lyssna på musik, gärna svängig sådan. Sagt och gjort, jag har gått in på Motörheads omfattande katalog. Just nu spelar jag skivan "Snake bite love", en helt okej skiva om än inte tio i topp-material. Faktiskt tror jag det har tagit toppen av de höga berg som tornar upp sig i horisonten. Läkare, kvackare: förskriv muik på recept. Det funkar ju, till skillnad från knallpulvren med lite pulver i som Atarax och Lergigan. Jag har all tid i världen att spisa musik och är inne på andra skivan för dagen i och med denna jag lyssnar på nu. Ett medicinerande som är helt ofarligt, dock med viss risk för bestående lomhördhet. Seglade jag plötsligt upp som en framtida Nobelpriskandidat?

MVH/Herr X

Nu är det inte mitt beslut att fatta, men jag tror jag behöver innleiggande dygnet-runt-vård, detta på PIVA. Orsaken är mångfacetterad sjukdomsbild, jag är galen på ren svenska. Men i tider som denna får man inte kalla saker och ting för vad de verlkigen är, så fick jag det sagt i alla fall. Eller skrivet om vi ska vara petnoga. Illasinnade varelser är ute efter mig. Det verkar som att de gjort en slagning i sitt intergalaktiska upppslagsverk och fått upp mitt namn som synonym till intelligens. Just nu har det uppstått ett dödläge då det gått upp för mina demoner att jag vet om deras förnyade attack mot mig. Vem tar första steget mot att ytterligare eskalera det hela? Om det är jag så gör jag det för att så att säga skyndsamt rycka av plåstret än att dra ut på det. Jag känner mig minst sagt skakis och varnar redan nu för vad som eventuellt kommer att publiceras här. Botten är inte nådd och jag hoppas att den aldrig kommer att ens vara i närheten av att nås. Så!

MVH/Herr X