Jag har alltid varit en lattjo typ, en udda typ. Hade få vänner som barn, mitt liv bestod mest av skolgång och fotbollsspelande i kvartersklubben. Åren gick och jag la av med fobollen och slutade skolan. Jag började som skiftarbetare inom industrin ett par månader efter att jag slutat gymnasiet.

Barndomen minns jag som bra, jag ska inte överdriva mitt gnällande. Och mitt 90-tal var fantastiskt mest hela tiden. Man gick på puben, körde motorcykel och höll igång som motionär. Att sitta och ha långtråkigt var jag inte bekant med.

Sedan smög sig Sjukdomen på mig. Omotiverad oro, en smula paranoia och till slut röster i huvudet, röster som bara jag hörde och som sa åt mig att skada mig och hoppa från fönstret. Tur att jag bodde på bottenvåningen.

När det nya årtusendet gjort sitt inträde var jag införstådd med att mitt liv skulle ta slut. Antingen för egen hand eller genom dödsstrålar från Merkurius. Vad göra? Jag googlade fram telefonnumret till sjukhusets växel och sa att jag funderade på att ta mitt liv.

Jag blev tillsagd att ta mig till psykiatriska akutmottagningen och jag lydde. Det slutade med en månads (tror jag det var) tvångsvård. Sedan dess har jag åkt jojo in och ut från avdelningarna.

Nu är jag en bruten man utan nämnvärd livslust. Men jag livar upp stämningen med att dricka läsk och folköl, alltid något.

Jag fick över 30 år som någorlunda välfungerande individ, jag får väl vara nöjd med det. Jag har mina minnen och dem kan ingen ta ifrån mig. Om man nu inte drar på sig alzheimer förstås. Det lär jag väl göra, det vore typiskt mig.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...