Min förbaskade CD-/DVD-spelare har bestämt sig för att jävlas med mig. Hack, hack, bzzt, bzzt! Hack, hack, bzzt, bzzt! Jag tvättar för faen skivorna med diskmedel, ändå hackar de. Jag blir galen! Blir superirriterad när skivorna hackar och sitter bara och väntar på nästa hack när skivorna spelas upp utan problem. Jag ringde en datorkunnig vän nyss, men han kunde inte hjälpa mig. Ska jag tvingas köpa en ny dator bara för att den ej vill spela upp skivor utan krångel? Tydligen. Spott! Fräs! Usch! Fy!

MVH/Herr X

Min pappa är nybliven änkling. Han är dement, men har förstått att hans fru och livskamrat är borta. Jag tittade till honom vid lunchtid och bjöd honom på en cigarett. Då han är vimsig kan han tända fler än en på en och samma gång och lägga ifrån sig ciggen så det blir brännmärken. Därför får han bara cigaretter när jag eller min syster är hos honom.

Jag var hos honom en andra gång och det runt klockan fyra på eftermiddagen. Stackars pappa var på väg in till sovrummet på stappliga ben för att lägga sig, men jag satte honom i soffan och bjöd honom på en cigarett.

Sedan kom hemtjänsten och frågade om han tryckt på larmknappen, men han kunde inte svara på det. Kvinnan som kom var trevlig och inte alls arg över falsklarmet. Innan jag gick frågade jag om han skulle få ytterligare besök, men det kunde han inte svara på.

Med tanke på pappas eländiga belägenhet kändes det allt annat än bra att lämna honom i soffan. Jag kunde inte ens sätta på TV:n till honom, så min älskade far fick sitta och glo på en svart skärm.

Det frestar på mitt psyke att först ha förlorat mamma och sedan se min stackars pappa glida djupare ned i demensen. Tro fan att jag dricker för att lugna nerverna.

MVH/Herr X

Som tur är har jag inte ringt akutenheten, AE, vare sig idag eller igår. Jag har inget akut behov att prata av mig, jag förlitar mig på benso och tröttande mediciner. Har upplevt viss oro under dagen, men inte nog för att jag ska lyfta luren och slå numret till AE. En dag utan kontakt med psykiatrin är en skaplig dag för mig. Bra dagar, nej, det upplever jag inte längre. Man får vara glad över det lilla. Jag har en pappa att ta hand om, jag kan inte bli inlåst på psyket, glöm det. Det är ute i det fria man ska vara. Nu är det snart jul och nyår och förra året var jag inlagd under de högtiderna, det får inte upprepas i år. Jag fixar det här, jag rider ut stormen med lite hjälp av tabletter.

MVH/Herr X