Nattmaror och ångest. Ångest och nattmaror. Jag som trodde att det räckte med psykos. Att vara psykotisk är fruktansvärt jobbigt, då man mister all verklighetsförankring och lever i skräck för inbillade faror. Men hjälp finns att få, nämligen neuroleptika/antipsykotika. Det brukar inte ta så värst lång tid innan psykosen slagits tillbaka, medicinen gör verkligen underverk. Då är det värre, vad som kommer efter psykosen.

Jag blev diagnostiserad deppresiv och fick små gulliga piller utskrivna. De hjälper inte ett skit, men det kan jag leva med. Jag har även sömntabletter och de funkar skapligt, så de är jag tacksam för. Vad jag inte klarar av att handskas med är ångesten. Den river och sliter i min kropp och mitt psyke. Från det att jag vaknar på morgonen tills det att jag går och lägger mig. Utan uppehåll. Läkarna snålar med bensodiazepiner, trots att det är det enda som hjälper mot ångest. Man kan nämligen utveckla ett beroende.

Själv skiter jag i om jag blir beroende. Jag orkar snart inte med min ångest. Den jagar mig ur lägenheten och tvingar mig att trava runt på stan som en zombie. Jag klarar inte av att vara hemma, ångesten är för svår. Hur tusan har sjukvården tänkt att jag ska överleva? Förmodligen skiter de i mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...