Hats off tae the heart & soul of Edinbra. We've won the league flag & we've won the league cup. Though we sometimes go doon we can aye go back up.

H E A R T S!!!

Snigger, snigger, it's not looking good for Celtic (the worst team ever founded) in Europe. Last in their group, trailing "great" teams like Udinese and Rennes. Another debacle for the scum from Parkhead, like usual. Is this the best Scotland can muster? I don't think so. I'm prone to sectarianism, but I refuse to be ashamed. Kick their ragged asses back to Ireland. Take your minions Hibs with you, good ridddance... Rule Britannia!

Plockade fram en gammal LP-skiva med John Edmond och när de ljuva tonerna började ljuda från mina högtalare blev jag svårt sentimental. Jag drömde mig tillbaka till 60- och 70-talet, när landet Rhodesia var ett föredömme för hela Afrika; Ett tryggt och stabilt land med väl tillvaratagna naturtillgångar, blomstrande lantbruk och förstklassig sjukvård.

Arkitekten bakom landets uppsving och tätposition som afrikas mest välmående land var Ian Smith, en gentleman av den gamla stammen, vilken fegt mördades för endast några år sedan i Sydafrika. Han måste ha plågats svårt av att se sitt forna land förfalla och förvandlas till en våldsam och fullfjädrad oroshärd, likt de flesta afrikanska länder av idag.

Idag leds landet av den notoriske kommunisten Robert Mugabe, en förbrytare av rang, med blodsbesudlade händer. Han tycks angelägen att förvandla landet till ett söndertrasat och efterblivet land av Somalias kaliber och han är på god väg.

Varför befinner sig hela den afrikanska kontinenten på en veritabel medeltid? Är det inte dags att sluta skylla på forntida kolonialisering och den onde vite mannen? Det kanske är dags att ta ansvar för sina egna handlingar och byta ut macheten och AK-47:an mot plogen och kanske till och med datorn. Jag ser gärna att Afrika tar klivet in i 2000-talet. Inte njuter jag av att se den afrikanske mannen och kvinnan ligga apatiska på det stampade jordgolvet med flugor kryllandes kring ögon och mun. Res på er och arbeta för en ljusare framtid, hellre än att hugga händerna av varandra för påstådda brott mot islam eller dela ut drakoniska straff som följd av efterblivna klanstrider.

Afrika av idag är en skamfläck på vår jord. Inte hjälper de enorma summor västvärlden gödslar över kontinenten, allt tycks försvinna i fickorna på ett fåtal kriminella i ledarpositioner. Det är något fundamentalt fel på denna debila del av världen. Visst, Sverige kan ta emot tusentals afrikaner, men vad fan hjälper det? Jag är pessimistisk vad gäller framtiden för denna kontinent. Kanske skulle vi isolera den och låta stammarna slakta varandra utan att vi lägger oss i. Det finns två vägar att gå: Hand i hand framåt, eller som idag, med händerna slutna kring skarpslipade machetes. Visar befolkningen ingen vilja att förändras önskar jag dem alla en snar död.

Vilket snille hittade på ordet grafitti? Det finns ju redan ett passande ord, nämligen "klotter", eller kanske "skadegörelse". Som så mycket annat är denna plåga importerad från USA. Jag är ingen USA-hatare, men ett land med sådant inflytande måste såklart också exportera en del mindre önskade "kulturyttringar".

Jag har inte brytt mig om att gräva i "grafittins" historia, men antar att skiten uppstod i storstäderna och främst hos den härliga PK-CENSUR befolkningen. Samma folkslag som gav oss hip-hop, rapmusik (vilken eufemism, skiten är fan inte ens musik), drive-by-shootings och annat godis.

Som en god vän till mig beskrev rap: "Kaxigt prat till djungeltrummor". Huvudet på spiken! "Grafitti" måste bekämpas på alla fronter. Sprayburkar konfiskeras och tuschpennor säljas endast till folk över tjugo år. Det är allmänt kännt att det är främst snorungar som klottrar och då gärna skrivna i härliga förorter som Hallunda, Tensta, Rinkeby och Rågsved.

Jag tror att det fortfarande existerar en vägg i Norrköpings hamn, där skiten bedrivs lagligt. Klottras det än gång (om än aldrig så lagligt) får personen ifråga blodad tand och fortsätter klottra på tåg och husfasader, för att nämna några exempel. Detta kostar skattebetalarna stora pengar, när dyr sanering måste till. Det är dags att ta detta vardagsbrott på allvar. Inget romantiserande kring detta vidriga fenomen och inga pengar till lagliga väggar redo att utsättas för denna "ghettokultur". Sparka tillbaks skiten över Atlanten.

Vårt kära IFK har ett minst sagt tufft program framför sig, vad gäller återstoden av Allsvenskan. Härnäst väntar nykorade mästarna Helsingborg på bortaplan. Rent spontant känns det som en säker vinst för Helsingborg, men kanske saknar de motivation med tanke på att guldet redan är bärgat och kanske underskattar dem Snoka.

Nästa match är Ellos hemma...förlåt, Elfsborg. Det blev storstryk borta, men hemma ska man kunna rubba motståndarna. Trots hemmaplansfavör blir det en svettig historia, där IFK får vara nöja med en poäng. Elfsborg har ju spel i Europa att se fram emot nästa säsong, så de kommer att gå för fullt. Ett kryss om jag tippar med hjärtat.

Sist väntar en resa till Götet Bakom Flötet och deras version av en IFK-klubb. Det är föga troligt att hoppas på ett bra resultat. IFK Gbg vill ju bli bäst i stan och kommer att föra matchen. Det blir nog tyvärr förlust för IFK Norrköping.

Med tanke på kvarstående matcher kommer det att bli jättetufft för Snoka. Jag tippar kvalplats och i så fall hoppas jag att det blir mot Ängelholm, de ska vi kunna ta, det känns rimligt. Hösten kommer att bli olidligt spännande, än finns chansen att hänga kvar. Jag vill se hjärta. Jag vill se passion. Jag vill se slit och uppoffringar. Drar alla åt samma håll kanske Snoka hänger kvar. Hoppet lever.

Jag har en längre tid haft härliga fantasier. Förut var det sex jag tänkte på, men nu har fantasierna tagit en ny vändning. Jag drömmer om att döda och inte bara en eller två gånger, nej, jag skulle vilja bli seriemördare.

Jag fixar en pistol av en kriminell jugoslav jag känner ytligt och även en ljuddämpare. Vapnet blir en aning långt, men jag har en plastpåse över min beväpnade hand. Den funkar även som en fullgod hylsfångare.

Jag drömmer om detta nästan varje dag. Ett skott i huvudet och ett i bröstet, sedan går jag lugnt därifrån. Jag dräper regelbundet i början, sedan tar jag det lugnt en längre stund och låter polisen famla i mörkret. Sedan slår jag till igen och håller hela min stad i ett säkert grepp, där döden lurar bakom hörnet. Kanske tar jag steget från fantasi till verklighet, det får framtiden utvisa.

Berättat av X för Ronny sist de träffades.

Jag läser data en gång i veckan. Vad ska jag med eventuella kunskaper till? Varför försöka bjuda till, varför bry sig? Jag är numera utestängd från arbetsmarknaden med litet eller inget hopp om att kunna komma tillbaka. Detta är dödsstöten för mig, det var ju ett riktigt jobb jag ville ha, ingen obetald halvtidstjänst där jag sopar golv.

I stunder som denna, när jag tänker över min framtid, blir jag så nedslagen. Jag inser att inget spelar någon roll längre. Allt är förgäves. Tänk som man svettades över prov i skolan, hur man pluggade engelskaglosor och hur glad man blev när man gjorde bra ifrån sig. Hade jag då känt till min ruttna framtid hade jag gått i sjön direkt.

Min framtid står klar för mig. Jag kommer att åldras, det är det enda som förändras. Förutom det kommer jag att fortsätta sitta på arslet som idag. Jag blir en bitter, ensam gubbe med usel pension som knappt kommer att räcka till kattmat. Tro fan att jag blir ledsen med sådan dystopisk framtid.

I'm currently crashing at Bob's and couldn't keep my fingers away from the keyboard. The Rampant Lion will face a Mickey-Mouse-team who's name I don't even know. With Craig Levein at the helm we can't lose. The gaffer's a modern day Hearts hero and will continue to prove his quality on the sideline. We might lose on enemy territory, but at home we'll give them the Auld Hampden Roar. Bigger men than our present day opposition have had their knees buckling and cried for mommy. We cannae lose.