Sven Persson föddes i Norrköping i oktober 1905. Han började med att kicka boll på gården, efter skolan och innan pappa Efraim kom hem från sitt slitssamma arbete på Tuppens Väfveri.

Grabben hade talang, så 1920, när Sven var 15, fick han ett kontrakt med storklubben IK Slepiner. Han skrev på utan att tveka. Lönen? Nej, det här var på amatöridrottens nivå. Tjäna pengar får man göra genom anställning på en arbetsplats, likt pappans på Tuppen. Fotboll är något man ägnar sig åt på fritiden.

Sven briljerade på träningar och matcher och tillsammans med Tore Keller bildade han en svårstoppad duo. Snart myntade hans lagkamrater smeknamnet "Klacken", detta eftersom han likt Lennart "Nacka" Skoglund var en bollvirtuos av rang.

Klacken spelade i Sleipner i tio år. 1930 var det dags för nästa steg. Utländska klubbar visade stort intresse för Klacken och den italienska klubben Fiorentina blev den lyckliga att få Klackens kråka på övergångs-

pappret. Hela staden var i karnevalsstämning. Här hade man gjort en riktigt kap, tyckte de flesta. Att han fick furstligt betalt för sitt bollsparkande var helt naturligt. I Italien visste man att betala för bollgenier.

Utan att veta någon exakt siffra, är summan 500 kronor en summa som antas rimlig att Klacken tjänade i månaden. Han skänkte 100 kronor i månaden till sina föräldrar, vilket var välkommet då endast pappan förvärvsarbetade.

Klacken hade aptit för mer än bara fotboll. Ryktet om att han var en drinkare började spridas. Det gick så långt att hans klubb gick ut med en bulletin, där de skrev att Klacken sökt och fått hjälp mot sitt missbruk. Han missade därmed hela säsongen 36-37, då han låg innne på torken.

Visst, Klacken gillade öl och sprit, men hans fotbollskunnande kunde ingen ta ifrån honom. Han fortsatte efter sin come-back att tjusa fotbollspubliken i Italien. Här kunde historien om Klacken ha slutat, men ödet ville anorlunda.

1939, då Klacken var 34, var olyckan framme. Han spräckte knäskålen och det blev ambulansfärd till fältskären. Väl där opererades Klacken, men operationen lyckades bara delvis. Rörligheten var klart försämrad och han drogs med ständiga smärtor.

Klacken blev tvungen att kasta in handduken. Han var en stolt man och ska ha sagt att "Kan jag inte ge hundra procent, så skiter jag i fotbollen". Så blev det. Nästan...

På fyrtiotalet, närmare bestämt 1948, gjorde Klacken come-back på Himelstalundsfältet, då han drog på sig Strömmas polkagrisrandiga tröja. Strömma var en textilindustri, den sista i Norrköping. De välkomnade Klacken med öppna armar. Han spelade nästan som i fornstora dagar, med överstegsfinter, kroppsfinter och (naturligtvis) klackar.

Klacken spelade två säsonger för Strömma, sedan var det slut. Hans lagkamrater fick till slut nog av han doftade av spånken inför varje match och träning. Klacken fick återigen sparken.

Han intervjuades i NTÖD 1950 och gav en ljus bild av sig själv och sim framtid. Den där fotbollen var han färdig med, istället hade han planer på att öppna eget, kanske en ölstuga.

Så blev det nu inte. Sven "Klacken" Persson somnade in 1955, endast 50 år gammal. Till slut sa hans kropp ifrån. Han brände sitt ljus i båda ändarna. Klacken finns inte längre med oss i köttet, men hans ande lever kvar. Varhelst ni ser barn kicka boll, skänk då Klacken en tanke. Någon av dem kanske plockar upp hans fallna mantel.

Farväl Sven Persson. Vila i frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis kommit hem efter en sväng på puben. Det blev tre öl för mig och jag satt i baren och skickade ut sköna vibbar. Det gick så långt att en kvinna tilltalade mig, men tyvärr blev det inget ragg. Varken på henne eller något annat kjoltyg. S...

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...