Sven Persson föddes i Norrköping i oktober 1905. Han började med att kicka boll på gården, efter skolan och innan pappa Efraim kom hem från sitt slitssamma arbete på Tuppens Väfveri.

Grabben hade talang, så 1920, när Sven var 15, fick han ett kontrakt med storklubben IK Slepiner. Han skrev på utan att tveka. Lönen? Nej, det här var på amatöridrottens nivå. Tjäna pengar får man göra genom anställning på en arbetsplats, likt pappans på Tuppen. Fotboll är något man ägnar sig åt på fritiden.

Sven briljerade på träningar och matcher och tillsammans med Tore Keller bildade han en svårstoppad duo. Snart myntade hans lagkamrater smeknamnet "Klacken", detta eftersom han likt Lennart "Nacka" Skoglund var en bollvirtuos av rang.

Klacken spelade i Sleipner i tio år. 1930 var det dags för nästa steg. Utländska klubbar visade stort intresse för Klacken och den italienska klubben Fiorentina blev den lyckliga att få Klackens kråka på övergångs-

pappret. Hela staden var i karnevalsstämning. Här hade man gjort en riktigt kap, tyckte de flesta. Att han fick furstligt betalt för sitt bollsparkande var helt naturligt. I Italien visste man att betala för bollgenier.

Utan att veta någon exakt siffra, är summan 500 kronor en summa som antas rimlig att Klacken tjänade i månaden. Han skänkte 100 kronor i månaden till sina föräldrar, vilket var välkommet då endast pappan förvärvsarbetade.

Klacken hade aptit för mer än bara fotboll. Ryktet om att han var en drinkare började spridas. Det gick så långt att hans klubb gick ut med en bulletin, där de skrev att Klacken sökt och fått hjälp mot sitt missbruk. Han missade därmed hela säsongen 36-37, då han låg innne på torken.

Visst, Klacken gillade öl och sprit, men hans fotbollskunnande kunde ingen ta ifrån honom. Han fortsatte efter sin come-back att tjusa fotbollspubliken i Italien. Här kunde historien om Klacken ha slutat, men ödet ville anorlunda.

1939, då Klacken var 34, var olyckan framme. Han spräckte knäskålen och det blev ambulansfärd till fältskären. Väl där opererades Klacken, men operationen lyckades bara delvis. Rörligheten var klart försämrad och han drogs med ständiga smärtor.

Klacken blev tvungen att kasta in handduken. Han var en stolt man och ska ha sagt att "Kan jag inte ge hundra procent, så skiter jag i fotbollen". Så blev det. Nästan...

På fyrtiotalet, närmare bestämt 1948, gjorde Klacken come-back på Himelstalundsfältet, då han drog på sig Strömmas polkagrisrandiga tröja. Strömma var en textilindustri, den sista i Norrköping. De välkomnade Klacken med öppna armar. Han spelade nästan som i fornstora dagar, med överstegsfinter, kroppsfinter och (naturligtvis) klackar.

Klacken spelade två säsonger för Strömma, sedan var det slut. Hans lagkamrater fick till slut nog av han doftade av spånken inför varje match och träning. Klacken fick återigen sparken.

Han intervjuades i NTÖD 1950 och gav en ljus bild av sig själv och sim framtid. Den där fotbollen var han färdig med, istället hade han planer på att öppna eget, kanske en ölstuga.

Så blev det nu inte. Sven "Klacken" Persson somnade in 1955, endast 50 år gammal. Till slut sa hans kropp ifrån. Han brände sitt ljus i båda ändarna. Klacken finns inte längre med oss i köttet, men hans ande lever kvar. Varhelst ni ser barn kicka boll, skänk då Klacken en tanke. Någon av dem kanske plockar upp hans fallna mantel.

Farväl Sven Persson. Vila i frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev ett samtal till farbror polisen för någon timma sedan. Jag sa som det var att vissa vill se mig död och har börjat stråla mig. Man vill sakta, plågsamt och säkert ta livet av mig. Jag var spik nykter under samtalet (och är fortfarande nykter...

Mitt IFK Norrköping har öppnat årets allsvenska dåligt, möjligtvis den sämsta säsongsinledningen någonsin. Stryk med fem ett i första matchen (mot MFF) och stryk med tre noll borta mot lilla Mjällby AIF. Laget har en ny tränare, men det har inte hjäl...

Snart ska jag ringa polisen då agenter åker runt, runt mitt kvarter och beskjuter mig med strålar. Hoppas jag får en okorrumperad snut på tråden så att jag kan få rekvirera en polispatrull och ge oss ned på stan för agentjakt. Sist jag pratade med vå...

Idag blev en toppebdag i Hörsalsparken. Större delen av stadens glada klientel var på plats och trots att vi satt där i flera timmar var det snutfritt. Själv hade jag med mig åtta burkar Belllman och alla gick åt. Ja förutom en halv då, som jag gav t...

Eftersom jag slåss mot Försäkringskassan när min enda önskan är att bli förtidspensionär som herr X är har jag konstant dåligt med pängar. Det är inte ett värdigt liv att leva på skärven det kaptalistiska samhället motvilligt vill ge mig. Därför tvin...