Jag strosade gatan fram rökandes en utsökt cigarill. Då kom en långhårig (man såg inte ens öronen) spoling fram till mig och bad om en. Jag blev paff, helt överraskad av fräckheten att antasta en oförvitlig medborgare. Jag rynkade pannan och sa ett ljudligt nej, det går då rakt inte. "Skit i det då, gubbjävel" blev svaret. Satans lymmel! På min tid lyfte man artigt på kontorshatten åt den äldre generationen, man försökte inte klå dem på pengar eller ägodelar, något som dagens osnutna spolingar hela tiden försöker. De är förstörda av socialdemokraterna, de är vana att få allt serverat på ett silverfat. Fy och usch!

MVH/Arg motalabo

Det har inte blivit någon härlig brottning på senaste tiden. Att vara på samma karlar hela tiden gör mig blasé, så jag har förlitat mig på Internet. Har rört vid mig själv framför webbkameran och samtidigt tittat på andra killar som gör saker med sina kroppar. Men inget går upp mot äkta vara, så är det ju. Det är tur att Internet finns och att det finns plattformar för killar som gillar. När lusten kommer över mig måste jag göra något åt saken. Den är frekvent återkommande, lusten. Varje dag!

MVH/Lennart K Lindström

Det var en sak jag glömde skriva om i ett tidigare inlägg. Läkaren jag besökte idag frågade om mina alkoholvanor och jag sa som det var att jag slutat med starkvarorna (att jag ska få starköl av en kompis berättade jag inte), men att jag drack ett sexpack 2,8:or om dagen. Det var inte bra, enligt kvackaren. Nähä, ser man på. Jaså, det passar sig inte att få unna sig lite go'saker ibland? Aldrig att jag kommer att sluta med folkölen, något måste jag få i mig. Jag har blivit fixerad vid att alltid ha något att dricka. Just nu kör jag på Coca-Cola, men snart går jag in på ölen. Utan mina öl blir livet knappt värt att leva. Jag är en folkölsalkoholist.

MVH/Herr X

Jag har sorg, men varför vill jag inte berätta. Den tär på mig och jag tänker hela tiden på det fruktansvärda som kommer att ske/inträffa snart nog. Det är mycket röster i huvudet, kraftig ångest och viss paranoia jag upplever.

Det blev en doshöjning av min antipsykotiska medicin och en lugnande tablett, men inte fasen märker jag av någon förbättring. Jag skulle tippa på en inläggning på PIVA innan året är slut.

Inte vill jag dränka mina sorger i alkohol heller, jag har ju slutat med starkvaror. Jag får trycka i mig Stesolid och hoppas bli skön på dem. Omedicinerad kan jag inte vara, då blir jag dunderpsykotisk. Fast jag är rädd för att jag redan beträtt vägen mot fullt utblommad psykos.

MVH/Herr X

Då blev man 200 kronor fattigare för ett samtal med läkaren. Det var första gången jag träffade på den kvinnliga läkaren, hon bröt kraftigt på ett främmande språk, men verkade rätt så bra. Jag anlände sjaskig och klar och vet att jag satt och skakade på ena benet. Eftersom mitt mående har försämrats bad jag om och fick höjd dos Clozapine. Dessutom höjdes sockerpillret Lergigan, vad nu det skulle vara bra för. Jag bad om mer benso, men naturligtvis blev det nobben. Hon såg på skärmen att jag ringt akutenheten, AE, dagen innan (igår). Attans att hela landstinget ska veta om mina dagliga samtal till AE. Nåja, Stesoliden tog inte ifrån mig, får väl vara glad för det då.

MVH/Herr X