Jag har alltid varit en lattjo typ, en udda typ. Hade få vänner som barn, mitt liv bestod mest av skolgång och fotbollsspelande i kvartersklubben. Åren gick och jag la av med fobollen och slutade skolan. Jag började som skiftarbetare inom industrin ett par månader efter att jag slutat gymnasiet.

Barndomen minns jag som bra, jag ska inte överdriva mitt gnällande. Och mitt 90-tal var fantastiskt mest hela tiden. Man gick på puben, körde motorcykel och höll igång som motionär. Att sitta och ha långtråkigt var jag inte bekant med.

Sedan smög sig Sjukdomen på mig. Omotiverad oro, en smula paranoia och till slut röster i huvudet, röster som bara jag hörde och som sa åt mig att skada mig och hoppa från fönstret. Tur att jag bodde på bottenvåningen.

När det nya årtusendet gjort sitt inträde var jag införstådd med att mitt liv skulle ta slut. Antingen för egen hand eller genom dödsstrålar från Merkurius. Vad göra? Jag googlade fram telefonnumret till sjukhusets växel och sa att jag funderade på att ta mitt liv.

Jag blev tillsagd att ta mig till psykiatriska akutmottagningen och jag lydde. Det slutade med en månads (tror jag det var) tvångsvård. Sedan dess har jag åkt jojo in och ut från avdelningarna.

Nu är jag en bruten man utan nämnvärd livslust. Men jag livar upp stämningen med att dricka läsk och folköl, alltid något.

Jag fick över 30 år som någorlunda välfungerande individ, jag får väl vara nöjd med det. Jag har mina minnen och dem kan ingen ta ifrån mig. Om man nu inte drar på sig alzheimer förstås. Det lär jag väl göra, det vore typiskt mig.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags igen då. Dags för ännu en vaknatt. Jag tog min kvälls- och nattmedicin runt tjugo i tio igår kväll och la mig i sängen klockan tio. Det blev att lyssna på radion, Karlavagnen, i två timmar, sedan drog nattradion igång. Midnatt och jag...

Jag sover inte om nätterna sedan en tid och blir inte trött förrän fram på morgonkvisten. Då brukar jag gå och lägga mig några timmar. Bättre med lite sömn än ingen alls. Mitt rekord utan sömn är fem dygn och då slutade det illa, det blev tvångsvård....

Idag var en förträfflig dag, jag både letade burkar och tiggde vid ett varuhus.  Burkletandet tog mig runt hela innerstaden och jag kollade noggrant runt i soptunnorna. Visst fick jag lite klet i händerna, men lite får man tåla. Efter det gick jag he...

På förmiddagen var jag till konditorn för inköp av mazaränger och potatisbakelser och jag fick bara med mig hälften av vad jag hade tänkt handla hem. Den uslingen sa sig ha slut på potatisbakelser, han hade inte en enda till försäljning. "Kom tillbak...

Jag har bokat en bussresa till huvudstaden, jag åker på fredag. Väl där ska jag bo hos en skön kille, så jag slipper dyrt hotellrum. Vi har gått i Pride-tåget tillsammans och känner varandra väl. Han är riktigt duktig på att brottas och i hans sällsk...