Jag har innan min sjukdom bröt ut hållit en hög profil i min hemstad. Jag är lätt att minnas pg a mitt ovanliga namn, men även mina gärningar har gjort avtryck. Mitt kontaktnät var omfattande och jag hade vänner till höger och vänster.

En av mina bekanta var helikopterpilot och hennes man flygare även han. Nu avslöjar jag försvarshemligheter, men de har ett decennium minst på nacken, så det må vara förlåtet. Det störtade fler Gripen-plan än vad som kommit fram i media. Detta skulle ha kunnat äventyra hela projektet. Inget konstigt egentligen, i USA "trillade" planen ned likt flugor gasade med Radar, men ändå fortsatte flygningarna.

Min farbror var baschef på en flottilj och var med i Expressen i en nedrig artikel. Ända sedan dess har jag funderat på min hämnd mot denna överskattade skvallertidning. Tyvärr är farbror död idag, men min avsky för skvallerblaskan består.

En komisk incident inträffade under en valdag. Jag kom svajandes fram på min gamla cykel och hoppade atletiskt av, bara för att mötas av dåvarande partisekreteraren i regeringspartiet. Han såg mig och visslade en truddelutt i rockslaget. Jag hade "lobbat" mot honom på nätet och förmodligen var det signalen till Säpo, som kanske kröp i buskarna. Jag ignorerade honom och hade svårigheter att kväva mitt skratt. Han känner min mamma och hälsade till mig genom henne tidigare i år. Riktigt smickrande, faktiskt.

Som färsk inom psykiatrin pratade jag vitt och brett om mitt liv. Jag missade inga pikanta detaljer, jag berättade om allt. Först efteråt insåg jag att läkarklantarna trodde att jag fabulerade. Jag bytte då taktik och tog tillbaka det mesta. Jag fick höra hårresande anklagelser om påstådda lögner under en förhandling i Länsrätten. Bara för att idioten som ville ha mig på fortsatt tvångsvård själv hade ett dassigt och trist liv, trodde han att alla måste ha det.

Att bli anklagad för att ha paranoia och vanföreställningar är jobbigt. Extra jobbigt blir det när man bara berättar sanningen. Jag är inte världens mest spännande människa, men det jag har berättat om är sannt. Förbättras mitt mående är det jag som tar tag i mitt politiska arbete. Inget mindre än SOS: Samlingen för oberoende seloter. Än sträcker jag inte vapen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har precis kommit hem efter en sväng på puben. Det blev tre öl för mig och jag satt i baren och skickade ut sköna vibbar. Det gick så långt att en kvinna tilltalade mig, men tyvärr blev det inget ragg. Varken på henne eller något annat kjoltyg. S...

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...