Jag har alltid skrutit om att jag gillar starkt kryddad mat. Slukar fefferoni, tabasco, Sambal Oelek, allt med samma entusiasm. Nu har jag dock smärtsamt fått se mig besegrad. Jag har nämligen användt en torkad och finhackad habanero i mitt ris. Lade den till synes harmlösa frukten på skärbrädet. "Äh, jag hackar upp en tredjedel, en annan har ju varit med förr". Just tabasco har jag köpt i en specialvariant med habanero och den sätter verkligen piff på maten. Stark, visst, men inte outhärdlig. Min senaste utmaning syntes överkomlig.

Efter att jag blandat ut de små rackarna till krydda syntes de knappt i riset. Jag slevade i mig som vanligt och förlorade mig i senast inköpta porrtidning, min vanliga läsning vid matbordet. Hann väl ta en fem, sex tuggor, sedan slog det till. En fruktansvärd brännande känsla spred sig i munnen och eskalerade till en explosion. Munnen for upp på vid gavel och mina ögon började rinna något otroligt. Vad var nu detta?

Jag kunde inte hjälpa det, jag spottade reflexmässigt ut "maten" på tallriken och kippade efter andan. Fy fan! Måltiden åkte i soporna och resten av den lömska habaneron likaså. Jag fick gå hungrig den dagen, med en bortdomnad mun. Är det möjligt att det finns människor där ute någonstans som verkligen äter skiten? Jag tvivlar. I fortsättningen är det jag som håller mig till piri-piri, den svider i gommen men går med lite vilja att förtära. Även jag har mina begränsningar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...