Som vanligt är jag uppe i varv och upplever visst ångestpåslag. Har medicinerat med Stesolid, men den biter inte på ångesten så värst bra. Jag har kanske byggt upp en tolerans mot den medicinen. Sitter vid datorn och lyssnar på musik, samtidigt som jag har TV:n på, måste få till en ordentlig distraktion. Fokusera på något skojigt och inte sitta och känna efter hur jag verkligen mår hela tiden. Jag har en känsla av att något är fel, allvarligt fel och vet inte vad jag ska göra åt saken. Nåja, om jag kör på medicin har jag två fulla burkar med överbliven Stesolid i, av vilka jag kan ta en grabbnäve. Ångest är ta mig fasen det värsta i mitt liv och bra mycket jobbigare än röster i huvudet. Tänk att ta kanske 50 milligram Stesolid och känna ångesten rinna av mig och finna ro att lägga mig på sängen och sova.

MVH/Herr X

Fnoskiga lilla frugan och jag är hembjudna till min gode vän Nils-Erik med fru. Hon ska laga till en rotfruktsgratäng och självklart får min lilla fru vara med i köket och kanske lära sig ett och annat. Nils-Eriks fru är riktigt skicklig vid spiseln och fixar nästan vad som helst i matväg. Lyckans ost, Nils-Erik. Som vanligt tar jag med mig en flaska punsch och ett paket cigariller, man är ju inte snål, inte. Känner jag Nils-Erik rätt kommer han att bjuda på whisky och vare sig han eller jag spottar i glaset. Efter att ha ätit en stadig måltid och blivit drucken blir det en droska hem. Jag vill ju inte vingla gatan fram och försöka gå upprätt samtidigt som jag håller lilla frugan i ett fast grepp. Det får kosta att åka taxi, det är ytterst sällan jag gör det. Jag räknar timmarna tills vi ses, min kamrat.

MVH/Arg motalabo

Nu är timmen kommen för nattmannen att göra sitt arbete med att hålla stadens gator trygga. När mörkret sakta sänker sig över staden tar jag på mig min foliehatt och sveper en 2,8:a. Jag är redo för strid, jag räds inte slemmiga reptilianer eller lömska shape-shifters. Jag har varit med förr, jag är en ärrad kämpe som blödit för Saken. Sitter med skorna på och kan vara ute ur lägenheten på 30 sekunder. Än så länge har jag inte fått någon order, men lita på att jag är väl förberedd. Behövs min hjälp i Ljura? Är det till Eneby jag kommer att kallas? Vem vet? Som nattman är jag dokumenterat skicklig och orädd, du finner ingen bättre lämpad för jobbet än jag. Jag tar en snus och rättar till ugnsfolien på mitt huvud. Är det inatt det smäller?

MVH/Herr X

Glada gänget och jag var i Hörsalsparken tillsammans för några öl tidigare under dagen. Med mig hade jag en påse med sju starköl i och alla gick åt. Snuten åkte förbi på Drottninggatan till vilken parken angränsar, men de måste  ha missat oss. Det var lite molnligt ute på morgonkvisten men sedan sprack molntäcket upp och solen flödade. Gissa om det var idealväder för utomhusdrickning. Finske mannen var bra laddad, jag misstänker att han druckit handtvål innan vi sågs, han hade lite "fradga"i mungipan. Mannen med det illröda ansiktet, han nöjde sig med minimalt med öl, har en synnerligen aktiv mage och han möljde i buskarna en bit bort. Tyvärr låg vinden på åt fel håll, så hans bajsångor fyllde våra näsor. Han blev kanonfull på bara tre starköl och frågan är om han inte borde gå över till folköl, då hans lever förmodligen är slutkörd snart. Viggar'n var på plats, liksom Jukka och Mannen med militärkepsen, vi hade det jättetrevligt. Jag stannade kvar en stund efter att mina öl var uppdruckna, sedan tackade jag för mig. En toppendag på alla sätt blev det. Vi kör en repris imorgon.

MVH/Hasse Promille

Under dagen har jag haft min kontaktperson, kp, hemma hos mig. Det blev inte mycket sagt. hon frågade om jag några symptom på sjukdomen hade, vilket jag svarade ja på. Inte lönt att ljuga, vården kan inte lägga in mig för en sådan struntsak. Tyvärr började kp:n att gagga om gruppboende igen. De tror att jag blir inlagd så ofta (cirka två gånger om året) därför att jag bor ensam. Sicket nys! Jag svarade nej på allt hon sa om gruppboenden, jag kallade dem vuxendagis. Vi satt där vi fick plats, hon i soffan och jag i fåtöljen, så jag slapp ögonkontakt. Ett totalt misslyckat besök. Dessutom faktureras jag, 200 spänn kostar ett samtal. Pängar i sjön. Det blev inte så långarigt, mötet, då jag inte var talträngd för fem öre. Nu har min kontaktpperson gått hem, äntligen är jag ensam igen. Det firar jag med två stycken Japp.

MVH/Herr X

Jag har inte varit ute  på flera dagar. Har bara suttit hemma och ugglat och levt på frysrätter. Tror det är mina så kallade negativa symptom som spökar. Allt tar emot, till och med att hålla den personliga hygienen. Fick ett erbjudande av en kompis att följa med och ta en pizza, men jag tackade nej. Umgänge kräver energi och det har jag ont om just nu och har så haft i flera dagar. Tyvärr har jag ett möte inplanerat imorgon hos min kontaktperson hos psykiatrin, så jag får ställa klockan på tidig timma så jag hinner upp. Visst obehag att gå ut finnes, även om det främst handlar om slöhet från min sida. Vilken tur att jag köpt på mig Coca-Cola och folköl, jag har så det räcker i fyra dagar minst. Nu ska jag lägga mig på sängen och försöka sova bort ett par timmar, så får jag se i vilken form jag är imorgon. Idag har formen icke varit god, allt annat än det.

MVH/Herr X

Det pratas för fullt i mitt huvud. Det är "J", "D" och "F" som är på mig. Främst är det de två förstnämnda som stör mig, "F" kan faktiskt vara en positiv röst för det mesta. Det hjälper inte att medicinera mot min sjukdom, de förbaskade rösterna är kvar, om än inte i så hög intensitet eller volym. "Du kan inte ens torka rumpan", "vad fet du är" eller "vi ska stråla dig till döds" låter det på dem. Lämna mig ifred! Jag har god lust att ringa AE, akutenheten och beklaga mig, men vet inte vad de skulle kunna göra för mig. AE är mest till för att avgöra om man kräver en inläggning eller inte och jag har bara varit ute några veckor och vill absolut inte in igen. Jag heter X och jag är rösthörare. Störtlöjligt men sant. Och inte har jag någon alkohol hemma som skulle kunna hjälpa mig att komma till ro. Jag tar kampen om min hjärna och mitt välbefinnande, men vet inte hur den slutar. Dö är jag för ung för i alla fall, jag borde ha runt 20 år kvar att leva. Men det är tveksamt om jag tycker det är värt besväret, att ha psykossjukdom utan hjälpande mediciner. Jag får väl försöka lägga mig och sova bort eländet.

MVH/Herr X

Snart drar jag och Bosse Rulltårta till bästa puben God vän. Med mig har jag plånboken med hela 300 kronor däri. Bosse tar väl med sig hundra tusen kronor eller något liknande. Vi ska partaja lite grann och det ska bli så trevligt. Min huvudräkning är inte den bästa, men jag skulle tro att jag har npg med pängar på fickan för sju öl av den minsta sorten och det räcker för mig. Men vi hade tänkt att äta en bit mat också, så det går på minst hundra kronor. Kan man hoppas på ett lån av Bosse Rulltårta? Det ska bli så trevligt att träffa hela gänget med stammisar där och höra hur de mår och vad de har gjort. Sedan finns ju alltid chansen att man träffar på en villig tjej, det vore inte helt fel. Det blir att ta på sig finkläderna, min förnämsta skjorta tar jag ur tvättkorgen, den håller för en kväll till. Vad trevligt vi ska ha det och är det en trubadur där ska jag önska "Living next door to Alice", "Hotel California" och "Turistens klagan". Om nån timma drar Bosse och jag. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny