Jag var tvungen att säga något, jag ville prata med någon om vad vården säger är en vanföreställning: att jag kan ha varit Adolf Hitler i mitt förra liv. Eller förrförra.

Jag kammade mig efter morgonduschen och som så många gånger förut tänkte jag då på hur lik jag är Adolf Hitler. Jag mindes vad min mamma sa till mig en gång när jag var en liten knodd: du borde bli politiker.

Det är inte ovanligt att barn minns saker från tidigare liv. Och har man som jag möjligtvis varit självaste Adolf Hitler är det klar att det gör sig påmint. Jag har inga minnen av min tid som europas härskare, men det livet jag levde då påverkar allt jag gör och allt jag är.

Jag har fått förtroende för en lite äldre kvinna som ger mig medicin på mottagningen jag går till. Hon är trevlig och behandlar en inte som sinnesslö eller mindre värd. Jag sa som det var imorse, jag berättade om mig och Adolf Hitler.

Hon verkade inte chockad, inte ens överraskad. Men hon sa åt mig att vänta ett ögonblick efter att hon överlämnat en karta tabletter, hon var tvungen att kolla mina recept från en specifik dator. Jag förstod minsann och jag ångrade att jag sagt något.

Hon stängde dörren efter sig när hon lämnade rummet, men hon gjorde ett misstag, hon låste den inte. Jag slank ut ur rummet och knackade på hos receptionisten. Drog en lögn, sa att jag tappat min plånbok och var tvungen att leta efter den.

Jag blev utsläppt och lade benen på ryggen, jag sprang tvärs över gatan och in i ett varuhus. Sån där tvångsvård hade jag ingen lust att få. Jag höll mig i rörelse i flera timmar, men nu är jag äntligen hemma med låst ytterdörr.

Tala är silver, tiga är guld. När ska jag lära mig? När jag ligger i spännbälte på PIVA?

MVH/Herr X

Jag tog svängen förbi mötesplatsen The Box, gick in och var en smula social av mig. Jag tror jag köpte kaffe tre gånger, det blir sex koppar, då påtår är gratis. Tyvärr fick jag mig inga skratt, det var liksom ingen som bjöd upp till dans, besökarna bara satt och degade. Jag som tycker om att skratta åt folk.

Det enda jag fick ut av besöket var lite småprat med en kvinna som varken är förståndshandikappad eller har potatisnäsa (jag avskyr potatisnäsor). Hon lider dock av så kallade negativa symptom orsakade av hennes schizofreni, sånt ser jag direkt. Rätt såsig, med andra ord. Men hon duger åt mig!

Kompisen var där som vanligt och han är en rätt skojfrisk typ. Den eviga tonåringen, han stannade i sin utveckling av nån anledning. Lite sportprat, lite ordvitsar, sen fick jag nog av honom.

Imorgon måste jag hämta ut medicin (benso), lämna in medicin (nyss nämnda piller ska till mottagningen Spiran), men sen gör jag vad jag vill hela dan. Klart det blir The Box igen! Är det inte en mänsklig rättighet att få skratta åt psykiskt sjuka? Jag tror det.

MVH/Herr X

Jag har faktiskt kvar en del kontakter, låt mig kalla dem vilande bekantskaper. Den jag direkt kommer att tänka på verkar dock ha fullt upp, detta med företag och skivbolag. Men vi har kamperat ihop i den politiska sandlådan och rönte viss framgång, han kanske är sugen på att ta landet med storm ännu en gång.

Ledig tid har jag så det räcker och blir över, jag fyller den gärna med djävulskap. Nu för tiden sköts det mesta via dator, så jag kan sitta hemma och ha det bra, samtidigt som jag sprider fekal news och rena galenskaper.

"Rock society, rock it" sjöng Lena Nyman när det begav sig. Helt rätt. Jag är trött på att elda för kråkorna, min pansarnäve ska så småningom rakt in i riksdagshuset och det med full kraft. Har jag dessutom kul under tiden är det bara en bonus.

Något stort har visst tagit sin början ikväll. Jo då.

MVH/Werner von Oben

Jag säljer två årgångar av herrtidningen Aktuell rapport, 1981 respektive 1982. De är i mycket fint skick, med undantag för några nummer där sidorna sitter ihop, då jag spillt Karlssons klister på dem. Extra intressant för dagens perversa ungdom, då damerna som figurerar på bild har könshår. Garanterat tittilerande!

MVH/Sune

Nu har jag fått en ny medicin, den heter Nozinan. Givetvis har jag hört talas om den tidigare, men nu har jag läst på lite mer. Jag vill ha sådant som gör mig skönt trött och avslappnad och så får jag en medicin som främst är till mot knastankar vid schizofreni. Jäkla psykiatrislödder! De tror att jag går runt och pratar med röster och ser marsianer hela dagen lång. Nåja, jag vräker i mig det jag fått, så får vi se om det gör någon nytta. Nozinan. Zzz...

MVH/Herr X

Jag har haft en mycket trevlig dag, min vän Nils-Erik var på besök. Med sig hade han sin fru, men hon är en rejäl kvinna, så det gjorde inget.

Både Nils-Erik och jag är finsmakare, så gissa om vi blev glada när hans och min lilla fru serverade en mycket god medisterkorv och stuvad potatis. De vet hur man hanterar en spisel och hur man bäst trakterar en man.

Efter maten blev det syndigt mycket alkohol. Cointreau och punsch stod på bordet och vi lät oss väl smaka. Full har jag inte varit sedan 70-talet, men en salongsberusning säger jag inte nej till.

Tyvärr spökade Nils-Eriks ischias, så vi beslutade att runda av kvällen redan efter några timmar. Jag är inte intresserad av att höra på gnäll, så jag körde honom på porten.

Jag hör nu hur min tossiga lilla fru rumsterar om i köket. Jag har gjort klart för henne att jag inte tolererar dagsgammal smutsdisk, så hon har att göra i säkert en timma till. Själv tar jag mig ett par glas punsch, sedan ska jag krypa isäng. Även den trevligaste av dagar måste få ett slut.

Nils-Erik, det här måste vi göra om.

MVH/Vän av ordning

Min hjärna är tyvärr sönderstrålad och mitt minne sviker mig gång efter annan. Innan strålningen läste jag en del böcker, men tyvärr är det mesta bortglömt. Nåja, jag gick rätt ofta längs Albrektsvägen i Norrköping och det var fasligt vad det ryckte i ena armen. Som jag minns det fick det sin förklaring så småningom.

Jag tror mig ha läst (och kanske till och med sett en el flera bilder) att ingen mindre än Rudolf Hess ska ha åkt gatan (Albrektsvägen) fram i öppen bil. Är detta ett falskt minne, resultatet av åratal av radioaktivt bombardemang?

De flesta av mina böcker stals av en flyttfirma för ca XXX år sedan, men det är strunt samma, jag orkar inte med böcker längre. Fast en annan har numera Internet, men man får upp så mycket susepkta hemsidor, eller vad det kallas, när man "googlar". Jag vågar oftast inte klicka mig in.

Rudolf har varit inom kommungränsen, så mycket vet jag. Man kan ju tycka att han borde ha tagit sig en tur med spårvagnen om han ändå var inne i stan. Men vad vet jag, det kanske han gjorde?

Rudolf på Albrektsvägen nittonhundrakallt när det var som varmast och jag på samma gata några årtionden senare. Snacka om kändistätt! Om det nu ens har skett. Att jag varit där.

Svenska Supen är inne i sitt slutskede. Det är dags att utse finalmotståndare till Häcken Swing. Det är två rysliga lag som möts: APE Eskilstuna och AEK. Jag hoppas på en oschysst match med många ledbandsskador och öppna frakturer. Slutresultatet struntar väl jag i.

MVH/Tjotta Olssons överman