Det blev en sväng till akutpsyk på fredagkvällen. Jag hade lite tråkigt och endast ett par Sobril kvar i bensoväg. Vad göra? Jo, jag tog bussen till Vrinnevisjukhuset och klagade på ångest. Det tog en kvart, sedan gick jag hem med en påse Stesolid i fickan. Behöver jag nämna att natten varit underbar? Lite tabletter kan förgylla en annars tråkig fredag.

MVH/Herr X

Shakter Karagandy, ett mediokert lag från Långtbortistan, mötte Celtic, ett talanglöst lag från smutsiga Glasgow. Det som inte fick hända hände, Celtic vann matchen med 3-0 och gick därmed vidare till Champions League. Jag hade hellre sett fårslaktare från Kazakstan kvalificera sig för turneringen än fårknullare från Parkhead göra det. Nu är det dock som det är och vi kan bara hoppas att Celtic står poänglösa och utskämda efter det väntande gruppspelet. Celtic: Sinn Feins korplag.

Vi har alla sett dem, en viss sorts restauranger, pizzerior, där de säljer bland annat pizza. Ofta har dem exotiska namn som Miami eller Napoli. Pizza är gott, det åt jag för några år sedan och nu var det dags att åter besöka en pizzeria.

Jag valde vad som kallas kebabrulle. Bagaren kavlade ut en deg, vilken han langade in i ugnen. Jag protesterade o sa: Det är inte pizza jag vill ha, det är kebabrulle". Han försäkrade mig att det var så man påbörjade en sådan "rulle" och jag lät mig nöjas med svaret.

När degen var färdig skars långa köttremsor loss från en roterande klump och lades ut över brödet, som degbiten kallas när den är färdiggräddad. Sedan lades det på mängder med sallad, en del lök och tomater. Jag fick även med två gröna, avlånga tingestar med skaft. De skulle visa sig vara utomordentligt starka. Som avslutning fick jag välja mellan vit eller röd sås. Jag valde den röda. Hela härligheten rullades ihop, med aluminiumfolie runt den. Den var nu färdig att ätas.

Det är ca tre timmar sedan jag åt min kebabrulle och jag är fortfarande mätt. Smaken var helt okej, men det var fasligt vad det kladdade, främst den röda såsen, vilken rann längs mina underarmar. Jag kan mycket väl tänka mig denna irakiska maträtt fler gånger. Det är ju år 2013, strömming, falukorv och potatis är passé.

Vi har nåtts av nyheten att Lucio Mandrino, hårdför Camorra-ledare, har lyckats rymma från det ökända Ragazzoni-fängelset i Rom. Han avtjänade ett 30-årigt fängelsestraff för att ha organiserat införseln av ca 250 kilo rent heroin från Afghanistan.

Under fritagningen, vilken genomfördes av ett flertal beväpnade män som hotat och skjutit sig in i fängelset, dödades minst en fängelsevakt. Herr Mandrino sågs hoppa in i en liten, röd bil, vilken försvann norrut på en närliggande motorväg, i sällskap med ett flertal andra bilar, i vilka fritagningsstyrkan färdades.

Vägspärrar sattes upp på strategiska platser och ett hundratal karabinjärer sattes omedelbart in i jakten. Det enda resultatet av deras ansträngningar är fyndet av minst två utbrända bilar i trakten av kuststaden Livorno.

En av Italiens högsta polischefer, Paolo Baresi, sa att man skulle "forma en mur av både polis och militär vid landets norra gräns", mot vilken Lucio Mandrino väntas färdas. Hans över tre år långa tid på flykt undan den italienska rättvisan tidigt nittiotal är i färskt minne hos både makthavare och fotpatrullerande poliser. Då greps han i de schweziska alperna och kanske är det dit han åter kommer att söka sig.

Det är folk som Lucio Mandrino som ger Italien ett dåligt rykte. Förbrytare av värsta sort och dem finns det gott om i detta annars mycket trevliga land. Tro inte för ett ögonblick att de alla antingen är bakom lås och bom, eller lever lyxliv på Sicilien med hjälp av pengar intjänade genom droghandel. Den organiserade brottsligheten har stora delar av både polisväsendet och politikerna i sitt garn. Italien är korrupt, men inte bortom räddning. Let's get Lucio!

Akta er för Miklos Sözs, överläkare på Vrinnevisjukhuset. Han styr psykiatrin med järnhand och är ökänd för att sätta LPT på folk som inte behöver det och skriva ut t ex Flunitrazepam i mängder till ungdomar med vaga och lindriga besvär.

Jag råkade ut för honom på ronden sist (jag var inne en vända på avdelning 26) och höll på att aldrig bli utskriven. Jag krävde en annan läkares åsikt och då var det inga problem att släppas på fri fot. Herr Sözs lider förmodligen själv av en allvarlig psykisk störning. Du är härmed varnad.

IF Kamraterna från Norrköping befinner sig nu på västkusten. Man gästar BK Häcken och tre poäng är ett måste, som så många gånger förut. Femteplatsen är inom räckhåll, att hamna högre upp i tabellen ser knepigt ut. Jag är optimist och tror på Norrköpingsvinst med ett par mål. Hoppas spelarna visar sig värda sin plats i detta klassiska lag.

Blir nog hemma från jobbet imorgon. Har ju slarvat med Clozapinet, så de lär slå hårt inatt. Jag drog i mig 400 mg och det slank även ned ett par Sobril. Jag ser framför mig en skön måndag i finsoffan med Simpsons och Futurama på TV:n. Att ta en långhelg då och då är bra för välbefinnandet.

Jag var hos Lennart K Lindström under lördagskvällen och gick dit glad i sinnet och därifrån med ömmande bak. Jag tänkte mig en trevlig kväll med lite öl och chips, men det blev mer än så.

Lennart var väldigt kramig och jag ställde upp som den kompis jag är. Sedan började han smeka mig i grenen och eftersom jag var full lät jag honom hållas. Han förklarade att som homosexuell törstar han ständigt efter penisar och fasta rumpor. Nåja, jag må aldrig ha sugit snopp, men inte fördömmer jag de lirare som suktar efter dessa saker.

Lennart tog fram en burk vaselin och fyrade av sitt allra charmigaste léende. Jag var i hans garn och drog av mig byxor och kalsonger utan att kunna, eller ens vilja, stå emot. Hans bultande lem bände upp mitt villiga anus och jag njöt, njöt, njöt.

Så här dagen efter är jag villrådig. Jag hade en skön stund med Lennart, jag hade kontakt med en annan mans penis för första gången. Betyder det att jag är förlorad till tokrunkande och ständigt påträngande libido? Jag är inte bög, men jag fann vår stund inte helt utan sina fördelar. Ändtarmen släpper inte bara ut bajs, den kan även ta emot saker.