Vid dagens Skvallertorg (tidigare Samtalstorget) i Norrköping ligger en oansenlig byggnad i grått och grönt. Denna drygt hundraåriga fastighet har härbärgerat många familjer och ensamstående individer. Huset byggdes på sent 1800-tal och bland de första att flytta in var grosshandlare Mårtensson, Carl Henry som hans närmaste kände honom.

1800-talet var tuffa tider, men herr Mårtensson var driftig och flitig och byggde upp ett starkt eget kapital. Enligt ryktena hade han flera tusen riksdaler på sitt sparkonto. Detta gick naturligtvis inte omärkt förbi.

Han kunde inte röra sig på stadens marknader och andra samlingsplatser utan att bli antastad. Det fanns alltid de som försökte få några dusörer av honom, eller tigga till sig ett skålpund tobak. Med tiden lärde sig Carl Henry att undvika dem, men det var en dålig strategi, skulle det visa sig.

Han blev alltmer paranoid och tillbringade mer och mer tid hemma på kammaren, för att få vara ifred. En sen augustikväll i nådens år 1894 fick det så ett abrupt och våldsamt slut. Av någon anledning befann sig Carl Henry på Samtalstorget (nuvarande Skvallertorget) samtidigt som en större samling tillresta cirkusartister delade ut flygblad om morgondagens föreställning.

Det var inemot 50 personer på torget och ett flertal av dem har vittnat om vad som hände sedan. Grosshandlare Mårtensson tilltalades av en sjavig mansperson och delade helt plötsligt ut ett knivhugg mot honom. Mannen slog i backen, varefter Carl Henry böjde sig över honom och utdelade ett dödande hugg.

Skräckslagna vittnen kastade sig i skydd medan Carl Henry sprang hemåt. Det tog en stund, men slutligen kom polismakten med dragna sablar. De hastade uppför trapporna till Carl Henrys lägenhet och forcerade ytterdörren med sina skarpslipade klingor. Där fanns så Carl Henry...

Han dinglade fridfullt fram och tillbaka. Repet var av prima sort och bar upp hans 80 kilo utan problem. Grosshandlare Mårtensson hade dragit rättsväsendet vid näsan. Han bar hand på en medmänniska, dräpte honom kallblodigt, och slapp jordiskt straff genom sitt självmord. Vid första anblicken var salige Mårtensson en vinnare.

Det finns dock saker som pekar på att allt inte fick det slut som man skulle kunna tro. Visst, grosshandlare Mårtensson dog rik, men han dog för egen hand. Där fanns ett offer, en viss Harald Ekström, kringströvande lycksökare som i Carl Henry såg en potentiell donator till livets nödtorft, men som föll offer för Carl Henrys kalla stål.

Men det starkaste beviset för att allt gick snett finns på ort och ställe. Närhelst mörkret faller återvänder både offer och gärningsman till kvarteret. Otaliga är de berättelser om hur en plötslig och oförklarlig kyla upplevs på det lilla torg där Harald Ekström bragdes om livet. Likaså kan denna isande kyla upplevas i Carl Henrys lägenhet. Där finns även de som vet att berätta om ljudfenomen, t ex tunga och släpande fotsteg, vilka hörs främst om natten.

Detta fall må vara juridiskt löst, men det är inte (trots mer än hundra år) riktigt avgjort än. Carl Henry Mårtensson straffas än idag. Han förvägras ro och hans offer likaså. Han begick ett svårt brott när han tog Harald Ekströms liv och han ångrar det nog fortfarande. Den som mördar straffas alltid...av sina medmänniskor, eller av vår Herre...

 

lassopasso

6 november 2007 21:44

Ursäkta mig lite här nu va .. Jag såg detta på nyligen.se !
Får jag bara fråga vad detta är för DUMHETER?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev ett samtal till farbror polisen för någon timma sedan. Jag sa som det var att vissa vill se mig död och har börjat stråla mig. Man vill sakta, plågsamt och säkert ta livet av mig. Jag var spik nykter under samtalet (och är fortfarande nykter...

Mitt IFK Norrköping har öppnat årets allsvenska dåligt, möjligtvis den sämsta säsongsinledningen någonsin. Stryk med fem ett i första matchen (mot MFF) och stryk med tre noll borta mot lilla Mjällby AIF. Laget har en ny tränare, men det har inte hjäl...

Snart ska jag ringa polisen då agenter åker runt, runt mitt kvarter och beskjuter mig med strålar. Hoppas jag får en okorrumperad snut på tråden så att jag kan få rekvirera en polispatrull och ge oss ned på stan för agentjakt. Sist jag pratade med vå...

Idag blev en toppebdag i Hörsalsparken. Större delen av stadens glada klientel var på plats och trots att vi satt där i flera timmar var det snutfritt. Själv hade jag med mig åtta burkar Belllman och alla gick åt. Ja förutom en halv då, som jag gav t...

Eftersom jag slåss mot Försäkringskassan när min enda önskan är att bli förtidspensionär som herr X är har jag konstant dåligt med pängar. Det är inte ett värdigt liv att leva på skärven det kaptalistiska samhället motvilligt vill ge mig. Därför tvin...