Mitt förråd av mazaränger och syltsnitt hade sinat, så idag var jag hos konditorn för påfyllning. Men vid Tor vad dyra de har blivit. Jag fick vackert slanta upp tolv kronor för en liten (men naggande god) mazaräng. Jag passade på att köpa fyra stycken sådana och fem syltsnitt, så nu har jag till både idag och imorgon. För att stoppa pengarullningen blev det god och näringsrik kattmat till lilla frugan, det var en nödvändig liten utgift. Så här dags är det jag som börjar tänka på refrängen och jag gör så med två mazaränger och några syltsnitt sparade till morgondagen. Det blir förstklassigt att börja fredagen med lite bakverk och några glas punsch. Jag ska bara ta mig några glas till så gör jag mig redo för sömnen, att somna med magen full är en ynnest.

MVH/Arg motalabo

Egentligen ska jag inte klaga, jag mår skapligt om jag iinte känner efter. Känner jag efter hamnar jag på en femma på en tiogradig skala, där ett är förträffligt och tio är avgrundsdjup psykos. Jag har idag hämtat ut mina mediciner och med dem min nya tablett Akineton. Det är med spänd förväntan jag tar min första för dagen och den andra tabletten någonsin. Jag har bara fått Akineton vid ett tillfälle som inlagd, så den är  ny för mig kan man ju säga. Tänk om mina ryggproblem försvinner, då ser jag ljust på framtiden. Om den inte fungerar får jag skaffa mig en rollator, ty jag måste komma ur lägenheten ibland. I symptomväg har jag viss paranoia och vissa röster, men inget som jag inte klarar av att stå ut med. Inte nog med att jag har en ny medicin att prova, jag har idag tagit en taxi till och från apoteket och passade på att köpa åtta burkar satarköl, av vilka jag öppnat den första redan. Förrvärras mina symptom får jag ta mig en funderare på om jag ska ringa akutenheten, AE. Men jag gör det helst inte, då jag inte är ute efter en inläggning. Fem av tio, då mår man ju rätt bra.

MVH/Herr X

Detta är Sirppa, Hasses före detta. Han och jag har fått förnyad kontakt efter några år med kärleken lagd i träda och jag är på för en ny vända med honom vid min sida. Jag har nyligen fått eget boende efter att ha bott på hem och sedan träningslägnehet. Därför tvekar jag att bjuda hem Hasse, för tänk om han tar med sig en eller fler suparkompisar. Tänk om Hasse kaskadspyr på mitt nymoppade golv... Det får nog bli så att jag sällar mig till honom och glada gänget i en park istället. Får jag en anmärkning på mig är det allvarligt och det får inte hända. Jag gillar att dricka öl, vin och cider och jag kan ju köpa på migen påse gott imorgon bitti. Jag har fortfarande kvar känslor för Hasse, men jag tar det varligt. Puss, puss!

MVH/Sirppa

Nu har den förbannade ångest slagit klorna i mig igen. Jag känner mig rådvill och vet inte hur jag ska tackla den. Starköl har jag fyra av i kylskåpet, men jag försöker hålla drickandet på en låg nivå och ska ingen dricka idag. Det har blivit några extra Stesolid i alla fall, men de biter inte riktigt på min ångest, det är ingen mirakelmedicin. Faktiskt så funderar jag på att ringa akutenheten och be om råd. Fast de vill inte att man ringer dem bara för något så "trivialt" som ångest. Jag författar dessa rader stående då jag känner att jag ej har ro att sitta ned. Orsaken till min ångest är oklar, men det gör den inte lindrigare, fast inte heller värre, ärligt talat.

Skulle jag ringa AE blir jag säkert ombedd att komma upp till dem. Men den luringen går jag inte på, en månads tvångsvård är inte vad jag suktar efter. Ångesten är inte ensam på banan, nej, jag hör också röster. Det är J, D och F som jag har namn på, de är de mest framträdande rösterna mitt huvud uppbådar. Just det, jag vet att det bara är i mitt huvud de stökar runt, men med kraftigt röstpåslag kan man börja tro på telepatisk kontakt. Jag vänjer mig aldrig vid ångest och när den dessutom blandas med rösthallucinationer blir det etter värre. Vad ska jag ta mig till?

MVH/Herr X

Nu är det officiellt, Nintendos nya maskin Switch 2 kommer att släppas den 5:e juni. Ett av spelen som kommer vid releasdatumet är "Mario Kart World", det nionde spelet i serien. Månaden därpå släpps "Donkey Kong Bananza". Dock saknade jag presentationen av "Metroid Prime 4 Beyond". Får väl skylla det på att jag satt och snabbspolade framåt i presentationen. Det är hela åtta år sedan original-Switchen släpptes, så denna konsol är efterlängtad av inte bara mig. Det ska bli intressant om man upptäcker signifikant förbättring av grafik och antalet bildrutor per sekund. Jag är spelsugen och vill så klart ha Switch 2 här och nu. Bara två månader kvar. Och ett par dagar.

Idag var jag hos kvackaren och min kontaktperson inom psykiatrin. Jag trodde bara mötet gällde min stela rygg, men det blev någon sorts årskontroll. Jag fick höra att jag såg sjavig ut och att jag behövde mer stöttning i mitt liv. Bla, bla, bla..! På plussidan, det enda positiva från dagens möte med kvackaren, var att jag ska få färdtjänst beviljad. Då kommer jag att kunna bege mig till Mötesplats Helknas som vanligt igen.

Naturligtvis tog jag upp min troliga biverkning på medicinen Cisordinol Depot och sa att jag ville ta bort den. Jag fick ett (hån)flin i retur och blev alltså nekad det. Jämra klåpare! Jag sa att jag knappt kunde gå någonstans på grynd av min konstiga hållning. Vad kvackaren istället gjorde var att sänka dosen. Alltid något. Vidare satttes jag in på Akineton, en vanlig medicin mot biverkningar som till exempel stelhet.

Nu hoppas jag på att när jag hämtar ut min medicin nästa vecka finns Akineton med i rullen, allmänt kallad apodosrulle. Men något gruppboende får de inte in mig på och hör sen!

MVH/Herr X

Vi var ett gäng hemma hos Lennart igår och festade till det. Lennart bjöd alla på varsin drink och tog fram en chipspåse för oss att snaska på. Jag gillar inte att komma tomhänt så jag hade med mig salta pinnar. Lennart skötte sig, han tog inte av sig kläderna eller tafsade på någon av oss. Puh! Vi drack, vi skrålade till musiken och vi skojade med varandra. Fyllehistorier, ni vet. Musiken valdes av oss alla, själv önskade jag Eddie Meduza. Ronny har en lustig musiksmak, han fick Lennart att sätta på Tarkan. Jag sattte ölen i halsen när jag hörde tonerna av äkta turkisk smörsång. Lennart frestade med en killfilm, men ingen av oss var intresserade, så vi slapp äcklas åt spektaklet. En efter en droppade gästerna av och jag var den sista att lämna festen. Då hade klockan blivit efter midnatt med råge och jag vågade inte vara kvar ensam med Lennart, tänk om han brottat ned mig och snuskat sig med mig... Idag har jag varit lite fyllsjuk, men nu har jag kvicknat till. Tack för att du höll i festen, Lennart. Nästa gång kan vi ses hemma hos mig. Men kom ihåg, ingen förevisning av ditt könsorgan.

MVH/Herr X

Just nu upplever jag inga symptom på min psykossjukdom. Inga röster och ingen paranoia. Ångest har jag heller inte och det är det värsta symptomet. Jag upplever min medicin som fullt fungerande, främst på röster då. Min goda sömn har säkert bidragit till detta tillstånd av lycka, jag går ju och lägger mig vid tiotiden om kvällarna. Lite extra sömn kan blåsa bort en gryende psykos. Att jag skulle ringa psykakuten finns inte på kartan, jag klarar mig själv. Men visst, det kan ändras snabbt, så jag ropar inte hej än. Det vore inte roligt att hamna på hispan nu när våren är kommen och med den ljus, värme och fågelsång. Allt jag behöver för att må bra är medicin plus lugn och ro, få minimalt med intryck under dagarna. Det sistnämnda är lite synd då jag törstar efter något att sätta tänderna i, jag skulle gärna ha en hobby. Nej, jag får väl vara nöjd med att må bra, ingens liv är perfekt. Det tar jag en 2,8:a på. Skål!

MVH/Herr X