År 2021, på hösten, köpte jag mig en dyr klocka, ett dykarur från tillverkaren Longines. Schweiziskt ska det va'. Förra sommaren, alltså år 2024 blev jag inlagd på den psykiatriska intensivvårdsavdelningen och de tog allt som var mitt i beslag, klockan inkluderad. Efter en tids vård förflyttades jag till vanlig psykavdelning och några skötare eskorterade mig till avdelningen. Med sig hade de alla mina tillhörigheter och jag såg både plånbok och nycklar. Men ingen klocka. Ingen klocka! Mentalskötarna dubbelkollade alla skåp utan att hitta någon klocka. När jag slutligen blev utskriven ringde jag snuten och polisanmälde stölden av min fina pjäs. Jag kontaktade mitt försäkringsbolag hos vilka jag hade försäkrat klockan men fick ingen ersättning för den. På något vänster fick jag instruktionen att gå till urmakaren där jag gjort mitt köp för att fota av boxen klockan låg i och däri fanns borttagna länkar till armbandet. Efter en tid ringde urmakarna upp mig och frågade mig vad jag ville göra med boxen och jag sa att de kunde kasta den.

Den andra maj i år blev jag ånyo inlagd och hamnade på PIVA (psykiatriska intensivvårdsavdelningen). Min syster var uppe med min necessär så jag skulle kunna borsta tänderna ordentligt och applicera deodorant i armhålorna och denna necessär skulle visa sig inehålla något högst oväntat. "Den här vill du väl låsa in" sa en skötare och höll upp min klocka. Personalen gick igenom necessären för att kolla att jag inget vasst hade med mig in på avdelningen, själv hade jag inte kommit på tanken att kolla igenom min necessär. Min klocka var mig åter! Storartat!!!

Eftersom jag trodde att min klocka var stulen och förlorad för alltid betalade jag aldrig försäkringen på den och skulle jag vilja sälja den måste det bli till någon med lika smala handleder som jag då länkarna kasserades tillsammans med boxen, som för övrigt innehöll en instruktionsbok. Efter fem månader och en dag i frihet gick jag äntligen till urmakaren. Jag frågade om jag fick förnya min försäkring och jag fick telefonnumret till försäkringsbolaget. Jag förväntar mig ett stort nej, men försöka duger. Nästan. Vad värre var; Ringen med siffror på som sitter runt boetten satt benhårt fast. Damen i klockaffären tog i, men lyckades inte rubba den. Det innebär att jag måste betala en större summa pängar för att få den lagad, då jag saknar försäkring. Jag ska be om ett kostnadsförslag. Så kan det gå när man åker jo-jo in och ut på avdelningarna.

MVH/Herr X

Här sitter jag vid min dator tidig morgon. Jag har inte sovit något i natt, jag är hur pigg som helst. Det blev kanske en halvtimma på sängen vid halv fem, men låg bara och blev rastlös, så jag gick upp och satte mig vid datorn. Att ligga och vrida och vända på sig i slafen är värdelöst, då kan jag lika gärna vara uppe och slösurfa, något jag gör just nu. Timmen började bli sen igår/idag och jag tänkte att jag skulle medicinera med mina små piller, men tänkte hela tiden att jag skulle skjuta på det nån timma och helt plötsligt var det mitt i natten. Eftersom jag skulle upp tidigt idag beslutade jag mig för att hoppa över kvälls- och nattmedicinen, då den är ytterst tröttande. Missad medicin är inte bra och det är bara några dagar sedan jag skippade den sist. Men tror inte att det slutar med inläggning enligt LPT (tvångsvård), jag har minimalt med symptom på min sjukdom. Sover jag inget under dagen lär nästa natt erbjuda synnerligen god sömn. Fast åtta timmars sömn var länge sedan jag fick, idag blev det noll på sömnkontot.

MVH/Herr X