Jag började arbeta som 18-åring (jag var 17 och skulle fylla 18) inom industrin. Från skolbänken till en skitig fabrik på ett par månader. Jag stod ut tills jag skulle rycka in i lumpen, jag sa upp mig. Gick arbetslös i ett år och åtta månader, sedan fick jag mitt andra och sista arbete.

Jag var närande på samhällskroppen, inte tärande som idag. Jag arbetade och betalade skatt och var som vilken medborgare som helst. På fredag- och lördagarkvällar festade man loss, på söndag tidigt isäng för att vara redo för nästa veckas arbete.

Jag hade min plats i samhället, jag gjorde rätt för mig. Tyvärr började jag min resa mot avgrunden på 00-talet. Paranoid psykos hade jag visst en släng av enligt sjukintyget. Efter det gick det tyngre och tyngre att arbeta och jag skulle vilja påstå att ledningen för företaget ville att jag skulle säga upp mig till följd av konstiga arbetsuppgifter. Jag som lärde upp ny personal var ute i kylan.

Nu sitter man här på den absoluta botten och jag kan inte annat än fälla en tår. Det var inte så här mitt liv skulle bli. Pensionär utan hobbies och intressen med en usel ersätttning. Jag har inte råd att åka på semester, jag har inte råd att åka motorcykel, en passion från förr när jag var normal i skallen.

Herrens vägar äro outgrundliga. Jag finner mig i mitt öde, men visst tänker jag tillbaka på mitt friska liv, mitt friska jag.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...