Jag har kollat, det är nu den 30:e juli och året är 2019. Det har blivit mycket sömn den senaste tiden. Har mest varit uppe för att pinka, ta mediciner och äta lite bröd. Jag har haft intensiv kontakt med Fritz (hette min farfar) Sauckel, främst om nätterna. Han har berättat att jag var en framstående man i ett tidigare liv och att han och jag var goda vänner. Jag visste det!

Nu är jag less på sängen, jag ska dricka lite läsk och vara på Internet ett tag, sedan ska jag ut och gå. Ska passa på att reka lite, då jag har fått ett uppdrag av J och D. Vi får se om jag utför det inatt.

Jag skulle ha hämtat lugnande mediciner på mottagningen jag går till igår, men damen som brukar ge mig medicin sa sist att "vi är vana vid att du kommer på olika dagar". Stämmer bra. Får gå dit imorgon. Sedan måste jag ta blodprover för juli månad. Jag är alltid ute i sista stund.

Nu ska jag koppla av så får vi höras åter en annan dag.

MVH/Herr X

Jag ska snart fixa till mig lite, göra mig nästan fin. Det ska jag väl inte hängas ut för? Man vet ju hur snacket går därborta. Ser nu att det är efter midnatt, det är söndag. Det är ingen fara, jag är pigg. Ha det bra, vem du nu är.

MVH/Herr X

Jag har inte haft ork till något, har mest legat på sängen de senaste dagarna. Har klivit ur sängen vid sju, åtta på kvällen. Ett par gånger har sängkläderna varit blöta, det kan ha varit av kiss, men hoppas på svett.

Jag är den sanne revolutionären, jag skiter i allt. Cantate dei legionari, Coro combattenti! Och ni skulle se mina tånaglar, de är gula och jättelånga.

Jag har inte isolerat mig, jag ringer ett och annat samtal. Mest till kompisen jag kallar Peter Pan, men det är främst för att han har tabletter. Men den jäkeln vill ha 20 kronor bara för en enda. Han har ju för fasen fått av mig helt gratis.

Nu ska jag spela TV-spel hela natten. Jag kan inte äta upp allt jag har i medicinväg, jag får inget nytt hämta förrän på måndag. En annan har självkontroll. Men det går att ligga på sängen utan att sova, det är inga större problem. Men inatt blir det spel.

Det enda jag ska göra imorrn är att kolla Text-TV för att se hur mycket IFK Norrköping förlorar med mot ett irländskt skitlag. Fast kanske värmer jag en mikrorätt, jag har inte ätit sedan nån gång i helgen. Hur ska jag orka?

MVH/Herr X

Medicinerna har inte gett mig nån vidare effekt, jag får ta till mitt universalknep promenader. Fredagnatt, mycket skumt folk ute på gatorna. Men då blir det en till skummis.

Det har hänt flera gånger i år att polisen har stoppat mig. Åker de runt i Volvon med ett foto av mig upptejpat på instrumentpanelen? Skulle inte förvåna mig. Staden är inte så stor, snutarna snackar väl om mig på fikarasterna och känner igen mig på långt håll. Men jag har aldrig visiterats då jag haft olagligheter på mig, dock kan det sluta med skjuts upp till psyket.

Jag måste få luft, jag pallar inte med att sitta hemma. Nozinan som brukar fungera så bra, inatt är jag då rakt inte trött, inte det minsta.

Jag ska bara kissa och stoppa på mig några paket cigaretter, sedan ger jag mig iväg. Kanske blir det Vidablick, kanske blir det Smedby. Eller runt, runt, runt i de centrala delarna av Norrköping.

MVH/Herr X

Visst finns det schysst folk från mellanöstern. Idag minns vi (jag) Haj Amin al-Husseini. Storfräsare, stormufti och Gruppenführer. Han ska även ha varit duktig på att tillaga kebab, om man nu ska tro Ali Baba från Turk-livs där jag handlar min folköl. Haj Amin al-Husseini, mannen som firas i USA varje 4:e juli. Och i min lilla tvåa. Hep, hep!

MVH/Werner von Oben

Det blir att ringa akutenheten ikväll. Mina kroppsliga besvär (söndersupen?) är lite värre än vanligt och då ska ni veta att jag har återkommande dödsångest utan att knysta om det. Jag tycker inte att jag gnäller över lite smärtor här och där i första taget, nu är det riktigt illa. Jag vågar inte ens sova. Ja, sover gör ju alla, men jag gör det "under protest".

Jag har ringt akutenheten minst två ggr i år, ena gången var på skärtorsdagen när jag fick slut på benso. De tjuriga jäklarna sa att jag inget extra kunde få. En av gångerna lipade jag i luren och fick som kommentar "ring igen om det blir värre". Vilket bra tips!

Det ser inte bra ut i min journal att jag ringer titt som tätt, men vad ska jag göra? Ska jag dö med svårt obehag och rätt svåra smärtor är det kanske lika bra att få det överstökat. Och det har bara gått fjorton dar sen jag blev utskriven, tänk om jag åker på tvångsvård igen. Fasen, vem blir bättre av att sitta och glo på TV en månad?

Fast om de ger mig Stesolid tre gånger om dan och låter mig röka så ofta jag vill (i sjukhusets enda rökrum) kan jag ta en inläggning igen. Ute i det fria i endast två veckor, det borde vara personligt rekord.

Min lata kontaktperson hade säkert problem med patiensen på datorn, för denne behagade inte svara de gånger jag ringde idag, då återstår bara akutpsyk. Jag tror jag struntar i att mitt samtal hamnar i journalen, min längtan efter lugn och ro är stor. Väldigt stor.

MVH/Herr X

Mannen jag döpte min e-postadress efter lämnade oss den första juli 1978. General och ledare för de tyska fallskärmsjägarna. Kurt Student var hans namn och inte ens en kula i huvudet kunde stoppa honom. Immer fette Beute, Kurre!

MVH/Werner von Oben