Nu är jag ordentligt upprörd, Systembolaget och i förlängningen regimen har höjt priset på en av mina favoritpunscher. En hela går nu loss på hela 299 kronor. Det innebär att den är dyrare än ett helrör Absolut Vodka. Hur tänker regimen egentligen? Ska de skatta oss till döds, eller? Ska man inte kunna avnjuta lite god dryck hemma på kammaren utan att oroa sig för att bli bankrutt? Som tur är är jag måttlighetsdrickare, men ett par stadiga glas om dagen vill jag ha. Ska detta nu förvägras mig? Lita på att jag kommer att skicka en insändare till inte bara min hemorts lokaltidning, utan till flera östgötska blaskor. Det luktar DDR och Stasi lång väg. Vad är det för diktatorsfasoner, hur tänker regimen? Gör som jag, gör din röst hörd. Skriv en insändare du också. Så här får det inte gå till, vi lever inte under den mörka medeltiden längre.

MVH/Arg motalabo

Min kompis X var på Cromwell House idag och det utan att bjuda in mig. Jag sitter inne med en hundralapp och hade gärna omsatt den i en öl. Nåja, han är förlåten, han tänkte sig väl inte för riktigt. Själv går jag helst till Highlander Inn, men alla kan inte ha min goda smak. På pengafronten ser det skapligt ut, då jag har samlat på mig en påse pantburkar under gårdagen och idag. Det innebär cirka 30 kronorr rätt ned i fickan. Planen är att ta en vända på stan imorgon och leta burkar varvat med att sitta och tigga vid varuhusen. Jag vill upp i 200 kronor, det räcker till tre öl av billigaste sorten. Tyvärr är det en hel del Moderater man möter när man går på krogen, det syns på lång väg. Själv är jag röd och har hjärtat till vänster. Jag har inte blivit tjenis med någon besökare på Highlander Inn, men det måste finnas någon i min smak. OBS: inget bögeri menat. Jag får klara mig utan stark drtyck idag så kommer jag tillbaka in i matchen imorgon. För övrigt anser jag att God vän borde förstöras.

MVH/Ronny

Idag har jag varit på begravning. Min gamle vapendragare PS, känd som "Stadens lataste praktarsel" lades till sista vilan. Vi var bara sju besökare på hans begravning, det var lite magert  tycker jag. Minst en peron började gråta, men jag klarade mig. Det var en borgerlig begravning, men en bön lästes, tror det var "Fader vår". Dessutom spelades två Elvis Presley-låtar samt en tredje med för mig oklar artist. Elvis Presley var min väns stora idol, så det var passande måste jag säga. Nu är min vän borta, men jag tror vi snart se igen, då jag nog själv sjunger på sista versen med diabetes och psykisk sjukdom. Jag slår vad om att PS festar loss i Himlen med Mannnen med Ballongmagen som kilade vidare för fyra år sedan. Tack för att jag fick vara din vän, PS.

MVH/Herr X

Här sitter jag med kurrande mage och drömmer om saftiga stekar oh krispig pommes frites. Allt jag ätit idag är mikrade köttbullar och yoghurt med havreflingor. Jag funderar på macka från Subway och då den dyraste, en så kallad American Steakhouse Melt. Kanske det blir två mackor, jag får se. Kebab har jag ätit mig trött på och pizza är jag inte jättesugen på. Man kanske skulle testa mat från ett libanesiskt ställe, de erbjuder två spett, pmmes frites och fyra burkar krämig sås, så kallade meza. Eller så går jag till Ronnys förra stamlokus God vän och köper mig fläskfilé. Det blir nog att äta upp alla köttbullar jag har hemma för att stilla den värsta hungern. I vanlig ordning blir det väl inget av mina (mat)planer imorgon, men viljan finnes. Man kanske skulle testa McDonald's, där har jag inte ätit på ett par år. Ja, donken får det bli!

MVH/Herr X

Jag är hemkommen efter en toppenkväll hos en vän och vår gemensmma bekant. Vi tittade på Netflix, men bara en av oss hade starkvaror. Fin i kanten som jag är bad jag ej att få smaka trots att jag var törstig. Vi kollade på en serie jag trodde jag sett alla avsnitt av, men jag kände inte igen ett skvatt. Jag blev kvar i nästan tre timmar och det var trevligt, så trevligt man kan ha det utan en fredgasfylla. Behöver jag nämna att jag lärt känna grabbarna genom psykiatrin? Jag har ju fått lite ont om vänner, då en kompis gick bort för en del år sedan, en annan för fyra år sedan och den tredje för cirka en månad sedan. På väg hem hade jag tur då spårvagnen kom så fort jag kommit fram till hållplatsen, annars kan väntetiden bli ruskigt lång. Men jag klev av vid fel hållplats i mörktret, så hemtam är jag i staden jag bott i hela mitt liv. Naturligtvis diskuterade vi också en del, mina vänner och jag och det blev härligt rymdsnack. Detta gav blodad tand,det var länge sedan jag var hos kompisen. Det  kanske blir kräftskiva tillsammans.

MVH/Herr X

Jag kan stolt meddela att jag gått ned i vikt det senaste året. Vågen visade 120 pannor när det var som värst och nu stannar den på 70 kilo. Jag har inte lagt om kosten, jag har inte bantat. Jag skulle tro att min diabetes ligger bakom viktraset och framförallt medicinen Metformin. Schwopp sa det så var jag smärt igen, så härligt. Igår syndade jag och tog en pizza och en pommes frites-tallrik, men inte ens sådana excesser får vikten att sticka iväg mot högre höjder. Vore det inte för att jag är så äckligthårig hade jag kunnaat visa mig på en badstrand och det är stort. Någon motion har det inte blivit och trots det lägger jag inte på mig fett. Så himla skönt att kunna gå på stan i t-shirt utan att behöva skämma. 70 kilo, det har jag inte vägt sedan tonåren.

MVH/Herr X

https://www.nt.se/insandare/artikel/nya-avdelningen-ma-vara-frasch-men-grovt-underdimensionerad/lwoewp8j

Insändare: Nya avdelningen må vara fräsch – men grovt underdimensionerad

Från sju salar – till fem efter flytten. Men i realiteten finns bara plats för fyra personer att vårdas på den nya psykiatriska intensivvårdsavdelningen nu, menar insändarskribenten, eftersom ett rum hela tiden måste stå tomt i väntan på patienter med fullt utblommad psykos. "Lägg prestigen åt sidan och öppna åter upp gamla PIVA", är uppmaningen.

Av någon märklig anledning bytte psykiatriska intensivvårdsavdelningen lokaler tidigare i år. Jag har själv relativt goda erfarenheter och minnen från den avdelningen, kort och gott kallad PIVA. Problemet var att det fanns alldeles för få platser så man skulle kunna dra nytta av hela batteriet av vårdgenomförande åtgärder SOM PIVA hade att erbjuda. Sju salar fanns, men oftast var det bara sex upptagna, då ett rum hela tiden var tvunget att vara tomt i väntan på till exempel en person med fullt utblommad psykos.

Nu har PIVA alltså bytt lokaler. De nya lokalerna må vara nya och fräscha, men grovt underdimensionerade. Antalet salar har inte ökat, utan istället krympt från sju till fem, och det innebär att hela Norrköping med kringliggande upptagningsområde endast kan erbjuda fem (eller i realiteten fyra) personer intensivvård.

Det innebär vidare att man kan tvingas byta till övriga avdelningar utan att egentligen vara i form för detta och det oavsett tid på dygnet, för att göra plats åt en patient i ännu sämre skick än man själv. Jag har inga siffror angående antalet psykotiska individer i Norrköping, men jag lider med dem som tvingas vända i dörren utan någon vård överhuvudtaget. Lägg prestigen åt sidan och öppna åter upp gamla PIVA.

Jag har åter blivit publiceradi lokaltidningen. Sug på den du, Sune.

Idag var jag nere på stan i ett ärende och såg på håll att skäggiga K satt vid en avstängd spårvagnshållplats. Jag hälsade på honom och frågade hur han mådde. "Jämna plågor" blev svaret. Han hade jacka på sig trots det varma vädret, men det är väl mest för att han ska kunna gömma ölburken han allttid har i handen. När han reste sig upp såg jag att hans byxor hade en stor reva där bak och jag tyckte mig skymta hans pung. Vi gaggade lite, sedan blev det dags för mig att uträtta mittt ärende. Jag gick med raska steg till systembolaget, men skippade bänken idag. Jag gick hem och drack mig berusad på egen hand och här sitter jag nu med yrsel och fortsatt aptit på öl. Imorgon blir det att vara på Systembolaget strax innan öppningsdags så får vi se vart jag och glada gänget hamnar, det kanske bliv Hörsalsparken. Gtod natt med er alla läsare.

MVH/Hasse Promille