Jag har innan min sjukdom bröt ut hållit en hög profil i min hemstad. Jag är lätt att minnas pg a mitt ovanliga namn, men även mina gärningar har gjort avtryck. Mitt kontaktnät var omfattande och jag hade vänner till höger och vänster.

En av mina bekanta var helikopterpilot och hennes man flygare även han. Nu avslöjar jag försvarshemligheter, men de har ett decennium minst på nacken, så det må vara förlåtet. Det störtade fler Gripen-plan än vad som kommit fram i media. Detta skulle ha kunnat äventyra hela projektet. Inget konstigt egentligen, i USA "trillade" planen ned likt flugor gasade med Radar, men ändå fortsatte flygningarna.

Min farbror var baschef på en flottilj och var med i Expressen i en nedrig artikel. Ända sedan dess har jag funderat på min hämnd mot denna överskattade skvallertidning. Tyvärr är farbror död idag, men min avsky för skvallerblaskan består.

En komisk incident inträffade under en valdag. Jag kom svajandes fram på min gamla cykel och hoppade atletiskt av, bara för att mötas av dåvarande partisekreteraren i regeringspartiet. Han såg mig och visslade en truddelutt i rockslaget. Jag hade "lobbat" mot honom på nätet och förmodligen var det signalen till Säpo, som kanske kröp i buskarna. Jag ignorerade honom och hade svårigheter att kväva mitt skratt. Han känner min mamma och hälsade till mig genom henne tidigare i år. Riktigt smickrande, faktiskt.

Som färsk inom psykiatrin pratade jag vitt och brett om mitt liv. Jag missade inga pikanta detaljer, jag berättade om allt. Först efteråt insåg jag att läkarklantarna trodde att jag fabulerade. Jag bytte då taktik och tog tillbaka det mesta. Jag fick höra hårresande anklagelser om påstådda lögner under en förhandling i Länsrätten. Bara för att idioten som ville ha mig på fortsatt tvångsvård själv hade ett dassigt och trist liv, trodde han att alla måste ha det.

Att bli anklagad för att ha paranoia och vanföreställningar är jobbigt. Extra jobbigt blir det när man bara berättar sanningen. Jag är inte världens mest spännande människa, men det jag har berättat om är sannt. Förbättras mitt mående är det jag som tar tag i mitt politiska arbete. Inget mindre än SOS: Samlingen för oberoende seloter. Än sträcker jag inte vapen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev ett samtal till farbror polisen för någon timma sedan. Jag sa som det var att vissa vill se mig död och har börjat stråla mig. Man vill sakta, plågsamt och säkert ta livet av mig. Jag var spik nykter under samtalet (och är fortfarande nykter...

Mitt IFK Norrköping har öppnat årets allsvenska dåligt, möjligtvis den sämsta säsongsinledningen någonsin. Stryk med fem ett i första matchen (mot MFF) och stryk med tre noll borta mot lilla Mjällby AIF. Laget har en ny tränare, men det har inte hjäl...

Snart ska jag ringa polisen då agenter åker runt, runt mitt kvarter och beskjuter mig med strålar. Hoppas jag får en okorrumperad snut på tråden så att jag kan få rekvirera en polispatrull och ge oss ned på stan för agentjakt. Sist jag pratade med vå...

Idag blev en toppebdag i Hörsalsparken. Större delen av stadens glada klientel var på plats och trots att vi satt där i flera timmar var det snutfritt. Själv hade jag med mig åtta burkar Belllman och alla gick åt. Ja förutom en halv då, som jag gav t...

Eftersom jag slåss mot Försäkringskassan när min enda önskan är att bli förtidspensionär som herr X är har jag konstant dåligt med pängar. Det är inte ett värdigt liv att leva på skärven det kaptalistiska samhället motvilligt vill ge mig. Därför tvin...