Jag hörde något som lät som ett mellanting mellan gnissel och fågelkvitter. Det höll inte på så länge, men länge nog för att orsaka mig obehag. Nåja, jag hade lite Oxascand sparat, så jag tog några sådana. De tar inte bort hallucinationer, men gör det en smula lättare att handskas med dem.

Var det verkligen en fågel vete sjutton var den satt. Nej, det var nog bara min hjärna som spelade mig ett spratt. Jag har inte vant mig vid att höra ljud och röster och kommer nog aldrig att göra det. Obehagligt!

MVH/Herr X

Jag tog på mig gå bort-kläder och stoppade på mig plånboken. Jag skulle till speceristen för att handla. Det innebar att jag fick mig en dos av det nya Sverige. Motala är verkligen en sophög, fullt med långhåriga ungdomar utan något vettigt att göra. Dessutom tuggar de tuggummi, en sedvänja som kommer från infödingar.

Har dessa slynglar inga föräldrar som kan ta dem i örat? Ska jag behöva göra det? Vespa tycker de om att busköra på också och det händer ofta att de dånar fram på både cykelbana och trottoar.

Med en så slö och slapp ungdom vi har idag fruktar jag det värsta: Sverige är på väg mot avgrunden. Klipp er och skaffa er ett jobb, slynglar! Hederligt folk törs knappt gå ut längre.

MVH/Arg motalabo

Helst skulle jag vilja lägga mig och sova, men jag är i ständig beredskap och måste därför vara vaken vissa nätter. Jag hoppas att jag slipper gå så långt när jag beordras ut för att använda mina krafter, då jag har skoskav.

Jag har tät kontakt med Florian, min vän från en annan dimension. Han säger att jag inte är ensam i staden, det finns andra agenter. Men ingen är lika mäktig som jag, därför måste jag ständigt gå i bräschen.

Jag kopplar av med lite musik och Coca-Cola, men kommer larmet är jag ute på gatan på två röda. Kampen går vidare, "O" ska krossas!

MVH/Herr X