Vid dagens Skvallertorg (tidigare Samtalstorget) i Norrköping ligger en oansenlig byggnad i grått och grönt. Denna drygt hundraåriga fastighet har härbärgerat många familjer och ensamstående individer. Huset byggdes på sent 1800-tal och bland de första att flytta in var grosshandlare Mårtensson, Carl Henry som hans närmaste kände honom.

1800-talet var tuffa tider, men herr Mårtensson var driftig och flitig och byggde upp ett starkt eget kapital. Enligt ryktena hade han flera tusen riksdaler på sitt sparkonto. Detta gick naturligtvis inte omärkt förbi.

Han kunde inte röra sig på stadens marknader och andra samlingsplatser utan att bli antastad. Det fanns alltid de som försökte få några dusörer av honom, eller tigga till sig ett skålpund tobak. Med tiden lärde sig Carl Henry att undvika dem, men det var en dålig strategi, skulle det visa sig.

Han blev alltmer paranoid och tillbringade mer och mer tid hemma på kammaren, för att få vara ifred. En sen augustikväll i nådens år 1894 fick det så ett abrupt och våldsamt slut. Av någon anledning befann sig Carl Henry på Samtalstorget (nuvarande Skvallertorget) samtidigt som en större samling tillresta cirkusartister delade ut flygblad om morgondagens föreställning.

Det var inemot 50 personer på torget och ett flertal av dem har vittnat om vad som hände sedan. Grosshandlare Mårtensson tilltalades av en sjavig mansperson och delade helt plötsligt ut ett knivhugg mot honom. Mannen slog i backen, varefter Carl Henry böjde sig över honom och utdelade ett dödande hugg.

Skräckslagna vittnen kastade sig i skydd medan Carl Henry sprang hemåt. Det tog en stund, men slutligen kom polismakten med dragna sablar. De hastade uppför trapporna till Carl Henrys lägenhet och forcerade ytterdörren med sina skarpslipade klingor. Där fanns så Carl Henry...

Han dinglade fridfullt fram och tillbaka. Repet var av prima sort och bar upp hans 80 kilo utan problem. Grosshandlare Mårtensson hade dragit rättsväsendet vid näsan. Han bar hand på en medmänniska, dräpte honom kallblodigt, och slapp jordiskt straff genom sitt självmord. Vid första anblicken var salige Mårtensson en vinnare.

Det finns dock saker som pekar på att allt inte fick det slut som man skulle kunna tro. Visst, grosshandlare Mårtensson dog rik, men han dog för egen hand. Där fanns ett offer, en viss Harald Ekström, kringströvande lycksökare som i Carl Henry såg en potentiell donator till livets nödtorft, men som föll offer för Carl Henrys kalla stål.

Men det starkaste beviset för att allt gick snett finns på ort och ställe. Närhelst mörkret faller återvänder både offer och gärningsman till kvarteret. Otaliga är de berättelser om hur en plötslig och oförklarlig kyla upplevs på det lilla torg där Harald Ekström bragdes om livet. Likaså kan denna isande kyla upplevas i Carl Henrys lägenhet. Där finns även de som vet att berätta om ljudfenomen, t ex tunga och släpande fotsteg, vilka hörs främst om natten.

Detta fall må vara juridiskt löst, men det är inte (trots mer än hundra år) riktigt avgjort än. Carl Henry Mårtensson straffas än idag. Han förvägras ro och hans offer likaså. Han begick ett svårt brott när han tog Harald Ekströms liv och han ångrar det nog fortfarande. Den som mördar straffas alltid...av sina medmänniskor, eller av vår Herre...

 

lassopasso

6 november 2007 21:44

Ursäkta mig lite här nu va .. Jag såg detta på nyligen.se !
Får jag bara fråga vad detta är för DUMHETER?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis kommit hem efter en sväng på puben. Det blev tre öl för mig och jag satt i baren och skickade ut sköna vibbar. Det gick så långt att en kvinna tilltalade mig, men tyvärr blev det inget ragg. Varken på henne eller något annat kjoltyg. S...

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...