Jag har alltid skrutit om att jag gillar starkt kryddad mat. Slukar fefferoni, tabasco, Sambal Oelek, allt med samma entusiasm. Nu har jag dock smärtsamt fått se mig besegrad. Jag har nämligen användt en torkad och finhackad habanero i mitt ris. Lade den till synes harmlösa frukten på skärbrädet. "Äh, jag hackar upp en tredjedel, en annan har ju varit med förr". Just tabasco har jag köpt i en specialvariant med habanero och den sätter verkligen piff på maten. Stark, visst, men inte outhärdlig. Min senaste utmaning syntes överkomlig.

Efter att jag blandat ut de små rackarna till krydda syntes de knappt i riset. Jag slevade i mig som vanligt och förlorade mig i senast inköpta porrtidning, min vanliga läsning vid matbordet. Hann väl ta en fem, sex tuggor, sedan slog det till. En fruktansvärd brännande känsla spred sig i munnen och eskalerade till en explosion. Munnen for upp på vid gavel och mina ögon började rinna något otroligt. Vad var nu detta?

Jag kunde inte hjälpa det, jag spottade reflexmässigt ut "maten" på tallriken och kippade efter andan. Fy fan! Måltiden åkte i soporna och resten av den lömska habaneron likaså. Jag fick gå hungrig den dagen, med en bortdomnad mun. Är det möjligt att det finns människor där ute någonstans som verkligen äter skiten? Jag tvivlar. I fortsättningen är det jag som håller mig till piri-piri, den svider i gommen men går med lite vilja att förtära. Även jag har mina begränsningar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er, alla godingar. Detta är Lennart K(åt) Lindström tillbaka efter en tids frånvaro. Jag har haft det fullt upp med brottningsmatcher och blivit belönad med sköna stunder med andra killar som gillar. Jag har brottats med Jonas, jag har fått Ke...

Nu njuter jag av några vax via datorn, hårdrock på Youtube. De flesta skivor jag har ligger uppe där så jag behöver inte nöta på dem eller leta efter en specifik skiva i röran här hemma. Jag började dagen med ett par Motörhead-skivor och lyssnar just...

Efter en veckas gnetande har jag fått ihop 120 kronor. Jag har letat burkar, jag har tiggt utanför varuhusen, jag har levt på nudlar. Pengarna jag sitter på räcker till hela två öl av den största sorten på bästa puben God vän. Nu kan man ju sitta på ...

Detta är jag, er Sune Andersson vid tangentbordet. Jag sitter i min finaste rökrock och dricker lite punsch och röker cigariller som det anstår en doyen. Idag har jag haft fullt upp med tvagning av vimsiga lilla frugan och inköp hos speceristen. Där ...

Det blev en sittning i Hörsalsparken med glada gänget. Hade med mig sex starköl och alla gick åt. Där var Viggar'n, Mannen med det illröda ansiktet, Mannen med militärkepsen, Finske mannen och några till. Vi hade det så trevligt. Men jag blev hungrig...